Min första säsong som Osasunafan är över

Säsongen började för Osasuna med en ny tränare; Vicente Moreno. Morenos uttrycksfulla engagemang vid sidlinjen under säsongen har varit en härlig bild som för mig blivit synonym med den kämpaanda som jag ser driver laget i många matcher. Morenos engagemang verkar också ha varit en bra matchning med laget om man ser till hur de presterat! Säsongen inleddes starkt, med bland annat en 4-2 vinst mot Barcelona (det första lag som dittills i säsongen besegrat Barcelona), och de som tvivlade på Moreno som tränarval fick sig nog en tankeställare. Under vinterhalvåret hade laget dock en svacka med nio matcher i rad utan vinst. 

Oro för nedflyttning

Viss oro för att hamna i nedflyttningsstrid väcktes. Fanns det samband mellan denna vinstsvacka och Bayern Munchen-lånade Bryan Zaragozas skadefrånvaro kanske några tänkte. Bryan imponerade verkligen med sin snabbhet och sina ytterfotsinlägg från vänsterkanten under första delen av säsongen. Men Moreno och laget lyckades vända den negativa trenden! 

Kamp om Europaspel

Och säsongen slutade istället för strid om att slippa nedflyttning i kamp om Europaspel. Det avgjordes i säsongens sista omgång, där Osasuna, Rayo Vallecano och Celta Vigo spelade sina matcher samtidigt och gjorde upp om två Europacupplatser. Ganska snabbt stod det klart att Celta Vigo skulle få den ena platsen, men fram till sista sekund var det en kamp mellan Osasuna och Rayo om den andra platsen. Det blev till sist Rayo Vallecano som fick en plats i playoff i Conference League och Osasuna fick istället vara nöjda med en i det stora hela bra säsong som slutade med en nionde plats i tabellen. 

Samtidigt som vi kan tacka Moreno för ett väl genomfört år så får vi sorgligt nog också säga hejdå då han har valt att lämna som tränare för Osasuna. Jag hoppas innerligt att hans efterträdare har samma engagemang.

"Ser väldigt mycket fram emot augusti"

För ett år sedan kände jag inte till Osasuna. Vad glad jag är att jag hade en längtan efter att se mer fotboll och att det fick mig att se en dokumentär om laget från Navarra. För oj vad kul det varit! Säsongen började med nyfikenhet och, så här i efterhand får jag ändå säga, ljummet engagemang från min sida. Men nu! I slutet av säsongen. Jag har verkligen känt matcherna. Herreras lycka efter varje räddad boll, Boyomos stabilitet i backlinjen, Torrós aggressivitet i mitten, Aresos kämpande på kanten, Budimirs mål, Rubén och Bryans inlägg, Aimars kreativa fötter, jag svettas och skriker och gläds framför tvn. Osasuna är nu mitt lag och jag tackar universum för att det var just de jag valde för ett år sedan. Nu följer jag transfermarknaden och ser, med betydligt djupare engagemang än jag hade trott, väldigt mycket fram emot augusti och ligastart.

Det var allt för nu. Até já!