Tyskland
2020-11-05 19:16
Maximilian Arnold - Kalla och gråa Wolfsburgs mervärde
Spelaren som kan bli symbol
Axel Falk
När Maximilian Arnold föddes i lilla staden Riesa mellan Dresden och Leipzig var området på sin väg upp ur en tid av kommunism och förtryck. Nu började den värmealstrande globalismen göra sig påmind även i de kallaste av korridorer med McDonalds, Mercedes och kinesiska kläder. Arnold växte upp i en växande bygd, en del av Tyskland som så länge haft så lite, men som nu fått allt på en gång. För en liten pojke, född till föräldrar som fått kläda sig i regimens ruggiga kläder allt för länge, var detta en otroligt innovativ och fräsch tid att växa upp i. Mitten av 90-talet var i Tyskaldn fyllt med framtidshopp, drömmar och nya idéer. Samhället var enat igen, unioen var idoliserad och den stora framgången av diplomatin fick stå i centrum för den framväxande teologin.
Nu står Maximilian Arnold på pallen. Han är där, han är nära. Klubben som har givit honom allt och lite till i livet har han återgäldat och är nu klubbens absolute alfahanne på planen. Han har spelat 226 matcher i Bundesliga för VfL Wolfsburg. Bara Marcel Schäfer (256) och Diego Benaglio (259) har fler och allt pekar mot att Maxi Arnold, som otroligt nog bara är 26 år gammal, kommer nå siffran inom två säsonger. Men vägen dit har varit lång och snårig och inte utan tvivel och osäkerhet.
När Arnold gick till VfL Wolfsburg hade klubben precis vunnit Bundesliga för sin första och enda gång. Edin Dzeko och Grafite hade dansat på Allianz Arena och precis avgjort ligan när den 15-årige Arnold gick från Dynamo Dresden till Wolfsburg. Från Elbflorenz till Autostadt. Ett rejält skifte i miljö, men Wolfsburg var den gråa stad som skulle vara förvaltare för Arnolds växande fotbollskapital. De första åren spenderades i klubbens U-lag, av diverse åldrar, innan han gjorde sin debut i en hemmaförlust mot Augsburg i november 2011, då 17 år gammal. Han spelade bara fyra minuter och som högermittfältare, men han gjorde någonting åtminstone och fick komma tillbaka några månader senare när han hoppade in i en till hemmaförlust mot Stuttgart i maj 2012, strax före sin 18-årsdag.
12/13 blev Arnolds säsong på ett helt annat plan när han, som 18-åring, gjorde tre mål på sex matcher för klubben i Bundesliga. I och med detta lockades större klubbar av hans kvalitet, men det fanns inga tvivel om att han skulle stanna. 13/14 blev det 28 matcher och ett riktigt genombrott för 19-åringen som gjorde sju mål och tre assist på dessa 28 matcher, en fin siffra för den unge mittfältaren som hjälpte klubben till en plats i UEFA Europa League. 13/14 spelade Arnold som offensiv mittfältare främst och fick ibland vikariera som yttermittfältare. Säsongen efter, 14/15, fick han flytta ner på mittfältet till förmån för en ny stjärna. Arnold, som nu var 20-år gammal, riskerade tappa mark i sin utveckling när Kevin de Bruyne kom till klubben och visst var det märkbart att Arnold inte längre var starboy numero uno, men vad gjorde det? 27 matcher, fyra mål och tre assist från en djupare situation på mittfältet när Wolfsburg kom tvåa och vann cupen mot ett sargat Borussia Dortmund i finalen, en match man nått efter att Arnold gjorde två mål mot Bielefeld i semin.
Åren sedan dess har Arnold haft en djupare roll på mittfältet och har mer agerat defensivt ankare än offensiv motor. Det har också korrelerat med klubbens framgång på planen. När Arnold har haft en bra tid på planen har klubben presterat bra. När Arnold har fått plats att leka har klubben fått möjlighet att spela av sig. Men alltför ofta, och under negativa eller orealistiska tränare, fick Arnold agera defensiv mittfältare. Och Wolfsburg föll. Medan han spelade nästan alla matcher kom klubben 15:e och 16:e 16/17 och 17/18 respektive och var riktigt nära en nedflyttning 2018 när man lyckades fly i en play-off mot Eintracht Braunschweig. Arnold, som klubbens kanske största ekonomiska tillgång lär ha varit hett byte marknaden och ansågs länge vara på väg bort. Men när varje säsong började kunde man se honom i startelvan ånyo. Det fanns, till synes, ingenting som kunde få honom att flytta från klubben som givit honom allt i karriären.
Att han nu är nära rekordet i klubben var aldrig uppenbart. När han växte fram var han en supertalang och det var rimligt att anta att klubbar inte bara skulle dra i honom utan också få honom. Spelare plockades in, spelare som kunde ha varit hans efterträdare (tänker exempelvis på Yannick Gerhardt från Köln), spelare som fick hitta andra positioner, för Arnold vägrade flytta på sig. I Wolfsburg föddes hans karriär och i densamma klubb förväntas den dö. Inga pengar, inga lockelser kan få bort honom. En trotjänare som flyttar runt på mittfältet, som kutar och springer, passar, tacklar och skjuter, leder, lever och dör på planen varje match för att vargarna ska kunna yla en gång till.
