Måndag Morgon - Summan av lasterna är konstant

Jag har aldrig varit så mycket för nyårslöften, kanske mest för att jag har tillräcklig självinsikt för att inse att jag förmodligen bryter dem ett par veckor in i januari. Däremot har jag gjort livsförändringar lite mer spontant som har visat sig bli mer hållbara och det är ju gott så.

Jag slutade t ex röka för drygt åtta år sedan, då jag efter första dejten med min nuvarande fru förstod att hon var rökfri. Fördelen med att dejta i mogen ålder är att man har en utvecklad hjärna och den kalkylerade snabbt att mina chanser att få fortsätta träffa denna drömkvinna ökade om jag inte stank askkopp. Jag röker fortfarande inte och drömkvinnan har inte dumpat mig ännu.

För snart tre år sedan kom nästa drastiska beslut, då jag fick för mig att sluta dricka alkohol. Trots att det inte var ett nyårslöfte hände det i januari 2023 och tanken var egentligen bara att inte dricka det året.
Jag var i risig form fysiskt och behövde en uppryckning. Dessutom hade jag i takt med stigande ålder känt att alkohol mer gjorde mig trött och seg än glad och sprallig. Hur det än är så trivdes jag överraskande bra med ett helnyktert liv, så det har fortsatt och jag ser ingen anledning att ändra på det.

Vart vill jag komma med det här pladdret då? Jo, vissa laster kan man ju faktiskt lägga på hyllan, men det gäller inte alla.
Malmö FF kan man aldrig bara sluta med. Man är fast på gott och ont och lyckligtvis har det ju oftast varit på gott.
Samtidigt behöver vi kanske ett riktigt rövår ibland för att vår kärlek skall testas.

Det är ju alltid enkelt att vara en trogen supporter när man vinner och radar upp mästerskap, men det är i motgången vännen testas och förra året fick vi plötsligt känna hur det är att vara en vanlig allsvensk klubb som genomlider en hel säsong utan riktig toppkänning.
Kul var det inte, men förmodligen utvecklande för oss vinstvana MFF:are.

Nu väntar en ny säsong och jag tror den kan bli lite av en besvikelse den med. Vi har en tveksam trupp och det sker stora förändringar i ledarskapet som kan bli bra på sikt, men det är inte säkert att allt klickar direkt. Men oavsett finns kärleken, passionen, glädjen och lidandet där. Vi har liksom inte valet att lägga Malmö FF åt sidan, som man kan med ciggen eller flaskan.

Vi som var med om degraderingen 1999 kan vittna om att det där rysliga året snarare väckte en lite avsomnad passion till liv i stället för att ta död på stadens kärlek till laget och visst är det så som Alessandro Del Piero sade när han stannade i sitt älskade Juventus då de tvångsnedflyttades efter Calciopoli, "man lämnar inte sin dam när hon är i nöd".
Så visst kan vi sluta röka, supa, käka godis osv, men våra fotbollslag släpper vi inte.

Runt jul hade jag för övrigt ett samtal med min storasyster om just lasterna och hon berömde mig för att jag inte dricker, men jag påpekade just att då summan av lasterna är konstant så äter jag mer sött nu än förr. Då ondgjorde hon sig över att det finns typer som varken dricker, röker eller överäter och som alltid är på gymmet eller i löpspåret, varför har inte de laster? Då delgav jag henne en tröstens insikt: "Karin, de du talar om är porrmissbrukare." Sedan mådde vi genast bättre!

Ha en härlig vecka och omfamna era laster, vilka de än må vara.