Tyskland
2010-12-27 07:00
Måndagsgott: Hamburger SV
Hamburger Sportverein är en av de mest anrika klubbarna i tysk historia. Klubben grundades 1887, då var det Hohenfelder Sportklub, och Wandsbek Marienthaler Sportclub som slog ihop sig till SC Germania 1887. Namnet Hamburger Sportverien föddes inte förrän flera år senare.
Kaldon Kalasho
3 kommentarer
Den 2:a juni 1919 slog sig SC Germania 1887 tillsammans med FC Falke 1906, och Hamburger FC 1888, den sistnämnda klubben hade kallat sig själva Hamburger SV 1888 sedan den 26:e februari 1914. Klubben som grundades 1919 kallades då Hamburg 88-Germania-Falke. Det tog dock inte långt tid tills man kom överens om att kalla klubben det den idag heter, Hamburger SV. Som föreningsfärger valde man blå-vitt-svart, en sammansättning av ursprungsklubbarnas färger. Röda byxor och vit tröja fick bli färgerna på matchdräkten, därav smeknamnet på klubben, ”Rot-Hosen” (röda byxorna).
Strax efter att man kommit överens kring namnet kom de första framgångarna. Under 20 talet blev klubben tyska mästare inte mindre än 3 gånger. Säsongen 1920/1921 deltog klubben för första gången i slutrundan av tyska mästerskapet, detta som nordtyska mästare. Den gången tog det slut redan i kvartsfinalen mot Duisburger SpV (1-2 efter förlängning).
1922, efter att man än en gång blivit nordtyska mästare, säkrade klubben tyska mästerskapet i final mot FC Nürnberg på ett högst ovanligt sätt. Den första finalmatchen avbröts efter 208 minuter på grund av mörker. Matchen skulle spelas om, och inte ens då kunde matchen få ett reguljärt slut, detta på grund av totalt kaos spelarna emellan med bråk och allt vad det innebar. Det slutade med utvisningar, som gjorde att Nürnberg endast hade 7 spelare kvar på planen. HSV blev mästareförklarade på pappret, en titel som klubben inte tog emot. Året som följde vann Hamburg till slut mästerskapet för första gången regelrätt, efter att man slagit SC Union Oberschöneweide med klara 3-0.
Efter den fjärde raka nordtyska mästerskapstiteln så snubblade HSV på linjen i finalen. Två år efter den dubbelt avbrutna finalen mot Nürnberg förlorade man mot laget från Franken med 2-0. Även de kommande åren skulle klubben delta i tyska mästerskapens ändrunda, men vann först igen 1928, där man marscherade starkt genom hela turneringen. Efter att slagit Bayern München och Schalke 04 så var huvudstadsklubben Hertha Berlin helt utan chans i finalen, och fick se sig besegrat med hela 5-2.
Till dess att nationalsocialisterna kom till makten och omformade ligan 1933, deltog Hamburg ytterligare 4 gånger i det mästerskaps ändrunda, detta som nordtyska mästare. Detta gjorde man dock utan vidare framgångar, där man inte tog sig förbi semifinalen under något av tillfällena.
Efter andra världskriget omformades ligasystemet än en gång, och Hamburg deltog i Oberliga Nord. Första mästerskapet spelades 1948. Segrare var Hamburg. Precis som innan andra världskriget dominerade HSV fotbollen i nordtyskland. Till året 1963 vann man 15 av 16 möjliga nordtyska mästerskap. Man hade dock fått stark konkurrens nationalt, där man inte förrän 1957 nådde finalen. Man fick dock se sig besegrade av Borussia Dortmund med 1-4. Året därpå var Schalke 04 motståndare i finalen, och även där var man underlägsna. 0-3 blev slutresultatet.
1954 anlände en spelare till HSV, som präglade klubben som ingen annan någonsin har gjort: Uwe Seeler. 1960 blev han Tysklands första ”Fussballer des Jahres” (årets fotbollsspelare), en utmärkelse som tilldelas Tysklands bästa spelare än idag, varje år. Han hade stor påverkan på Hamburgs fjärde tyska mästerskapstitel 1960, där man slog FC Köln med 3-2 i finalen.
1963 var ett speciellt år för tysk fotboll. Det var nämligen det året som ligaspelet skulle få det format den har idag, och kom att kallas Bundesliga. Och Hamburg var med redan från början. Klubben är den enda klubben som aldrig någonsin åkt ur Bundesliga, och har därför genom året fått smeknamnet ”Dino der Bundesliga”, Bundesligas jätte.
