Angående KBK:s match i Halmstad mot Halmia.
Jag åkte ner och kollade på matchen, och har hela tiden tänkt att skriva lite om hur jag upplevde spelet och mina kommentarer kring det, men det är först nu som jag sätter mig vid tangentbordet och går från tanke till handling.
1:a halvlek var en 45-minuters plåga. Jag våndades kopiöst, och redan de inledande första 10 minuterna tänkte jag att detta kan aldrig hålla. KBK var fullständigt tillbakapressade under hela 1:a halvlek. Detta berodde på några saker: KBK:s mittfält spelade så lågt att man i princip satt i knäna på backlinjen. Som också spelade lågt. När KBK tog bollen och skulle vända spelet så fanns det inga vettiga passningsalternativ offensivt, ty på topp fanns två stackars spelare, Erik Nilsson och Timmy Wilhelmsson, som var alltför ensamma för att kunna åstadkomma något kreativt; de hade heller inga passningsalternativ och hade dessutom alltför många motståndarspelare kring sig. Detta resulterade i att KBK omgående tappade bollen och Halmia kunde enkelt börja om i ett nytt anfall. Så här såg 1:a halvlek ut. Det ska i ärlighetens namn sägas att KBK ibland lyckades fylla på med några spelare, men anfallen var alltför ofta alldeles för korta och ostrukturerade.
2:a halvlek var annorlunda, till såvida att KBK kom ut som ett helt annat lag. Man lyfte mittfältet, och backlinjen en aning, och minskade därmed spelaravståndet mellan mittfältet och anfallet. Det fanns fler passningsalternativ offensivt och plötsligt kunde KBK hålla i bollen och få längre anfall. Man fyllde på med fler spelare offensivt och fler spelare tog löpning i djupet. Varför spelade man inte så här från start i 1:a halvlek?
Både yttermittfält och innermittfält gav understöd till Erik och Timmy, och framför allt gick yttermittfältarna djupare i anfall. Jag saknade dock att innermittfältarna inte försökte att bryta igenom i djupled, ty det skapar alltid problem för motståndarförsvaren.
När så Halmia spräckte nollan med kvarten kvar, så kände jag att KBK skulle förlora matchen. Varför? Jo, för att det skapades för lite målchanser, och om man har problem att göra mål på, låt säga, tio chanser, hur många mål kan man då producera på en handfull chanser? Ja, betydligt förre.
Jag säger inget om att Halmia vann matchen. De var över 90 minuter det bättre laget, framför allt under den första halvan. Men det som gör mig upprörd är taktiken i KBK-lägret. Vem som helst kan faktiskt med en kort analys konstatera att när mittfälten sjunker för djupt hemåt, så blir det enormt svårt att vända spelet när man väl får tag i bollen. För det första måste anfallen ske snabbt, annars har motståndarna intagit sina försvarspositioner och är på rätt sida bollen, vilket i sin tur medför att anfallen oftast blir uddlösa; det blir lätt att i sökandet efter luckor passa bollen i sidled, och då skapas inga målchanser. Alltså måste vändningarna ske snabbt innan motståndarna hinner inta sina positioner i försvarsspelet. Och ska man snabbt vända spelet måste det redan vid bollerövrandet finnas spelare som finns högre upp i banan som kan vara spelbara. Och man måste springa snabbt till sina anfallspositioner. Här har KBK enorma brister. Tyvärr. När man får tag i bollen går det trögt, eller som i 1:a halvlek, att det inte finns spelare högre upp som är spelbara. Jag saknar tydlig spelidé och struktur i dagens KBK.
Jag hoppas att denna match var en engångsföreteelse. Jag hoppas att nästa match blir bättre, ty blir den inte de, ja då går ridån ner, eller tåget går, vilket uttryck man nu vill använda. Som det skrivits om otaliga gånger; endast segrar gäller. Varje match är en "måstematch".
Individuellt är startelvan i KBK spelare för div 1. Taktiskt och organisatoriskt håller man div 2-klass.
Till sist; det sista som överger oss är hoppet. Låt oss hoppas.
