ÖSK hittar ständigt nya sätt att överraska en på.
De är uteslutande negativa.

Ett långskott här, en bortdömd frispark där, ett vådaskott här och nu en division 4-insats av Söderström till 2-1 för Sundsvall på stopptid.
Min flickvän sa vid ställningen 1-1 i 87:e minuten "är det inte nu ni brukar förlora?"
"Klockan måste upp på 90 först" svarade jag. Och så sant, efter att ÖSK släppte in 1-1 tack vare att Malte låg och sov tappade man konceptet helt, igen.
Minsta lilla motgång och laget kollapsar som en skyskrapa gjord av kartong.

Det började ju så bra, precis som i matchen mot Oddevold. Vi tar ledningen, vi är med och vi styr matchen men sen i andra halvlek tappar vi allt och med 1-1 målet försvinner allt. Vi byter sedan UT Linus Alperud som skapar farligheter på egen hand. Vi byter in en HELT inkompetent Erik Andersson som jag tror har bytts ut mot Arik Endersson, hans onda tvilling, för jag förstår inte hur han kan se så svag ut i match efter match. Tänk om vi hade kunnat spendera hans lön på någon annan. Kanske hade vi kunnat spendera hans lön på att få tillbaka Modig snabbare i spel för herregud vad opålitlig Söderström är i avgörande ögonblick, han är så många gånger varit involverad i baklängesmål att jag inte fattar varför Lowe Astvald inte tagit hans plats än.

I dessa lägen önskar jag att fotbollsmatcher var 85 minuter långa men vi hade väl hittat ett sätt att förlora då också. Ursäkta att rapporten är lite osammanhängade, jag hoppas ni kan ha förbiseende med detta.
Men vad är det då som gör att vi förlorar i match efter match? Rent spelmässigt är jag inte tillräckligt skicklig för att kunna svara på detta men en detalj har jag noterat och det är att vi är alldeles för svaga utan boll på mittfältet.

Visst, det finns stunder då vi är bra på mittfältet, vinner dueller och då ser vi bra ut framåt också för när vi erövrar boll på mitten vänder vi rätt snabbt uppåt, gott så! Men oftast händer inte det, vi vinner sällan bollen på mitten och om vi inte erövrar bollen högt eller om motståndaren inte tappar ut den över valfri linje, då vinner vi inte bollen. För vi vinner inte dueller i luften på mittfältet när målvakten tjongar långt och vi lyckas oftast inte sno tillbaka bollen när vi tappar den. Därför vill jag se en till mittfältare i laget som kan hålla en bra nivå i 90 minuter och inte enbart 60 och som kan vinna dueller på mittfältet för där förlorar vi matchen idag också. Nå, värva någon då. 

Utöver det behöver vi också karaktär, någon med ett sinne av iskallt stål, som inte vacklar när det blåser och som inte har en lägstanivå lägre än Marianergraven. För det är vad som stjälper ÖSK 2025, att vi är ett svagt mentalt kollektiv som står för svaga individuella insatser i avgörande lägen.
Det är ÖSK 2025.

Som tur är kunde avståndet poängmässigt till kval varit längre men Trelleborg var ju tvungna att piska Västerås med 5-0 och därmed vända sin säsong, en klen tröst att gurkan blev hackad och än klenare är trösten att vi inte ligger sist, det gör Umeå.

Jag ska vara ärlig och säga att när vi förlorar matcher på det här sättet som vi har gjort den här säsongen så längtar jag (i stunden) efter dödens kalla omfamning, efter det slutgiltiga mörkret som omsluter mina sinnen så att jag inte behöver se, höra eller känna den här skiten. Men så kommer jag snabbt på bättre, mindre mörka, tankar och kommer ihåg att jag kommer fortsätta leva och mitt hjärta kommer alltid slå för ÖSK men jag tänker inte avsluta mitt liv på grund av något så viktigt och oviktigt som fotboll, även när den är som mörkast.
Man måste fortsätta kämpa på för idag såg vi glimtar av något som kan bli bra och bara vi fortsätter gnugga på detaljer, bänkar några träben och tro på att det går att vända, för vi har sett det förut, då kanske det är vi som avgör på stopptid när matchen står och pendlar i nästa omgång.

För vi ska komma ihåg att vi inte blev utspelade mot varken Oddevold, Varberg eller Sundsvall, vi höll jämna steg och blev för svaga när det var som viktigast att vara starka.

Nu är vilan till nästa match väldigt kort, vi möter Utsikten på onsdag och då gäller det att vi tar med oss första halvlek och helt glömmer andra halvlek, det finns inget (positivt) att ta med sig från den.

Tills dess vill jag bara påminna alla om att det, trots det ofantliga mörkret som råder, är en fin och solig dag utomhus.
Så lämna mörkret bakom dig, gå ut i solen och lyssna på fåglarna och njut av värmen.
Ta med dig vänner och familj.
Själv ska jag ut och gå, kanske stöter jag på en katt som jag kan klappa lite på.
Jag gillar katter, de är så oskyldiga (ignorera alla döda fåglar bara) och allt de vill är att äta mat, bli klappade, sova gott och busa.
De bryr sig inte om geopolitik, fotboll eller räkningar.
De lever det goda livet.
Så ignorera fotbollen, glöm mörkret för en stund och gå ut i solen.
Det kan bara göra dig gott just nu.