Falk-Wollinderbyt sparkades igång runt klockan 20.30 på tisdagskvällen och en doft av förväntan spred sig på flera ställen runtom i länderna. En sådan där känsla av stolthet som får en att jubla varje mål lite extra och som ger en oförklarlig eufori som varar, längre än de flesta andra segrar. Medan matchen i sig var en av två halvlekar tänkte jag försöka dissekera matchen och se hur den ser ut med magen uppsprättad. 

Till allas vår förvåning var Timothy Chandler tillbaka för Eintracht. Efter en skada i oktober mot BVB såg resten av säsongen först mörk ut för pseudoamerikanen. Likväl, efter några scans kom man fram till att ingenting var avslitet och att det var en fråga om månader, inte solvarv. Han återvände till de flestas uppenbara chock mot HSV och visade upp alla de sidor som vi saknad på den där viktiga högerflanken.

Hamburg tog ledningen däremot. 1-0 på en kokande och krävande Volksparkstadion. Papadoupolos skrek publiken, och den wollinska delen av derbyt bejublade sig över ett målför sitt kräsna lag. Men hemmalagets ledning varade inte länge. Bundesligas bästa bortalag, allas vår kärlek Eintracht Frankfurt, kom tillbaka som de alltid gör på bortaplan. Mål genom Marius Wolf och Mijat Gacinovic skickade hem den generösa drös tillresta örnar med ett leende på sina läppar. 

Andra halvlek var mållös. Tack vare Timmy Chandler och Lukas Hradecky lyckades vi knipa tre till poäng på bortagräs. Det som gäckar mig mest just nu är den blotta tanken kring var vi hade varit om vi klarat av att spela framför 51.500 av våra egna på Waldstadion? Hade vi utmanat Bayern? 

Eintracht spelade en 3-5-2 som passar så evinnerligt väl med Chandler som dynamisk högermittfältare. Wolf och Gacinovic var mycket viktiga i offensiven, medan Lukas och Chandler gjorde det mesta bakåt efter att suveräne Abraham skadat sig (inget allvarligt, ter det sig som). Det var även kul att se Gelson som defensiv stoppkloss. Det gav Boateng lite vila. Därtill är jag fortsatt tveksam till Luka Jovic. En artikel om honom kommer troligtvis separat senare. 

Stimmen zum Spiel:
Kovac: Vi förvaltade få av våra chanser. Det var inte bra. Men viljan, moralen och karaktären- de fanns där. Det gör mig glad. De spelarna som hoppat in idag betalade tillbaka för förtroendet. Detta visar vilken stor och bred trupp vi har. Även om det var jämnt i slutet är jag extremt nöjd. Vi visade vilja och geist. 

Riesentolle Leistungen:
Timothy Chandler: Knäskada- Check. Makalös återhämtning- Check. Comeback i svår bortamatch-Check. Två assist i comebacken- Check. Nudge nudge, say no more. 

Lukas Hradecky: Har ofta sagt att han är bland ligans bästa. Får jag revidera det? Bland Kontinentens bästa! Herrejäklaminskapare vad han räddar oss. Även om vårt försvar begränsar antalet vassa chanser så är han alltid där när det krävs. Sällan misstag, sällan ett såll. 

So spielten wir:
            Hradecky
Russ   Abraham   Falette

Chandler  Gacinovic  Fernandes  Tawatha
                  Wolf
        Rebic     Jovic