Malmö
2025-04-29 23:55
Malmö FF - Östers IF 2-0 - Bolin blåste liv i MFF:s offensiv
Att kalla det islossning är en överdrift, men ett fall framåt var det i alla fall när MFF besegrade Öster i kväll.
Pontus Kroon
Det är inte alltid så lätt att göra saker under press och det vore inte en överdrift att säga att Malmö FF hade press på sig att slå Öster i kväll.
Efter Di Blåes svaga säsongsinledning vore det ju en smärre katastrof om vi inte hade tagit tre pinnar mot nykomlingarna, så visst fanns det nog en rejäl anspänning hos hemmaspelarna.
Det underströks av en rätt andefattig första halvtimma där misstagen var många, tempot var svagt och beslutsfattandet fegt. Några ljusglimtar fanns, Hugo Bolin såg pigg ut och Otto Rosengren var lika kompromisslös på det centrala mittfältet som han alltid är nuförtiden. I övrigt var det som sagt ett MFF som såg ut att leta efter sin identitet.
Det är som om det saknas mod och tro på att man kan bryta mönster, vilket är obegripligt hos ett gäng som lekte hem Allsvenskan för ett halvår sedan.
Kanske var det något som Jens Stryger Larsen reflekterade över ute på sin högerkant i minut trettiotvå då han plötsligt drev inåt banan och spelade till LASSE Berg Johnsen, som i sin tur spelade ut till Otto Rosengren som slog ett smart hårt inlägg efter marken där först Isaac Kiese Thelin föredömligt löpte mot första stolpen, men blev neddragen, men bakom Isaac på bortre kom Hugo Bolin farande som en Pippo Inzaghi i högform och tryckte in 1-0 i Östermålet!
Ett brutet mönster, ett par snabba passningar och två hungriga spelare i boxen. Mer behövs inte för att göra mål och det var skönt att se att MFF fortfarande behärskar den konsten.
Kanske trodde man där att pågarna skulle komma igång, men faktum var att resten av halvleken i stort var lika andefattig som innan målet och i paus kunde man konstatera att Öster hade ett större bollinnehav än MFF och de få chanserna var ganska jämnt fördelade. Förbättringspotentialen var fortfarande mycket stor för MFF.
Lyckligtvis kom MFF in som ett nytt lag i andra halvlek och redan efter en minut slog Busanello en smart passning in i straffområdet till Hugo Bolin, som gjorde en helt briljant sulfints-passning till Isaac Kiese Thelin som på bortre stolpen kunde raka in 2-0 i öppet mål. Snabbt, effektivt och vackert.
Jag hade ondgjort mig över Busanellos bristande precision i första halvlek (och även i de senaste matcherna), så det kändes fint att han tystade mig med sin fina hockeyassist till Hugo. Extra intressant att brassen faktiskt använde sin högerfot där, vilket inte händer ofta.
Efter 2-0 fick vi äntligen se ett mer avslappnat och direkt MFF, som i alla fall antydde att de fortfarande är ett mästarlag. Målchanser skapades och Isaac borde definitivt gjort 3-0 efter dryga timman, men i helt fritt läge lyckades han tråckla bollen utanför bortre stolpen.
Spelarna tycktes åter ha kul på planen och de som verkade må allra bäst var unga duon Hugo Bolin och Otto Rosengren. Hugo som med ett mål och en mästerlig assist i princip hade avgjort matchen, såg lika fin ut som i höstas och Otto regisserade spelet som en Thernsk fältherre.
Sista tjugofem minuterna kom Taha Ali och Erik Botheim in och även om jag verkligen önskar att Taha Ali skulle fungera som startman står det fullständigt klart att han är bäst som inhoppare och i kväll var inget undantag. Ali plågade sina motståndare med ryck, dribblingar och smarta passningar.
Erik Botheim kämpade och slet, men fick dessvärre inte några större lägen. Drömmen om att alla våra tre stora poängplockare skulle göra mål kom därmed på skam.
I slutet hann även Adrian Skogmar komma in och åter visa att han håller fint på den här nivån.
När domare Kristoffer Karlsson till slut blåste av kunde vi bocka av en godkänd insats i alla fall andra halvlek, tre helt nödvändiga poäng, viktiga mål för Hugo och Isaac och kontakt med tabelltoppen igen. Jag hoppas att MFF fortsätter i rätt riktning nu och att vi har klarat av den årliga svackan redan i april.
Några ord om motståndarna Öster skall också hinnas med. Jag tycker att de höll uppe matchen fint i första halvlek och rasade heller inte ihop i andra trots den tuffa starten och ett klart bättre MFF. Man har ett bra kollektiv och en riktigt spännande offensiv spelare i Sanyang som nästan på egen hand höll MFF:s backlinje på tårna hela matchen. Det känns inte alls omöjligt att det spelas allsvenskt i Växjö även nästa säsong.