Det var dock svårt för Hamburg i början. Efter en 6:e plats efter första Bundesliga säsongen fick man nöja sig med en medelmåttlig plats åren framöver. Det var inte förrän säsongerna 1974/1975 där man slutade på fjärde plats, och 1975/1976 där man slutade på andra plats, som klubben hamnade på första sidan i tidningarna igen. 1976 tog man efter 16 års väntan äntligen återigen en titel efter att man slagit FC Kaiserslautern i DFB-pokal(den inhemska cupen, Tysklands motsvarighet till Svenska Cupen)-finale med 2-0.
Den första Bundesligatiteln lät dock vänta på sig ytterligare 3 år. Det var först på 70-talet, under tränarlegenderna Ersnt Happel, och Branko Zebec som klubben återigen mognade till toppklubb i Tyskland. 1979 vann klubben sin första Bundesligatitel, och under kommande 4årsperiod skulle klubben bli mästare ytterligare 2 gånger. Efter titeln 1979 följde två silvermedaljer, innan man återigen 1982 hämtade tyska mästerskapstiteln till Elbe. Året därpå var ett år som än idag är mycket omtalat. Bundesligaupplagan under det året klassas än idag som en av de absolut jämnaste någonsin. Hamburg blev tyska mästare för tredje gången tack vare en bättre målskillnad över andraplacerade Werder Bremen.
Med inhemsk framgång följer även framgång på Europeisk scen. Denna period var såväl som nationell, som internationell den mest framgångsrika i klubbens historia. Efter att slagit belgiska laget RSC Anderlecht i ”Europapokal der Pokalsieger” (Cupvinnarcupen) stod man i final 1980 i ”Europapokal der Landesmeister”(Det vi idag kallar Champions League). Man förlorade dock denna final med 0-1 mot engelska traditionsklubben Nottingham Forest. 1982 stod man i UEFA-cupfinalen, där representanterna från Sverige, IFK Göteborg gick segrande efter 4-0 totalt över två möten. 1983 var det då dags för klubbens största triumf i Europa, kanske rentav den största triumfen i klubbens anrika historia. Man slog Juventus Turin i ”Europapokal der Landesmeister” med 1-0, målskytt då var en av de största någonsin i klubbens historia, nämligen Felix Magath.
Men man kan inte vara på topp hela tiden. Efter den senaste stora framgången 1987, där man blev cupmästare, gick det spikrakt neråt för klubben. Under 90talet uteblev inte bara de sportsliga framgångarna, utan klubben fick även handskas med oerhörda finansiella svårigheter. Kort inpå det nya årtusendet hamnade klubben dock på säkrare mark. 2003 hamnade man på fjärde plats i ligan, 2006 klarade man till och med en tredje plats. Trots att man på modernare tid inte haft så stora framgångar titelmässigt så är de ett lag att räkna med varje år. Finansiellt ligger de likt alla andra tyska klubbar riktigt bra till, och sportsligt så deltar man regelbundet i Europeiska sammanhang. Man producerar även en handfull landslagsspelare på senare tid. Några namn är Jerome Boateng, Dennis Aogo, Marcell Jansen, och Piotr Trochowski, som alla var en del av det fantastiska tyska landslag vi fick se under VM i Sydafrika 2010.
Klubbfakta
Fullständigt namn: Hamburger Sport-Verien e.V.
Grundad: 29 september 1887
Tyska mästare innan 1963: 3x Tyska mästare (1922/1923, 1927/1928, 1959/1960)
Tyska mästare efter 1963: 3x Tyska mästare (1978/1979, 1981/1982, 1982/1983)
Övriga framgångar: 5x Silvermedaljörer i Bundesliga (1975/1976, 1979/1980, 1980/1981, 1983/1984, 1986/1987) 3x Silvermedaljörer innan 1963 (1923/1924, 1956/1957, 1957/1958) 3x DFB-pokalsegrare (1962/1963, 1975/1976, 1986/1987) 1x segrare av föregångaren till Champions League (1982/1983) 1x segrare av Cupvinnarcupen (1976/1977) 3x Silvermedaljörer av DFB-Pokal (1955/1956, 1966/1967, 1973/1974) 1x Silvermedaljör av föregångaren till Champions League (1979/1980) 1x Silvermedaljör av UEFA-cupen (1981/1982)
Antal säsonger i Bundesliga: 48, samtliga sedan grundningen av Bundesliga 1963
Arena: ImTech Arena (kapacitet: 57 000)
Aktuell ledning: Bernd Hoffman(Ledningschef), Bastian Reinhardt(Sportchef), Oliver Scheel, Katja Kraus, Armin Veh(Chefstränare)
Några profiler i klubbens historia: Uwe Seeler, Felix Magath, Horst Hrubesch, Ernst Happel, Branko Zebec, Uwe Bein, Peter Nogly
Källa: Bundesliga.de
Strax efter att man kommit överens kring namnet kom de första framgångarna. Under 20 talet blev klubben tyska mästare inte mindre än 3 gånger. Säsongen 1920/1921 deltog klubben för första gången i slutrundan av tyska mästerskapet, detta som nordtyska mästare. Den gången tog det slut redan i kvartsfinalen mot Duisburger SpV (1-2 efter förlängning).
