Måndag Morgon - I Mittens Rike

Man är ju van vid att sitta som en spinnande proppmätt katt och brodera ut texten om hur bra vi är och hur trevligt det är att vara i serieledning före alla deltagare och så vidare.
Det skulle emellertid se konstigt ut idag, men tanke på att Malmö FF efter fem spelade matcher parkerat sig i mittens rike, närmare bestämt på åttonde plats.

Det känns dessvärre inte oförtjänt heller, varken spel eller domslut eller några andra parametrar motiverar en högre position i tabellen och det är såklart något som ger inre konvulsioner i Sveriges största, bästa, vackraste, och handen på hjärtat, malligaste förening. Vad är det som händer?

Det är en fråga som inte är helt lätt att svara på. Det är svårt att förstå varför poängspelare som Isaac Kiese Thelin, Erik Botheim och Hugo Bolin plötsligt inte producerar ett jota. Det är besynnerligt att ett lag som producerade sextiosju mål förra året nu ligger på ett målsnitt som om det, Gud förbjude, skulle hålla i sig skulle sluta på tjugofyra mål efter trettio matcher.

Är Henrik Rydströms så överlägsna lag, som vann serien med elva poängs marginal i fjol, helt sönderläst? Har Sergio Peñas flytt betytt så oerhört mycket? Skapar en osäker målvakt ett nervöst lag som inte går framåt med fullt självförtroende? Är spelarna ur form efter en ovanlig försäsong som bestått mer av matcher i olika cupspel än en traditionell uppbyggnadstränig?

Frågorna är väldigt många och måste ställas, men samtidigt, vi har bara spelat fem matcher i skrivande stund och med en seger i morgon hemma mot Öster har vi åter häng på toppen.
Jag känner, vis av lång erfarenhet, att det behövs mer tålamod i det här läget. Inte minst med en tränare som gett oss tre titlar och ett Europaspel inom loppet av två år.

Skulle jag vilja peka ut någon brist just nu så vill jag nog snarare peka på att vi har gjort en del slarviga värvningar som har gjort att vår trupp på pappret är imponerande, men i realiteten är den ytterst sårbar. Verkligheten stämmer helt enkelt inte överens med kartan.

Stefano Vecchia, Sead Haksabanovic, Anton Tinnerholm och Arnor Sigurdsson är var för sig fantastastiskt fina fotbollsspelare, men det finns en stor risk att Anton och Steffo kanske aldrig kommer tillbaka som ordinarie truppmedlemmar och i Haksas och Sigges fall kom de hit skadade och har ännu mycket att bevisa. De här exemplen är oroväckande sett till värvningsstrategin.

Jag hoppas att man ser över detta noggrant och att vi får in en annan typ av spelare under kommande transferfönster som direkt kan bidra med energi, fart och självförtroende.
Att värva spelare med dålig skadehistorik är kanske billigt, men i längden står det oss kanske dyrt.

En god vän till mig gjorde dock en klok iakttagelse häromdagen och det kan också vara en förklaring till vår kräftgång hittills i år. Jag citerar: "Vi har en bredare trupp men mindre spetsig. Hugo (Larsson)-Peña bättre än Otto-LBJ, Nanasi bättre än alla nuvarande offensiva, Cornelius bättre än Rösler och Dahlin bättre än Friedrich. Inte konstigt att det går lite trögt."

Jag tycker det är värt att beakta, i synnerhet som ersättare som Vecchia, Sigge och Haksa har varit skadade i stor utsträckning och Olsen inte ens är här förrän i sommar.
Vår trupp känns i det perspektivet rätt överskattad.

På plussidan har vi toppkonkurrenter som skall spela i Europa och jag tror det blir väldigt tufft för både Hammarby och AIK. Vinner vi cupfinalen mot en formsvagt Häcken måste även Djurgården dubblera och det ser vi ju redan att det är tufft för dem. Med en uppryckning nu efter en tuff start och med ett par bra värvningar i sommar är vi snabbt med i toppstriden igen.

Det värsta kruxet blir hur vi skall klara av Mjällby, men det vore kanske en välbehövlig läxa för alla storlag om de stal SM-guldet ett år?
Nåja, än så länge är i alla fall mitt stalltips att Lennart stannar i Malmö även 2025.