Jaha. Jag som tycker om att klaga, vad satan ska jag klaga över nu då? Fasiken, Kovac. 

Vår match mot Gladbach kändes i början lika oklar som en känguru i Argentina. Ingen visste hur matchen skulle gå och ingen visste hur den skulle utforma sig. Vissa ansåg att Frankfurt skulle förlora eftersom hemmaformen varit på nedgång egentligen sedan förra året. Detta emedan vissa påstod att Frankfurt minsann skulle vinna, ty de har bäst och mest utmejslad form. Det visade sig, gudskelov, att de senare hade rätt. 

Matchen började ganska lugnt. Vi pressade på som vi brukar och motståndarna skapade inga chanser alls. De kom faktiskt knappt förbi sin egen planhalva innan de fick ge bort bollen. Vi spelade boll, rullade runt den och försökte hitta luckor genom korslöpningar och väggpassningar. Vi försökte spela vacker fotboll och det gick ganska bra. Första chansen kom genom att vi vann bollen och sedan, med hjälp av en urstark Rebic, drev vi fram den och skapade ett jätteläge för Marius Wolf, som dessvärre sköt strax utanför. Marius Wolf hade strax innan matchen skrivit på permanent för Eintracht och hade givit upphov till ett gutturalt avgrundsvrål på läktarna på Waldstadion. 

Inte långt efter denna chans kom en liknande. Timothy Chandler fick bollen och lyckades med en finurlig vöndning ta sig förbi Elvedi. han dribblade ner bollen tills han fick ett bra inspelsläge. Bollen kom in, studsade förbi en letargisk Vestergaard och fann Boatengs fot som gjorde sitt andra mål på två matcher mot Gladbach under denna säsongen. 

Halvleken fortsatte ungefär på samma sätt och Borussia kom aldrig riktigt nära. Egentligen kom de aldrig så nära i andra halvlek heller. Jag såg, på Twitter, kommentarer om att Frankfurt är ett rugbylag som spelar för fult för sitt eget bästa. "Jaha", tänkte jag, gick in på profilen och mindes att skribenten har ett svagt tycke för Borussia Mönchengladbach (plus tio lag till), och ryckte på axlarna. Who the fuck cares, liksom. Borussia fick i alla fall en straff, som var oklar och tveksam om jag ska ärlig som de sedermera missade. Rugbylaget straffades, inte sant? 

Men Frankfurt fortsatte skapa chanser och lyckades sedan i slutet, efter en defensivt underbar andra halvlek, avgöra matchen genom unge serbiska talangen Luka Jovic som med ett distinkt vänsterskott träffade nätmaskorna i hörnet från 15 meter. Sippel i målet, som ersatt en skadad Sommer, var chanslös. 

En finfin insats från Eintracht som stängde ner ett generellt lynnigt Gladbach med bravur. Matchens lirare var utan tvekan Kevin Prince Boateng. Matchens kalkon var utan någon tvekan Jannik Vestergaard som jag njöt av att se glida över hal is. 

Stimmen zum Spiel:
Boateng: Vi slåss, vi kämpar, vi ger aldrig upp. Vi är äckliga att möta, men mixar det med fina fotbollsspelare. En avgörande kombination. 
Kovac: Vi har ett lag som arbetar tillsammans och som spelar mycket bra. Det finns ingen perfekt match. Vi vill alltid förbättra vår insats. 

Riesentolle Leistungen:
Boateng: Mm, vilken insats. Han är en av våra absolut viktigaste, både offensivt och defensivt. Han är också en källa av hopp och insporation som alla spelarna kan lyssna till och dra nytta av. 
Timothy Chandler: Ännu en superinsats både offensivt och defensivt. Kan tydligen spela vänsterback också, vilket var en oklarhet. Superb spelare som alltid visar vägen för de andra. En riktig ledare både på och utanför planen. 

So spielten wir:
            Rebic     Haller
               Gacinovic
Chandler  KPB  Mascarell  Wolf
      Falette   Hasebe   Salcedo
                Hradecky