Malmö
2025-04-30 14:00
Sex och Jävligt offside: Tycker vi stannar på segerspåret
Det var som upplagt för tröttande och nattsvarta krisrubriker. Men sånt slapp vi i och med att gårdagen slutade med seger. Vilket såklart präglar listan.
Otto Rosengren (NY)
Störst kliv framåt på sistone? Det har Otto Rosengren tagit. Numera både självklar och självskriven på mitten. Och igår: lite trög i starten – även om blocken på Östers tidiga chans var både fin och nödvändig – men sedan mer eller mindre magnifik. Han byttes ut till stående ovationer i 83:e. Välförtjänt. Och skönt att ytterligare en gång kunna konstatera att värvningar inte alltid behöver börja lysande. Det kan bli bra ändå, med lite tid och tålamod.
Tre poäng (NY)
Knorras kan det alltid. Om igår kan det exempelvis sägas att ett bättre lag kunnat utnyttja, och straffa, våra förvirrade stunder i försvaret. Men nu mötte vi det laget vi mötte, och faktum är att Öster faktiskt inte hade en enda riktigt het chans på hela matchen. Förutom möjligen den där frisparken, som ju fastnade på Stryger. Det var närmare 3-0 än 2-1. Och faktiskt hade vi ännu större problem med fjolårets nykomlingar på hemmaplan, och det trots att vi mötte dem båda under den så sagolika våren. Två 1-0 segrar efter sena avgöranden: några sekunders Nanasi-briljans mot Västerås, och en Pontus Jansson-nick mot GAIS. Hursomhelst: inte någon håll käften-insats igår. Men det viktiga var poängen. Vi är tillbaks på vinnarspåret. Och eftersom jag tillhör den måhända naiva skara som är helt övertygad om att Rydström och hans stab vet vad de sysslar med drar jag slutsatsen att det lite icke-självklara spelet och myckna roterandet handlat om ett större Europafokus i år. Att få igång så många spelare som möjligt tills i sommar, och om att formen snarare toppas till juli/augusti än april/maj. Men vad vet jag.
Bolin och Busanello (NY)
Matchens stora delikatess var 2-0-målet. Nils Zätterström tog fram bollen och släppte den till Busanello. Smörpass till Bolin, som tog med sig den i steget, sulfintade och slog in den till Kiese Thelin. Som kunde raka in den i tom bur. Första målet var kanske inte lika snyggt. Men jag gläder mig åt att Bolin nådde bollen för att han utan pardon tryckte sig före sin försvarare. Inget stå-och-vänta. In framför, kom först. Så, alltså, sammanfattningsvis: storfina offensiva insatser av Hugo Bolin och Gabriel Busanello igår. Särskilt när de spelade på samma kant.
100 och 200 (NY)
Innan match uppmärksammades att Isaac Kiese Thelin och Taha Ali nu gjort 200 respektive 100 matcher för klubben. Kiese Thelin firade högtidsdagen med att få göra ett efterlängtat mål, och borde gjort ett till när han några minuter senare serverades ett friläge av Busanello. Men den bollen vänstertofflade han utanför.
Att Taha Ali redan kommit upp i 100 matcher fick mig att höja på ögonbrynen. Han har ju bara varit här i lite drygt två säsonger. Om detta tänker jag två saker: han är väldigt ofta tillgänglig – igår hoppade han in trots att han rapporterades sjuk i förrgår – samt att Malmö FF spelar väldigt många matcher.
---
Det om gårdagen. Får bli ett par punkter om annat också:
Nästa mästarnas start (NY)
Ska Malmö FF nånsin vara nöjt med oavgjort på hemmaplan? Kanske inte. Men om någon gång, så kanske vid en sån match som den damerna spelade i lördags? Då motståndet var en seriesuverän som dittills sopat banan med allt motstånd, och där man befann sig i underläge fram till minut 88? Det är trots allt Malmö FF:s första år i DamAllsvenskan (på mycket länge), och ur ett nykomlingsperspektiv är såklart tio poäng på fem matcher mer än godkänt. Izzy D’Aquila får sannerligen sägas vara ett nyförvärv som levererat direkt. Och då inte bara med ett smeknamn som för tankarna till den stuesittande, deprimerade äldstepunkaren i Love and Rockets-serien, utan också med fyra mål hittills – inräknat den mycket tjusiga och sena kvitteringen i lördags.
Sebastian Jörgensen (NY)
Det går förstås att vända även Sebastian Jörgensens framgångar till nåt negativt. Som att det måste vara något fel på, och i, Malmö när en spelare som inte lyckats här genast blommar ut när han hamnar i en ny miljö. Men låt oss lämna denna typ av svartsyn därhän och konstatera att Sebastian Jörgensen gjorde två fina mål i helgen (även om man kan fråga sig var Värnamoförsvaret höll hus vid det andra). Gott om speltid får han också – än så länge har han startat i alla Norrköpings matcher utom en, och i den blev han inbytt. Jag tänker att det väl är bra att det går bra? Låneavtalet sträcker sig bara över vårsäsongen, så om inget ändras är han inte kvar däruppe när vi möter Norrköping framme i juli. Skulle det bli så att han återvänder får vi rimligtvis tillbaks en mer självförtroendefylld spelare. Lämnar han permanent bör han åtminstone ha höjt sitt värde. Och så är förstås detta att han lyckas honom väl unt.
Två saker:
1. Skönt med seger, och jag är medveten om att Pontus Jansson alltid kommer att lämna ett hål efter sig när han inte kan vara med, men: våra fasta känns ofarliga. Det gillar jag inte.
2. Kanske är det bara jag, men: apropå att det vid ett tillfälle skanderades "vakna Malmö", känns inte vi på läktarna ännu sömnigare … ? Upplevde inte direkt någon elektricitet i luften igår.
Fler artiklar om Malmö
Yra höns under isen
Det underströks flera gånger i dagens TV-sändning att MFF måste börja vinna matcher och ta trepoängare för att hänga kvar i guldracet. Vi visade återigen att vi inte kommer ta guld i år. Det är helt klart. Jag är rädd att vi inte ens kommer kvala till Europa nästa sommar.
Fem snabba Mjällby-MFF 1-1: Malmö lyckades inte döda matchen
En ihoprafsad startelva som prioriterar grunderna. Starkt presspel. Rakare mot mål. Ett klassmål av Taha Ali. Men när Malmö missar alla chanser till 0-2 är det logiskt med ett kvitteringsmål genom ett skott som inte ska kunna gå i mål.
