Tyskland
2012-10-30 13:35
Täglicher Fußball: Passa er för november, Bayern
Adam Nilsson
I söndags åkte jag till München i god tro om att Bayern skulle inkassera sin åttonde raka seger i Bundesliga. På förhand var det ingen vild gissning. Motståndarna Bayer Leverkusen hade inget vidare facit mot Bayern i München - senaste vinsten kom 1989 - och utöver det hade Bayern visat på en strålande form och en enorm skärpa i Bundesligaspelet.
För det råder inga tvivel om att Bundesligatiteln är den viktigaste titeln för Bayern i år. Sedan Berlinmurens fall har det aldrig hänt att Bayern blivit utan Bundesligatitel tre år i följd och klubben planerar inte att låta det ske denna säsong heller. Satsningarna på Matthias Sammer på ledarsidan och Javi Martínez på spelarsidan visar att klubben menat allvar - inget ska få stoppa Bayern i år.
Men för att återgå till matchen så var det en underlig match på många sätt och vis. Av de fyra matcherna jag hittills har sett på Allianz Arena i år var det den match där det kändes som om motståndarna hade en tydlig plan med hur de ville att spelet skulle se ut. Bayer Leverkusen tillät Bayern att spela omkring bollen, man höll försvaret tätt och spelade genomgående på kontringar. Föga förvånande försökte man att utnyttja Badstubers kant och lyckades mer än väl med det.
Även om Leverkusen i slutändan vann efter ett helt otroligt mål - inte för att det var vackert utan för att det var helt otroligt hur den faktiskt gick in - så kändes det inte som om Bayern åkte på en fruktansvärd förlust. Bayern förlorade inte för att man var genomusla eller för att Leverkusen var fantastiska, Bayern förlorade för att man för första gången denna säsong inte hade turen på sin sida. Bara några få minuter innan Sidney Sam satte det vinnande målet hade Bayern en stolpträff, med lite tur hade den gått in och då vi haft en helt annan historia att berätta.
Det stora problemet som jag upplevde det dock var dels den enorma avsaknaden av Frank Ribéry. Fransmannen är den kanske viktigaste spelaren i Bayern. Hans förmåga att på egen hand kunna avgöra en match är något som få andra besitter i fotbollsvärlden. Dessutom är han till skillnad från Robben, Alaba, Kroos och Müller mer oförutsägbar - vad som helst kan hända när Ribéry har bollen på fötterna.
Utöver det såg man en oerhört tydlig tendens när Leverkusen spelade med sitt handbollsförsvar (som var strålande) - Bayerns anfall hamnade gång på gång på en rak linje och djupledslöpningarna försvann helt. Många gånger kunde man se hur Kroos, Müller, Alaba och Mandzukic stod statiskt på en rak linje. Rörelsen fanns inte där och Leverkusens försvar kunde tämligen enkelt avvärja Bayerns försök till anfall.
När Shaqiri kom in i andra halvleken förändrades det och rörelsen blev annorlunda. Bayern såg mer ut som det laget vi har sett under de första sju matcherna av Bundesliga: snabbt, rörligt och energiskt. Leverkusens försvar fick det direkt svårare men Hyypiäs lag lyckades ändå med en bedrift som var något utöver det vanliga.
Heynckes gjorde allt han kunde. Han var inte intresserad av en poäng utan ville åt alla tre. Det fick bära eller brista och denna gång brast det. En sak som dock förvånande mig var det faktum att han behöll Kroos på planen som defensiv mittfältare. En spelare som gång på gång visat att han inte klarat av rollen som "sechser", kanske skulle Heynckes valt att behålla Gustavo på planen istället.
Nåväl, Bayern åkte på sin första förlust och bubblan sprack. Karl-Heinz "Kalle" Rummenigge sa efter matchen att det viktigaste för Bayern nu är att inte återupprepa förra årets novembermånad som var katastrofal och var en av de stora anledningarna till att man tappade titeln till Dortmund. Vi får se om man lyckas bättre i år, för utgångsläget just nu påminner obehagligt mycket om det från förra året.
För det råder inga tvivel om att Bundesligatiteln är den viktigaste titeln för Bayern i år. Sedan Berlinmurens fall har det aldrig hänt att Bayern blivit utan Bundesligatitel tre år i följd och klubben planerar inte att låta det ske denna säsong heller. Satsningarna på Matthias Sammer på ledarsidan och Javi Martínez på spelarsidan visar att klubben menat allvar - inget ska få stoppa Bayern i år.
Men för att återgå till matchen så var det en underlig match på många sätt och vis. Av de fyra matcherna jag hittills har sett på Allianz Arena i år var det den match där det kändes som om motståndarna hade en tydlig plan med hur de ville att spelet skulle se ut. Bayer Leverkusen tillät Bayern att spela omkring bollen, man höll försvaret tätt och spelade genomgående på kontringar. Föga förvånande försökte man att utnyttja Badstubers kant och lyckades mer än väl med det.
Även om Leverkusen i slutändan vann efter ett helt otroligt mål - inte för att det var vackert utan för att det var helt otroligt hur den faktiskt gick in - så kändes det inte som om Bayern åkte på en fruktansvärd förlust. Bayern förlorade inte för att man var genomusla eller för att Leverkusen var fantastiska, Bayern förlorade för att man för första gången denna säsong inte hade turen på sin sida. Bara några få minuter innan Sidney Sam satte det vinnande målet hade Bayern en stolpträff, med lite tur hade den gått in och då vi haft en helt annan historia att berätta.
Det stora problemet som jag upplevde det dock var dels den enorma avsaknaden av Frank Ribéry. Fransmannen är den kanske viktigaste spelaren i Bayern. Hans förmåga att på egen hand kunna avgöra en match är något som få andra besitter i fotbollsvärlden. Dessutom är han till skillnad från Robben, Alaba, Kroos och Müller mer oförutsägbar - vad som helst kan hända när Ribéry har bollen på fötterna.
Utöver det såg man en oerhört tydlig tendens när Leverkusen spelade med sitt handbollsförsvar (som var strålande) - Bayerns anfall hamnade gång på gång på en rak linje och djupledslöpningarna försvann helt. Många gånger kunde man se hur Kroos, Müller, Alaba och Mandzukic stod statiskt på en rak linje. Rörelsen fanns inte där och Leverkusens försvar kunde tämligen enkelt avvärja Bayerns försök till anfall.
När Shaqiri kom in i andra halvleken förändrades det och rörelsen blev annorlunda. Bayern såg mer ut som det laget vi har sett under de första sju matcherna av Bundesliga: snabbt, rörligt och energiskt. Leverkusens försvar fick det direkt svårare men Hyypiäs lag lyckades ändå med en bedrift som var något utöver det vanliga.
Heynckes gjorde allt han kunde. Han var inte intresserad av en poäng utan ville åt alla tre. Det fick bära eller brista och denna gång brast det. En sak som dock förvånande mig var det faktum att han behöll Kroos på planen som defensiv mittfältare. En spelare som gång på gång visat att han inte klarat av rollen som "sechser", kanske skulle Heynckes valt att behålla Gustavo på planen istället.
Nåväl, Bayern åkte på sin första förlust och bubblan sprack. Karl-Heinz "Kalle" Rummenigge sa efter matchen att det viktigaste för Bayern nu är att inte återupprepa förra årets novembermånad som var katastrofal och var en av de stora anledningarna till att man tappade titeln till Dortmund. Vi får se om man lyckas bättre i år, för utgångsläget just nu påminner obehagligt mycket om det från förra året.