För MFF väntar nu ännu en hemmamatch och då mot Brommapojkarna på måndag. Ett gyllene tillfälle att suga sig fast i toppstriden och börja pressa de framförvarande lagen. Nu kör vi!
Efter Di Blåes svaga säsongsinledning vore det ju en smärre katastrof om vi inte hade tagit tre pinnar mot nykomlingarna, så visst fanns det nog en rejäl anspänning hos hemmaspelarna.
Det underströks av en rätt andefattig första halvtimma där misstagen var många, tempot var svagt och beslutsfattandet fegt. Några ljusglimtar fanns, Hugo Bolin såg pigg ut och Otto Rosengren var lika kompromisslös på det centrala mittfältet som han alltid är nuförtiden. I övrigt var det som sagt ett MFF som såg ut att leta efter sin identitet.
Det är som om det saknas mod och tro på att man kan bryta mönster, vilket är obegripligt hos ett gäng som lekte hem Allsvenskan för ett halvår sedan.
Kanske var det något som Jens Stryger Larsen reflekterade över ute på sin högerkant i minut trettiotvå då han plötsligt drev inåt banan och spelade till LASSE Berg Johnsen, som i sin tur spelade ut till Otto Rosengren som slog ett smart hårt inlägg efter marken där först Isaac Kiese Thelin föredömligt löpte mot första stolpen, men blev neddragen, men bakom Isaac på bortre kom Hugo Bolin farande som en Pippo Inzaghi i högform och tryckte in 1-0 i Östermålet!
Ett brutet mönster, ett par snabba passningar och två hungriga spelare i boxen. Mer behövs inte för att göra mål och det var skönt att se att MFF fortfarande behärskar den konsten.
Kanske trodde man där att pågarna skulle komma igång, men faktum var att resten av halvleken i stort var lika andefattig som innan målet och i paus kunde man konstatera att Öster hade ett större bollinnehav än MFF och de få chanserna var ganska jämnt fördelade. Förbättringspotentialen var fortfarande mycket stor för MFF.
Lyckligtvis kom MFF in som ett nytt lag i andra halvlek och redan efter en minut slog Busanello en smart passning in i straffområdet till Hugo Bolin, som gjorde en helt briljant sulfints-passning till Isaac Kiese Thelin som på bortre stolpen kunde raka in 2-0 i öppet mål. Snabbt, effektivt och vackert.
Jag hade ondgjort mig över Busanellos bristande precision i första halvlek (och även i de senaste matcherna), så det kändes fint att han tystade mig med sin fina hockeyassist till Hugo. Extra intressant att brassen faktiskt använde sin högerfot där, vilket inte händer ofta.
Efter 2-0 fick vi äntligen se ett mer avslappnat och direkt MFF, som i alla fall antydde att de fortfarande är ett mästarlag. Målchanser skapades och Isaac borde definitivt gjort 3-0 efter dryga timman, men i helt fritt läge lyckades han tråckla bollen utanför bortre stolpen.
Spelarna tycktes åter ha kul på planen och de som verkade må allra bäst var unga duon Hugo Bolin och Otto Rosengren. Hugo som med ett mål och en mästerlig assist i princip hade avgjort matchen, såg lika fin ut som i höstas och Otto regisserade spelet som en Thernsk fältherre.
Sista tjugofem minuterna kom Taha Ali och Erik Botheim in och även om jag verkligen önskar att Taha Ali skulle fungera som startman står det fullständigt klart att han är bäst som inhoppare och i kväll var inget undantag. Ali plågade sina motståndare med ryck, dribblingar och smarta passningar.
Erik Botheim kämpade och slet, men fick dessvärre inte några större lägen. Drömmen om att alla våra tre stora poängplockare skulle göra mål kom därmed på skam.
I slutet hann även Adrian Skogmar komma in och åter visa att han håller fint på den här nivån.
När domare Kristoffer Karlsson till slut blåste av kunde vi bocka av en godkänd insats i alla fall andra halvlek, tre helt nödvändiga poäng, viktiga mål för Hugo och Isaac och kontakt med tabelltoppen igen. Jag hoppas att MFF fortsätter i rätt riktning nu och att vi har klarat av den årliga svackan redan i april.
Några ord om motståndarna Öster skall också hinnas med. Jag tycker att de höll uppe matchen fint i första halvlek och rasade heller inte ihop i andra trots den tuffa starten och ett klart bättre MFF. Man har ett bra kollektiv och en riktigt spännande offensiv spelare i Sanyang som nästan på egen hand höll MFF:s backlinje på tårna hela matchen. Det känns inte alls omöjligt att det spelas allsvenskt i Växjö även nästa säsong.
För MFF väntar nu ännu en hemmamatch och då mot Brommapojkarna på måndag. Ett gyllene tillfälle att suga sig fast i toppstriden och börja pressa de framförvarande lagen. Nu kör vi!