Fler spelare än jag kan komma på har, under sina första år som talang, lockats av löften om pengar och titlar. Det hade varit rimligt att tro att Arnold skulle vara likadan. Men varje säsong bevisar han motsatsen, om och om igen. Jag har slutat tro att Arnold kommer lämna. Istället är jag övertygad om att när Arnold går i pension om tio år kommer han ha ett rekord i Wolfsburg som stadens brist på attraktion kan få svårt att bräcka. Det är en speciell spelare och en speciell talang med en speciell lojalitet som på sitt sätt gör om Wolfsburg till en klubb spelare kanske kan känna sig bekväma att stanna i. Han statuerar ett exempel i denna gråa och kalla bygd, ett exempel som kommer ge Wolfsburg som klubb ett större mervärde och en ikoniserad spelare som blir en ny symbol för en stad som är i tragisk behov av en.
Nu står Maximilian Arnold på pallen. Han är där, han är nära. Klubben som har givit honom allt och lite till i livet har han återgäldat och är nu klubbens absolute alfahanne på planen. Han har spelat 226 matcher i Bundesliga för VfL Wolfsburg. Bara Marcel Schäfer (256) och Diego Benaglio (259) har fler och allt pekar mot att Maxi Arnold, som otroligt nog bara är 26 år gammal, kommer nå siffran inom två säsonger. Men vägen dit har varit lång och snårig och inte utan tvivel och osäkerhet.
När Arnold gick till VfL Wolfsburg hade klubben precis vunnit Bundesliga för sin första och enda gång. Edin Dzeko och Grafite hade dansat på Allianz Arena och precis avgjort ligan när den 15-årige Arnold gick från Dynamo Dresden till Wolfsburg. Från Elbflorenz till Autostadt. Ett rejält skifte i miljö, men Wolfsburg var den gråa stad som skulle vara förvaltare för Arnolds växande fotbollskapital. De första åren spenderades i klubbens U-lag, av diverse åldrar, innan han gjorde sin debut i en hemmaförlust mot Augsburg i november 2011, då 17 år gammal. Han spelade bara fyra minuter och som högermittfältare, men han gjorde någonting åtminstone och fick komma tillbaka några månader senare när han hoppade in i en till hemmaförlust mot Stuttgart i maj 2012, strax före sin 18-årsdag.
12/13 blev Arnolds säsong på ett helt annat plan när han, som 18-åring, gjorde tre mål på sex matcher för klubben i Bundesliga. I och med detta lockades större klubbar av hans kvalitet, men det fanns inga tvivel om att han skulle stanna. 13/14 blev det 28 matcher och ett riktigt genombrott för 19-åringen som gjorde sju mål och tre assist på dessa 28 matcher, en fin siffra för den unge mittfältaren som hjälpte klubben till en plats i UEFA Europa League. 13/14 spelade Arnold som offensiv mittfältare främst och fick ibland vikariera som yttermittfältare. Säsongen efter, 14/15, fick han flytta ner på mittfältet till förmån för en ny stjärna. Arnold, som nu var 20-år gammal, riskerade tappa mark i sin utveckling när Kevin de Bruyne kom till klubben och visst var det märkbart att Arnold inte längre var starboy numero uno, men vad gjorde det? 27 matcher, fyra mål och tre assist från en djupare situation på mittfältet när Wolfsburg kom tvåa och vann cupen mot ett sargat Borussia Dortmund i finalen, en match man nått efter att Arnold gjorde två mål mot Bielefeld i semin.
Åren sedan dess har Arnold haft en djupare roll på mittfältet och har mer agerat defensivt ankare än offensiv motor. Det har också korrelerat med klubbens framgång på planen. När Arnold har haft en bra tid på planen har klubben presterat bra. När Arnold har fått plats att leka har klubben fått möjlighet att spela av sig. Men alltför ofta, och under negativa eller orealistiska tränare, fick Arnold agera defensiv mittfältare. Och Wolfsburg föll. Medan han spelade nästan alla matcher kom klubben 15:e och 16:e 16/17 och 17/18 respektive och var riktigt nära en nedflyttning 2018 när man lyckades fly i en play-off mot Eintracht Braunschweig. Arnold, som klubbens kanske största ekonomiska tillgång lär ha varit hett byte marknaden och ansågs länge vara på väg bort. Men när varje säsong började kunde man se honom i startelvan ånyo. Det fanns, till synes, ingenting som kunde få honom att flytta från klubben som givit honom allt i karriären.
Att han nu är nära rekordet i klubben var aldrig uppenbart. När han växte fram var han en supertalang och det var rimligt att anta att klubbar inte bara skulle dra i honom utan också få honom. Spelare plockades in, spelare som kunde ha varit hans efterträdare (tänker exempelvis på Yannick Gerhardt från Köln), spelare som fick hitta andra positioner, för Arnold vägrade flytta på sig. I Wolfsburg föddes hans karriär och i densamma klubb förväntas den dö. Inga pengar, inga lockelser kan få bort honom. En trotjänare som flyttar runt på mittfältet, som kutar och springer, passar, tacklar och skjuter, leder, lever och dör på planen varje match för att vargarna ska kunna yla en gång till.
Fler spelare än jag kan komma på har, under sina första år som talang, lockats av löften om pengar och titlar. Det hade varit rimligt att tro att Arnold skulle vara likadan. Men varje säsong bevisar han motsatsen, om och om igen. Jag har slutat tro att Arnold kommer lämna. Istället är jag övertygad om att när Arnold går i pension om tio år kommer han ha ett rekord i Wolfsburg som stadens brist på attraktion kan få svårt att bräcka. Det är en speciell spelare och en speciell talang med en speciell lojalitet som på sitt sätt gör om Wolfsburg till en klubb spelare kanske kan känna sig bekväma att stanna i. Han statuerar ett exempel i denna gråa och kalla bygd, ett exempel som kommer ge Wolfsburg som klubb ett större mervärde och en ikoniserad spelare som blir en ny symbol för en stad som är i tragisk behov av en.
