Måndag morgon: Ut ur feberdimman
"Äntligen har vi fått ta plats i den bekväma sitsen känd som förarsätet."
Motala
Måndag morgon och timingen hade varit perfekt hade denna veckostart sammanfallit med Mansförkylningens dag. Eller möjligen Karensdagens dag.
Japp, hösten är här med sina viruskedjor från förskolebarn till föräldrar och till personalrum och tillbaka. Söndagen tillbringades i liggande läge, någonstans i gråzonen mellan självömkan och dödsångest.
I feberdimmorna unnade jag mig långa uppräkningar av alla spelare som hade en stark men kort storhetstid i Malmö FF och idag nästan aldrig nämns. Figuereido, Ulrich Vinzents, Jonatan Johansson, Junior, Yago Fernandez, Kjartansson… Ett effektivt sätt att glida in och ut ur sömnen och drömmarnas värld.
En annan intern diskussion jag hade med mig själv var vem av de tre i den gyllene generationen Mehmeti, Labinot och Molins som till slut fick den bästa karriären? Harbuzis tid tog ju sorgligt slut alldeles för tidigt men kanske var det han som hade den mest glimrande högstanivån? Gische var nog den som dominerade längst när han var som bäst. Men Agon var väl den som klarade sig bäst från skador och vars meritlista idag står sig ganska stark i konkurrensen.
Så där kan man hålla på när man är indisponibel och otillgänglig för vettigare sysslor. Älta och grubbla, utan krav på slutsatser.
Lite samma är det för oss MFF-supportrar, som äntligen har fått ta plats i den bekväma sitsen känd som förarsätet. Med tre poäng bärgade tidigt på omgångens första speldag fanns inga vettiga alternativ till att luta sig tillbaka och bara låta de andra medtävlande hålla på.
Men om passiv njutning inte är något som lockar så får man leta upp saker att älta och grubbla över, utan krav på slutsatser. Som frågan om Isaac Kiese-Thelin verkligen är landets sämste skytteligaledare. Eller om Peña kan vara seriens bäste mittfältare, men samtidigt bli sämre i sällskap med vilken annan central MFF:are som helst.
Ikväll gillar vi Halmstad.
Framåt Malmö!