Tyskland
2018-11-01 17:23
Nedflyttningsstreich i Schwarzwald
Freiburg Streichar, de vägrar bli nedflyttade oavsett vad alla säger. All heder till dem, Christian Streich är en ikon få förunnad.
Axel Falk
Vi ska bara veta hur svårt det är att hålla en klubb som SC Freiburg flytande säsong efter säsong, år efter år. Christian Streichs eviga hästjobb är kanske det allra mest underskattade, men kanske det allra viktigaste i heLa Ligan. Hur kommer det sig? Jo, låt mig förklara.
Freiburg är en klubb som endast agerar ekonomiskt på en marknad när det finns medel att tillgå, man har inga överdivna sponsorer (deras huvudsponsor är Schwarzwaldmilch, det säger väl det mesta) och vägrar investerare från olika håll. Man har därtill en synnerligen labil trupp med en brist på bredd och kvalitet på många positioner, samtidigt som man även står med en föråldrad arena som ligan och förbundet vill att man ska uppgradera.
Streich har varit i klubben länge nu, i 7 år faktiskt, och tog över 2011 efter Markus Sorg som fick gå efter ett antal nederlag. Det är oklart om Streich kom in och bad om tid och tålamod eller om det är någonting han tvingats förtjäna, men det är exakt vad han har fått. Streich har med Freiburg lyckats hålla dem på en stabil nivå i Bundesliga, förutom en kortare dipp då man var nere och vände i Zweite. Det är ganska makalösa siffror för en klubb som SC Freiburg. För vi ska minnas att det inte är en gammal storklubb, inte heller är det en klubb som man brukar säga hör hemma i Bundesliga. Istället är det en liten klubb från en stad som förtjänar någonting i ett område där VfB Stuttgart länge varit ledande sportklubben. Att med en klubb som SC Freiburg säkra en stabilitet i Tysklands högsta och mest krävande liga är sanslöst bra.
Streich har gjort det genom kontinuitet och personlighet. Sin ledarstil baseras på en idoga blandning mellan Ferguson och Wenger. Han har en lika oklar och rörlig taktik som Ferguson, samma temperament och passion som densamme. Men hans uttalanden påminner om filosofen Wenger, en pionjär på sitt sätt. Det har blivit hans personlighet. Han är miljömedveten, jordnära och tacksam, han cyklar till jobbet och försöker gynna ungdomarna i klubben genom att ge dem speltid. Kontinuiteten är inte bara hans förtjänst, ty här måste även ledningen i klubben ges stor credd. Man har stått fast vid honom även när man flyttats ner och har lyckats hålla truppen tämligen uppdaterad och ajour, men även nyckelmässigt fulltalig. En finfin kombination som gynnat Streichs arbete mot nedflyttning och ekonomisk kollaps.
Klubben har även ett synnerligen fungerande andralag. SC Freiburg II erbjuder kontinuerligt speltid för de som behöver och erbjuder Freiburg med kompetent bredd och bra spelarmaterial när det kan krävas. De har gjort exakt vad ett andralag ska göra- ge speltid och utveckla talanger som inte ännu är redo för förstalaget, men som är för bra för juniorlag. Ett fungerande andralag kan för vissa föreningar betyda liv i dödens sällskap och för Freiburg har det varite xakt så. Istället för att värva in dyra ersättare till tappade spelare kan man helt enkelt plocka upp en från sitt andralag, om det finns en kompatibel och kapabel ersättare tillgänglig. Detta har man gjort vid flera tillfällen med varierande resultat.
Man tror inför varje säsong att de ska flyttas ner, man anar ugglor i mossen, man anser att de borde åka ner nu- nu är det väl ändå dags. De tappar nyckelspelare och stjärnor, de värvar inte in någonting av större styrka och förstärker sällan med mer än vad deras andralag kan erbjuda. Men ändå slutar de i mitten varje säsong, ändå är de där och vinner sina matcher på hemma - och bortaplan utan att man egentligen rynkar någonting vidare på näsan. SC Freiburg, Schwarzwalds stolthet, har blivit ett fullskaligt mittenlag och det är helt och hållet Streichs framgångshistoria.
Freiburg är en klubb som endast agerar ekonomiskt på en marknad när det finns medel att tillgå, man har inga överdivna sponsorer (deras huvudsponsor är Schwarzwaldmilch, det säger väl det mesta) och vägrar investerare från olika håll. Man har därtill en synnerligen labil trupp med en brist på bredd och kvalitet på många positioner, samtidigt som man även står med en föråldrad arena som ligan och förbundet vill att man ska uppgradera.
Streich har varit i klubben länge nu, i 7 år faktiskt, och tog över 2011 efter Markus Sorg som fick gå efter ett antal nederlag. Det är oklart om Streich kom in och bad om tid och tålamod eller om det är någonting han tvingats förtjäna, men det är exakt vad han har fått. Streich har med Freiburg lyckats hålla dem på en stabil nivå i Bundesliga, förutom en kortare dipp då man var nere och vände i Zweite. Det är ganska makalösa siffror för en klubb som SC Freiburg. För vi ska minnas att det inte är en gammal storklubb, inte heller är det en klubb som man brukar säga hör hemma i Bundesliga. Istället är det en liten klubb från en stad som förtjänar någonting i ett område där VfB Stuttgart länge varit ledande sportklubben. Att med en klubb som SC Freiburg säkra en stabilitet i Tysklands högsta och mest krävande liga är sanslöst bra.
Streich har gjort det genom kontinuitet och personlighet. Sin ledarstil baseras på en idoga blandning mellan Ferguson och Wenger. Han har en lika oklar och rörlig taktik som Ferguson, samma temperament och passion som densamme. Men hans uttalanden påminner om filosofen Wenger, en pionjär på sitt sätt. Det har blivit hans personlighet. Han är miljömedveten, jordnära och tacksam, han cyklar till jobbet och försöker gynna ungdomarna i klubben genom att ge dem speltid. Kontinuiteten är inte bara hans förtjänst, ty här måste även ledningen i klubben ges stor credd. Man har stått fast vid honom även när man flyttats ner och har lyckats hålla truppen tämligen uppdaterad och ajour, men även nyckelmässigt fulltalig. En finfin kombination som gynnat Streichs arbete mot nedflyttning och ekonomisk kollaps.
Klubben har även ett synnerligen fungerande andralag. SC Freiburg II erbjuder kontinuerligt speltid för de som behöver och erbjuder Freiburg med kompetent bredd och bra spelarmaterial när det kan krävas. De har gjort exakt vad ett andralag ska göra- ge speltid och utveckla talanger som inte ännu är redo för förstalaget, men som är för bra för juniorlag. Ett fungerande andralag kan för vissa föreningar betyda liv i dödens sällskap och för Freiburg har det varite xakt så. Istället för att värva in dyra ersättare till tappade spelare kan man helt enkelt plocka upp en från sitt andralag, om det finns en kompatibel och kapabel ersättare tillgänglig. Detta har man gjort vid flera tillfällen med varierande resultat.
Man tror inför varje säsong att de ska flyttas ner, man anar ugglor i mossen, man anser att de borde åka ner nu- nu är det väl ändå dags. De tappar nyckelspelare och stjärnor, de värvar inte in någonting av större styrka och förstärker sällan med mer än vad deras andralag kan erbjuda. Men ändå slutar de i mitten varje säsong, ändå är de där och vinner sina matcher på hemma - och bortaplan utan att man egentligen rynkar någonting vidare på näsan. SC Freiburg, Schwarzwalds stolthet, har blivit ett fullskaligt mittenlag och det är helt och hållet Streichs framgångshistoria.
