Så var det äntligen dags för cupfinal efter en ganska lång väntan sedan vi slog ut IFK Göteborg i semifinal.
Stämningen inför avspark var elektrisk och efter inmarsch och ett väldigt vackert klassiskt konfettifyllt finaltifo skulle matchen komma igång.

Malmö FF ställde upp med en rätt väntad, spetsig elva, men med en överraskning. Oscar Lewicki tog nämligen plats bredvid Colin Rösler i mittförsvaret, enligt Henrik Rydström för att bidra med ledarskap och rutin. MFF startade enligt följande: Ellborg - Stryger Larsen, Lewicki, Rösler, Busanello - Berg Johnsen, Christiansen (K), Rosengren - Bolin, Kiese Thelin, Ali.

Häcken som varit hårt skadedrabbat under våren möstrade samma elva som i sin senaste allsvenska match mot Djurgården: Berisha - Oehman, Andersen, Lode, Lundqvist - Rygaard, Holm, Dahbo - Nioule, Gustafson, Brusberg.

Tyvärr hann vi inte långt förrän matchen avbröts på grund av att ett nät som ett ängsligt Svenskt Fotbollsförbund tvunget känt sig nödgade att hänga upp framför ståplats flyttades på av MFF-supportrar.

Nätet är i mina ögon helt önödig åtgärd som vi länge klarat oss från på MFF:s egna arrangemang, men nu var som sagt förbundet arrangör och då är det i vanlig ordning tondövt som bara den. Samtidigt, om nu nätet måste hänga där för att domaren Glenn Nyberg skulle låta matchen spelas så vore det kanske klokare att låta det vara.

Nåväl, matchen kom igång igen efter trettio minuters helt meningslös paus och efter tolv minuter av viss MFF-dominans kom första målchansen i form av en bra slagen frispark av Otto Rosengren. Etrit Berisha tvingades till en ganska bra räddning på det hårda, inåtskruvade skottet vid första stolpen.

Häcken svarade i den tjugoförsta minuten med en omställning som satte Simon Gustafson i ett väldigt bra läge framför MFF:s mål, men Hugo Bolin som tog stort defensivt ansvar i den situationen hann emellan med en oerhört vältajmad tackling.

Inte många minuter senare snurrade Taha Ali upp hela Häckens högersida och satte fram Hugo Bolin i straffområdet och Berisha i Häckenmålet tvingades till en ny räddning.
Taha Ali, som ofta har haft svårt när han startar matcher började mycket bra i cupfinalen och efter en dryg halvtimma satte han på nytt upp Bolin framför mål men Bolin styrde bollen utanför.

Matchbilden generellt var att MFF styrde matchen med ett bra presspel och ett hyggligt kreativt offensivt spel, främst i kraft av Taha Alis fantasi och speed. Häcken å sin sida hotade då och då med omställningar främst via Niuoles snabbhet på vänsterkanten.

MFF fortsatte att tvinga Häcken till uppoffrande försvarsspel och de gulsvarta hade allt tuffare att freda sig då de himmelsblå anfallsvågorna rullade in. I den trettioåttonde minuten var det riktigt nära men en sista-minuten-block stoppade ett närskott från Anders Christiansen.

I den fyrtiofemte minuten kom den riktigt stora chansen för MFF då man efter ett långt anfall och lite feltouchar i straffområdet fick Otto Rosengren i ett perfekt skottläge framför mål, men tyvärr blev avslutet med fel fot för Otto och utan precision och Berisha kunde rädda skottet som gick rakt på honom.

Första halvlek gick utan tvekan spelmässigt helt i himmelsblå favör, men slutade mållöst och efter den här tuffa våren kändes det tyvärr ganska bekant. Oron för att vi inte gör mål på våra chanser och hur det kan straffa MFF hängde som ett litet moln över många av oss.

Tidigt i andra halvleken drabbades MFF av ett hårt slag då AC efter en duell tog sig för ljumsken/låret och signalerade för byte. Kaptenen som alltid är en garant för ett snabbt offensivt spel tvingades gå ut och ersattes av Sead Haksabanovic.

Efter drygt sextio minuter tog drog dock MFF upp tempot rejält och under loppet av någon minut blockade uppoffrande Häckenspelare först ett skott från LBJ och kort därefter från Ali, båda i riktigt fina lägen. Häcken svarade dock med en vass omställning där Colin Rösler bröt fint i ett bra läge för Dembe.