1922, efter att man än en gång blivit nordtyska mästare, säkrade klubben tyska mästerskapet i final mot FC Nürnberg på ett högst ovanligt sätt. Den första finalmatchen avbröts efter 208 minuter på grund av mörker. Matchen skulle spelas om, och inte ens då kunde matchen få ett reguljärt slut, detta på grund av totalt kaos spelarna emellan med bråk och allt vad det innebar. Det slutade med utvisningar, som gjorde att Nürnberg endast hade 7 spelare kvar på planen. HSV blev mästareförklarade på pappret, en titel som klubben inte tog emot. Året som följde vann Hamburg till slut mästerskapet för första gången regelrätt, efter att man slagit SC Union Oberschöneweide med klara 3-0.
Efter den fjärde raka nordtyska mästerskapstiteln så snubblade HSV på linjen i finalen. Två år efter den dubbelt avbrutna finalen mot Nürnberg förlorade man mot laget från Franken med 2-0. Även de kommande åren skulle klubben delta i tyska mästerskapens ändrunda, men vann först igen 1928, där man marscherade starkt genom hela turneringen. Efter att slagit Bayern München och Schalke 04 så var huvudstadsklubben Hertha Berlin helt utan chans i finalen, och fick se sig besegrat med hela 5-2.
Till dess att nationalsocialisterna kom till makten och omformade ligan 1933, deltog Hamburg ytterligare 4 gånger i det mästerskaps ändrunda, detta som nordtyska mästare. Detta gjorde man dock utan vidare framgångar, där man inte tog sig förbi semifinalen under något av tillfällena.
Efter andra världskriget omformades ligasystemet än en gång, och Hamburg deltog i Oberliga Nord. Första mästerskapet spelades 1948. Segrare var Hamburg. Precis som innan andra världskriget dominerade HSV fotbollen i nordtyskland. Till året 1963 vann man 15 av 16 möjliga nordtyska mästerskap. Man hade dock fått stark konkurrens nationalt, där man inte förrän 1957 nådde finalen. Man fick dock se sig besegrade av Borussia Dortmund med 1-4. Året därpå var Schalke 04 motståndare i finalen, och även där var man underlägsna. 0-3 blev slutresultatet.
1954 anlände en spelare till HSV, som präglade klubben som ingen annan någonsin har gjort: Uwe Seeler. 1960 blev han Tysklands första ”Fussballer des Jahres” (årets fotbollsspelare), en utmärkelse som tilldelas Tysklands bästa spelare än idag, varje år. Han hade stor påverkan på Hamburgs fjärde tyska mästerskapstitel 1960, där man slog FC Köln med 3-2 i finalen.
1963 var ett speciellt år för tysk fotboll. Det var nämligen det året som ligaspelet skulle få det format den har idag, och kom att kallas Bundesliga. Och Hamburg var med redan från början. Klubben är den enda klubben som aldrig någonsin åkt ur Bundesliga, och har därför genom året fått smeknamnet ”Dino der Bundesliga”, Bundesligas jätte.
Det var dock svårt för Hamburg i början. Efter en 6:e plats efter första Bundesliga säsongen fick man nöja sig med en medelmåttlig plats åren framöver. Det var inte förrän säsongerna 1974/1975 där man slutade på fjärde plats, och 1975/1976 där man slutade på andra plats, som klubben hamnade på första sidan i tidningarna igen. 1976 tog man efter 16 års väntan äntligen återigen en titel efter att man slagit FC Kaiserslautern i DFB-pokal(den inhemska cupen, Tysklands motsvarighet till Svenska Cupen)-finale med 2-0.
