Säsongssummering 2024/25, Rayo Vallecano: ”Värvningen förankrades inte hos tränaren”

1. Inför säsongen hade du en något blygsam målsättning – att Rayo skulle överleva och hålla sig kvar i La Liga. När vi nu summerar säsongen antar jag att du ser detta som en oväntat lyckad period? Rayo slutar alltså på en åttondeplats och får spela ute i Europa nästa säsong, för första gången sedan 2000/01. Hur summerar du det som varit?

Jag menar fortfarande att den blygsamma målsättningen inför säsongen om att säkra fortsatt spel i La Liga var fullt rimlig och troligen kommer samma målsättning gälla även för nästa säsong. Rayo spelade så sent som 2021 i andradivisionen och man har ännu inte etablerat sig som en självklar del av La Liga. Att göra det kommer att vara det viktigaste målet såväl på kort som lång sikt.

Klubben hade därtill såväl ekonomiska utmaningar (lägst inkomster av samtliga klubbar i högstadivisionen) som strukturella (en arena som bokstavligt talat faller i bitar). Man hade även en mycket ålderstigen spelartrupp (äldst av samtliga klubbar i högstadivisionen) med flera uppenbara luckor. Allt detta talade för att det skulle bli en svår säsong.

Måttfulla målsättningar hade även tränare Iñigo Pérez. Oavsett hur hög tabellplacering Rayo haft under säsongen så upprepade han gång efter annan: ”Vi har bara ett mål för säsongen. Först när det är säkrat kan vi eventuellt diskutera andra mål.”

Att man trots dessa mycket svåra förutsättningar ändå lyckats säkra spel i Conference League (playoff) genom en åttondeplats i tabellen är mycket imponerande.

2. Iñigo Pérez har hyllats av många under den här säsongen för sitt sätt att ratta detta Rayo. Många förväntade sig nog att managern skulle lämna för andra uppdrag men 37-åringen valde i stället att förlänga kontraktet med Rayo. Kan du förklara hur Iñigo vill att Rayo ska spela och vad är det som gjort att han lyckats coacha er ut i Europa?

Pérez har varit mycket framgångsrik i sitt sätt att leda laget och han har fått ut maximalt resultat av de begränsade resurser han haft till sitt förfogande. Barcelonas Hansi Flick anses av många vara den bästa tränaren i ligan, men efter honom nämns ofta Pérez som en av de som har imponerat mest under den gångna säsongen.

I många matcher har Pérez valt att inte starta med de elva bästa spelarna och istället låtit flera skickliga spelare inleda på avbytarbänken. En positiv effekt har varit att lagets kvalitet inte försvagats för varje byte som genomförts, vilket också fällt avgörande i flera matchers slutskede.

Pérez har säsongen igenom prioriterat spelare som varit beredda att arbeta hårt för lagets bästa. Det har också varit tydligt att Pérez inte uppmuntrat sina spelare att fördröja spelet. Han har snarare uttalat sig på presskonferenser om att han ser nackdelar med det då det rycker sönder matcherna och stör spelrytmen.

3. Man har nästan hunnit glömma bort det men James Rodríguez spelade ju faktiskt för Rayo under den gångna säsongen och trots stjärnglansen blev det ingen succé. Ser vi till Rayos spelartrupp, vem eller vilka tycker du har varit bäst den här säsongen och vem eller vilka har du varit lite besviken på?

Värvningen av James Rodríguez var spektakulär och väckte inledningsvis förhoppningar hos många. Det stod dock tidigt klart att det var en värvning som hade genomförts av klubbens mycket impopulära president Raúl Martín Presa helt utan förankring hos tränaren Pérez.

Det blev inte mer än 140 minuters speltid för den colombianske mittfältaren innan han lämnade klubben redan i januari. Pérez beslut att inte ge James Rodriguez den speltid som många, inte minst James själv, hade förväntat sig innebar inte bara att lagets övriga spelare växte av det förtroende som de gavs – det ökade även många supportrars förtroende för Pérez och hans principfasta sätt att leda laget.

