Reflektioner efter ödediger hemmaförlust mot Mjällby

Underprestation, ineffektivitet

Med ”under” avses här inte mirakel, utan tvärtom en match där Hammarby för en gångs skull den här säsongen inte drog åt samma håll som kollektiv, vilket på något sätt är A och O för att den modell som mejslats fram skall fungera. Backlinjen, den annars så stabila, haltade betänkligt och när ramstarka mittfältarna Markus Karlsson och Tesfaldet Tekie inte har dagen blir vi sårade gång på gång. Det inträffade mot Sirius och mot Mjällby kördes reprisen. Att det höll på att rassla till bakåt redan i den andra minuten skulle visa sig vara dagens tecken.


Det fanns ett flertal längre sekvenser under matchens gång där Hammarby satte rejält tryck mot Mjällbys keeper Joel Törnqvist och hans försvarslinje, de fasta situationerna var otaliga, chanser saknades verkligen inte, men är den kliniska avslutsförmågan långt borta blir det heller inga vinster. Otur? Absolut inte. ”Tur” förtjänar man och i de senaste omgångarna har det inte sett så ut. 4 poäng av 9 möjliga på tre matcher, varav två på Nya Söderstadion, är långt från godkänt, och då skall tilläggas att vi mycket väl hade kunnat undgå vinst mot Sirius.

Hammarbys säsongsinledning är i stort sett stark, en av de bästa i klubbens historia. Jämfört med fjolåret är vi väl med i racet, det finns en skyhög grundkapacitet och spelet har när det sett som bäst ut varit det finaste, mest underhållande i Allsvenskan i år, men vi stångar oss mot konkurrenter som också ser starka ut. Nu väntar Degerfors hemma på måndagen och inte minst formtoppade Elfsborg i Borås nästa lördag. Det är, bokstavligen, måste-matcher. Minst 4 poäng i dessa bör spelas hem om det skall kännas riktigt bra att gå på sommaruppehåll.


Shaqs vara eller inte vara

Det är förrädiskt enkelt att som skribent, när man är som mest besviken efter förluster, på ett slängigt, hafsigt sätt kritisera enskilda spelar- och tränarprestationer. Gudarna skall veta att jag själv i stridens hetta gjort mig skyldig till det i ett antal av de säkert över tusen texter jag skrivit om, för och kring Hammarby och, med tanke på att jag gjort det med eget namnundertecknande, i efterhand tvingats skämmas över vissa ordval. I möjligaste mån har jag dock försökt be om ursäkt och bättra mig.

Professionella, högavlönade spelare skall och måste kunna ta kritik, men det åligger också på oss som skriver referat och betyg att hålla igen och betrakta dem för vad de faktiskt är: människor. Även de mest tongivande kan vakna på fel sida och ha mindre bra dagar på jobbet; det är en mänsklig rättighet, alla är inte på topp jämt. Så råkade det bli för till exempel Tesfaldet Tekie, Pavle Vagic, Paulos Abraham och Markus Karlsson mot Mjällby. Olyckligtvis fick de sin dåliga dag samtidigt, i en match som betydde oerhört mycket. Shit happens och jag är rätt säker på att de tre lider lika mycket som vi supportrar och kommer göra allt som står i deras makt för att revanschera sig.

I Shaquille Pinas fall måste jag däremot sätta frågetecken. Missförstå mig inte nu. Shaq har varit en av de bärande bjälkarna i Kim Hellbergs truppbygge och många gånger direkt delaktig i Hammarbys framgångar under det senaste året. Men, det jag har sett i de två matcher han spelat sedan sin avstängning stavas Obalans. Det var frustration och missnöje mot Sirius – vilket visade sig både på planen efter att ideligen blivit uppsnurrad på sin kant och i det klipp från omklädningsrummet som visades i Halvtid – och inte var det bättre mot Mjällby. Föga förvånande sätter sådant spår även i spelkvaliteten. Lägg därtill att han så sent som häromdagen gick ut och rätt tydligt klargjorde att han vill vidare, med start i sommarens Gold Cup, och att det finns anbud.

Då inställer sig två funderingar. Skall Hammarby till varje pris behålla Pinas säsongen ut och då bli av med honom utan att få betalt, eller sälja honom redan nu och få en slant? Och på kort sikt: Skall han ens spela de två matcher som återstår före sommaruppehållet? Utan att ha någon inblick i hur diskussionerna går på Årsta, men jag vill ta för givet att Hjelmberg och kompani har koll på fråga ett, samt att Kim och övriga tränarteamet vet vad de gör gällande den andra. Helt uteslutet tycker ändå åtminstone jag inte att det skall vara att Simon Strand går in från start på Shaqs plats mot Degerfors i morgon. Dessutom är Frederik Winther snart fullt ut redo, så vi har ytternbacksalternativ. Skall det värvas bör nog fokus riktas mot en ”färdig” striker i stället.


Montader Madjed

Monte hör till dem som fått ta emot mer än en skopa ovett från undertecknad. Till viss del står jag för den kritiken, det har helt enkelt inte riktigt lossnat för honom, förrän nu. Det som sett avigt, obekvämt och lättläst ut har utvecklats till att bli utmanande, värderande, poänggivande. Inte bara har han svarat för två vackra mål mot Sirius och Mjällby, utan har dessutom skapat enormt mycket för resten av laget med instick och sönderrivna motståndarförsvar. För att inte tala om alla offensiva fasta situationer han legat bakom. Imponerande är bara förnamnet. Monte har lagt ner ett stort arbete och skall hyllas för det. Bara att hoppas att utvecklingskurvan fortsätter stiga brant uppåt.


Är Anders Torstensson galen?

Ja, det var rubriken på någon av de mest tongivande fotbollssajterna. Nu tror jag inte att Mjällbys framgångstränare lider av vare sig den ena eller andra vansinnesdiagnosen, tvärtom är han rätt man vid exakt rätt tidpunkt. Att MAIF är erkänt svårspelade, framför allt nere på Listerlandet, det vet alla. Nu visare man sig klara av även bortamatcher. Raden 8-2-1 och 24-10 i målskillnad efter 11 spelade omgångar imponerar stort. Presterar man långt över sin egen förmåga? Nej. Det finns en stabil stomme med både verkliga klass- och lagspelare där alla just nu peakar tillsammans – lite påminner det om Hammarby guldåret 2001 – man sliter för varandra och sitt klubbmärke och har visat sig vara väldigt svåra att såra. Om det räcker till guld? Nå, det är en lång väg att vandra, 2/3 av serien, men man har skaffat sig ett slagläge och skulle man lyckas behålla samtliga under transferfönstret och kanske dessutom värva ytterligare, ja, då kommer man att vara med däruppe långt in i hösten.    


Vikande publiksiffra

Toppmatch, ja, snudd på seriefinal, men inte ens 22 000 på plats på Nya Söderstadion… Det är med Hammarbymått mediokert. Och obegripligt. Och med tanke på att endast drygt 23 000 biljetter har ”sålts” till morgondagens måste-match mot Degerfors riskerar det att bli en siffra under 20-strecket för första gången sedan i fjol. Ärligt talat vet jag inte vad detta beror på. Det finns varken långhelger eller semestrar att skylla på, och jag tvivlar på VAB-argumentet. Spelarna förtjänar banne mig närapå fullsatt vid varenda hemmamatch. Folk, säsongskortsinnehavare eller ej, som av diverse skäl inte har möjlighet att närvara: Skänk bort era platser!