Den första Bundesligatiteln lät dock vänta på sig ytterligare 3 år. Det var först på 70-talet, under tränarlegenderna Ersnt Happel, och Branko Zebec som klubben återigen mognade till toppklubb i Tyskland. 1979 vann klubben sin första Bundesligatitel, och under kommande 4årsperiod skulle klubben bli mästare ytterligare 2 gånger. Efter titeln 1979 följde två silvermedaljer, innan man återigen 1982 hämtade tyska mästerskapstiteln till Elbe. Året därpå var ett år som än idag är mycket omtalat. Bundesligaupplagan under det året klassas än idag som en av de absolut jämnaste någonsin. Hamburg blev tyska mästare för tredje gången tack vare en bättre målskillnad över andraplacerade Werder Bremen.
Med inhemsk framgång följer även framgång på Europeisk scen. Denna period var såväl som nationell, som internationell den mest framgångsrika i klubbens historia. Efter att slagit belgiska laget RSC Anderlecht i ”Europapokal der Pokalsieger” (Cupvinnarcupen) stod man i final 1980 i ”Europapokal der Landesmeister”(Det vi idag kallar Champions League). Man förlorade dock denna final med 0-1 mot engelska traditionsklubben Nottingham Forest. 1982 stod man i UEFA-cupfinalen, där representanterna från Sverige, IFK Göteborg gick segrande efter 4-0 totalt över två möten. 1983 var det då dags för klubbens största triumf i Europa, kanske rentav den största triumfen i klubbens anrika historia. Man slog Juventus Turin i ”Europapokal der Landesmeister” med 1-0, målskytt då var en av de största någonsin i klubbens historia, nämligen Felix Magath.
Men man kan inte vara på topp hela tiden. Efter den senaste stora framgången 1987, där man blev cupmästare, gick det spikrakt neråt för klubben. Under 90talet uteblev inte bara de sportsliga framgångarna, utan klubben fick även handskas med oerhörda finansiella svårigheter. Kort inpå det nya årtusendet hamnade klubben dock på säkrare mark. 2003 hamnade man på fjärde plats i ligan, 2006 klarade man till och med en tredje plats. Trots att man på modernare tid inte haft så stora framgångar titelmässigt så är de ett lag att räkna med varje år. Finansiellt ligger de likt alla andra tyska klubbar riktigt bra till, och sportsligt så deltar man regelbundet i Europeiska sammanhang. Man producerar även en handfull landslagsspelare på senare tid. Några namn är Jerome Boateng, Dennis Aogo, Marcell Jansen, och Piotr Trochowski, som alla var en del av det fantastiska tyska landslag vi fick se under VM i Sydafrika 2010.
Klubbfakta
Fullständigt namn: Hamburger Sport-Verien e.V.
Grundad: 29 september 1887
Tyska mästare innan 1963: 3x Tyska mästare (1922/1923, 1927/1928, 1959/1960)
Tyska mästare efter 1963: 3x Tyska mästare (1978/1979, 1981/1982, 1982/1983)
Övriga framgångar: 5x Silvermedaljörer i Bundesliga (1975/1976, 1979/1980, 1980/1981, 1983/1984, 1986/1987) 3x Silvermedaljörer innan 1963 (1923/1924, 1956/1957, 1957/1958) 3x DFB-pokalsegrare (1962/1963, 1975/1976, 1986/1987) 1x segrare av föregångaren till Champions League (1982/1983) 1x segrare av Cupvinnarcupen (1976/1977) 3x Silvermedaljörer av DFB-Pokal (1955/1956, 1966/1967, 1973/1974) 1x Silvermedaljör av föregångaren till Champions League (1979/1980) 1x Silvermedaljör av UEFA-cupen (1981/1982)
Antal säsonger i Bundesliga: 48, samtliga sedan grundningen av Bundesliga 1963
Arena: ImTech Arena (kapacitet: 57 000)
Aktuell ledning: Bernd Hoffman(Ledningschef), Bastian Reinhardt(Sportchef), Oliver Scheel, Katja Kraus, Armin Veh(Chefstränare)
Några profiler i klubbens historia: Uwe Seeler, Felix Magath, Horst Hrubesch, Ernst Happel, Branko Zebec, Uwe Bein, Peter Nogly
Källa: Bundesliga.de