James Rodríguez var inte beredd att kämpa för lagets bästa, och då ställdes han åt sidan. Det kunde ingen imponerande meritlista eller individuella utmärkelser ändra på.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att värvningen av James Rodriguez tydligt illustrerade karaktären hos två av klubbens huvudpersoner: Presa och Pérez, och många fick nog sina uppfattningar om dessa två förstärkta.

I övrigt var det framför allt två spelare som underpresterade under den gångna säsongen, men på olika vis. Anfallaren Sergio Camello, som vann OS-guld med Spanien bara några månader innan säsongen inleddes, fick aldrig det genombrott som säsongen hade kunnat bli. Han gjorde inte mer än tre mål på 25 spelade matcher.

Om Camello var en potential som inte utvecklades som man hoppats, så var Isi Palazón snarare en etablerad stjärna (med Rayo-mått mätt) som visserligen emellanåt visade sina kvaliteter och gjorde fyra mål och fem assists, men hans ojämna prestationer var en besvikelse. Dessutom tappade han på ett mycket frustrerande sätt allt för ofta bollen genom att inte vara uppmärksam på motståndarna omkring honom.

Lyckligtvis var det desto fler spelare som imponerade under säsongen. Augusto Batalla, som värvades i säsongsinledningen, spelade mycket stabilt i målet match efter match. Att han dessutom retade motståndarnas spelare, ledare och supportrar till vansinne med sina tidsfördröjande maskningar var ingen nackdel – även om det vid flera tillfällen innebar att den argentinska målvakten fick syna det gula kortet.

Högerbacken Andrei Rațiu, som avslutade säsongen som högerytter, var utan tvekan lagets bästa spelare under den gångna säsongen. Med sina offensiva löpningar inåt i planen, framgångsrika dribblingar och kreativa passningar var hans driv med bollen ständigt ett hot mot motståndarnas försvarare.

När säsongen summerades var det bara fem spelare i ligan som hade fler ’Progressive Carries’ än Rațiu; nämligen Lamine Yamal, Vinicius Jr, Kylian Mbappé, Takefusa Kubo och Dodi Lukebakio. Ett fint sällskap för den unga rumänen.

4. I det stora hela: vad tyckte du om den gångna La Liga-säsongen? Barcelona vann samtidigt som Leganés, Las Palmas och Real Valladolid trillade ur.

Förutom toppstriden, kampen om Europacupplatserna och Valladolids fullständiga kollaps så är det framför allt Celta Vigos anfallare Iago Aspas som jag fastnat för under säsongen.

Aspas inledde sin karriär i Celtas ungdomslag för 30 år sedan och har sedan dess spelat drygt 500 matcher för klubben och gjort mer än 200 mål. Att den nu snart 38-åriga klubbikonen, med bara tio minuter kvar av säsongens sista match, kunde säkra Celta Vigos plats i Europa League nästa säsong med sitt tionde mål för säsongen kändes mycket passande.

Detta trots att Celta Vigo var konkurrenter till Rayo om europacupplatserna.

5. Någonting övrigt du vill kommentera gällande Rayo Vallecano eller La Liga i stort när vi nu summerar säsongen och tar sikte mot sommarledigheten?

Inför den gångna säsongen, som var klubbens hundraårsfirande, hade särskilda matchtröjor designats där röda blixtar skulle bilda siffrorna 100.

Dessa tröjor fick dock mycket stark kritik av klubbens supportrar som inte uppskattade att man hade frångått det enkla röda bandet som är så starkt förknippat med klubben, och många undvek därför att köpa årets matchtröja.

Det återstår att se om nästa säsongs matchtröjor blir mer uppskattade.

***

Vad tycker du om Rayo Vallecanos säsong? Tyck gärna till i kommentarsfältet.