Party när 1996s hjältar firades i Paris

En del av er var kanske inte födda när detta spektakel ägde rum. Själv höll jag på att bli far. Min äldste son, som numera är fullfjädrad Eintracht Frankfurt-supporter, föddes detta år och själv gick jag mellan väntans tider och ett EM-slutspel som gick av stapeln i England.
Det var ju året då "Football is coming home". Britterna gick på i ullstrumporna. News-of-the-World, som då fanns med Piers Morgan vid tangenterna publicerade elakartade bilder på Stuart Pearce med en tysk hjälm från första världskriget med ordet "Achtung. Surrender" runt. Bara för att se hur britterna återigen förlorade på straffar. Gary Linekers klassiska uttalande "Football is an easy sport. You play for 120 minutes and then Germany win on penalties" lyftes fram igen då Gareth Soutgate steg in i klubben bland missade straffar i viktiga matcher.
Tyskland vann finalen mot Tjeckien efter "Golden Goal" efter att Oliver Bierhoffs strumprullare touchade en tjeck och styrts in vid stolpen. Tyskarna tog sitt tredje EM-Guld(1972 och 1980 tidigare) och Berti Vogts fick en framgång som ledare.
Häromdagen samlades 1996-gänget i Paris för att fira 20års-jubileumet med pompa-och-ståt och det var en diger skara tyska framstående spelare som dök upp till detta evenemang. Tittar man på truppen som tyskarna hade då,så fanns det idel ädel tysk fotbollskultur i det laget. En fantastisk blandning av rutin i form av Kohler, Strunz, Klinsmann, Ziege, Andy Möller, Mathias Sammer, Stefan Kuntz, Bierhoff, Helmer, Franco Bode, Hässler, Basler med flera. Som gammal germanofil, så slickar man sig om munnen när dessa namn dyker upp. Halva gänget av spelare dök upp på festen på ett eller annat sätt och det var en del diskussioner, lite tal,, en och annan ballong som skickades upp; det "face-timades" med Jürgen Klinsmann, som kör Copa America med sitt amerikanska landslag och man hade diverse diskussioner om hurvuvida det var bättre förr eller inte. Om man kom fram till något eller ej- återstår nog att se.
Det är också fascinerande att se åt vilket håll en del spelare har gått.

Andi Köpke och Oliver Bierhoff är en del av det tyska landslaget som målvaktstränare och general Manager.
Jürgen Klinsmann är förbundskapten för USA, Andreas Möller är biträdande förbundskapten för Ungern.
Stefan Kuntz, Marco Bode, Jens Todt, Mathias Sammer, Stefan Reuter och Fredi Bobic är alla integrerade i den tyska klubblagsfotbollen som sportchefer eller på annat sätt sittande i diverse styrelser.
Thomas Helmer, Thomas Strunz och Oliver Kahn jobbar i Media.Mehmet Scholl är ungdomstränare, men har en radioshow, där han pratar musik. Spännande variation..
Markus Babbel och Oliver Reck är tränare i hyfsat höga nivåer i Tyskland. Thomas Hässler tränar ett lag i en lägre nivå i Berlin och Christian Ziege, som varfit DFB-tränare är nu i den spanska tredje-ligan som tränare.
Mario Basler verkar följa samma väg som tränare som spelare. Ett geni som ingen förstår och han har hoppat vilt mellan lag, ledning och tränarkarriär.
Steffen Freund har varit aktiv i DFB, men också som biträdande tränare i Tottenham
René Schneider har fotbollsskola i Rostock.
Dieter Eilts har varit aktiv som tränare, men verkar nu sikta på det civila.
Jürgen Kohler tränade senast ett lag i division sju.

Den numera 70-årige Berti Vogts, som  många mera kommer ihåg för hans misslyckande i VM 1994 och 1998, avslutade sin tränarkarriär efter sex år i Azerbajdzjan och gör nu ingenting. Tror jag.

Få se om man återkommer om 20år med en likadan samling spelare som vunnit EURO2016...