I den sjuttionde minuten spelade Haksabanovic ett briljant instick till Hugo Bolin och just som jag tänkte skriva in 1-0, gjorde Häckens bäste spelare för dagen, Etrit Berisha en blixtsnabb fotparad. MFF närmade sig, men målnollan var fortfarande provocerande intakt.

Efter åttio minuter hade Isaac Kiese Thelin spelat färdigt. IKT krigade på idag, men känns fortfarande oroväckande trubbig. In kom Daniel Gudjohnsen och det kändes som ett klokt byte inför en eventuell slutforcering.

Chansen kom ganska omgående för Gudjohnsen efter att Taha Ali sprungit sig loss till ett totalt friläge, men "omöjlige" Berisha läste Ali som en öppen bok och räddade. Returen gick till unge Gudjohnsen men tyvärr blockerades även hans skott. Här borde MFF verkligen spräckt nollan och det är inte utan att det började kännas lite hopplöst.

Häckens Rygaard fick kort efter ett fint läge och drog ett fräsande skott, som lyckligtvis gick tätt över Malker Ellborgs målram och förlängningen närmade sig obönhörligt.

Sett till att Häcken släppt in hela arton mål på elva matcher i Allsvenskan var det förbluffande hur de lyckades freda sitt mål mot MFF:s anstormning idag. Samtidigt säger det kanske en del om hur trubbiga MFF är just nu.

På övertid visade domare Glenn Nyberg total okunskap om regelboken då han inom loppet av någon minut gjorde följande:
1. Missade att blåsa av för en uppenbar huvudskapa på Otto Rosengren.
2. Blåste av för en ICKE huvudskada på Silas Andersen.

Givetvis är det väldigt tråkigt att se en domare i en match av den här digniteten göra så flagranta misstag.
Matchen avbröts direkt efter detta och än en gång skulle ett meningslöst matchmöte hållas.

Direkt efter denna SvFF-parodi hann MFF med en sista chans då Hugo Bolin nickade över efter ett fint inlägg från Lewicki. Därefter var förlängningen ett faktum.
Matchbilden efter nittio minuter plus tillägg var densamma som efter första halvlek, med MFF i förarsätet, men ett Häcken med några småfarliga omställningar.

Malmö FF rivstartade i förlängningen och skapade direkt två bra lägen. Först Gudjohnsen efter en rejäl indianare från Silas Andersen och därefter sköt Bolin utanför i ett bra läge. Initiativet var fortfarande klart himmelsblått och Häcken såg allt mer pressade ut. Tyvärr fortsatte MFF att sakna den sista spetsen och den första förlängningskvarten slutade mållöst.

Efter etthundrasexton minuter byttes en tröttkörd Taha Ali ut efter en fin insats, där han idag faktiskt borde fått någon poäng i protokollet sett till vad han serverade sina lagkamrater. In kom i stället Oliver Berg. Kanske hade Henrik Rydström en baktanke med bytet med tanke på den allt mer annalkankande straffläggningen.

Den andra förlängningskvarten förflöt utan utan någon egentlig förändring i matchbilden mer än att det såg alltmer hafsigt och tröttkört ut och till slut landade vi, som vanligt nuförtiden, i en strafläggning i cupfinalen. Det var inte utan att det kändes som lite fördel Häcken då Berisha gjort en kanonmatch och Ellborg hade fått stå rätt så overksam. Skillnaden i rutin skall vi bara inte tala om.

Tyvärr blev det som befarat Berisha som frälste Häcken efter två räddningar och ett eget straffmål. Melker Ellborg lyckades inte ta någon straff och spiken i kistan slogs tyvärr in av Silas Andersen, som tidigare mest betett sig som ett tramsigt barn.

För MFF fortsätter jämmerdalen och är det något som den här matchen verkligen understryker är det att vi behöver få in en striker. De vi har räcker inte till, vi gör alltså inte ens mål i de matcher då vi verkligen skapar målchanser och det är ett stort underbetyg till våra anfallare.

Vi har givetvis fler problem än så, men skall vi kunna ta trepoängare i allsvenskan och vinna tajta Europakvalmatcher måste vi ha in en dyr jävla målmaskin. Helst igår!
Det är dags för vår sportsliga ledning att kavla upp ärmarna, Malmö FF 2025 är tyvärr ett trubbigt allsvenskt mittengäng, inte mer.

Och ja, grattis Häcken, det var ju ändå kul att ni snuvade Djurgården på Europaplatsen.