Säsongssummering 2024/25, Valencia CF: ”Tränarbytet fick en sällan skådad effekt”

1. Valencia skulle utmana om Europa-platserna skanderade du inför säsongen. Under långa perioder av den här säsongen såg det snarare ut som att laget skulle ned till Segundan, för att sedan vända på det och faktiskt – ett tag – just utmana om Europa. Vad för slags säsong har klubben egentligen stått för här? Hyfsat märklig berg- och dalbana, va?

Å ena sidan så kan man ju såga mitt tips och skanderande inför säsongen – å andra sidan så kan man kanske se att potentialen fanns där och jag inte var helt ute och cyklade trots allt.

Men det är en så himla svår och turbulent säsong att försöka summera och analysera. Första halvan var kanske klubbens sämsta och värsta någonsin, och efter halva säsongen var spelad var man jumbon med väldigt få tecken eller ljusglimtar om en vändning – ALLT pekade mot Segundan där och då.

Sen kom ett tränarbyte som fick en sällan skådad effekt med Carlos Corberán, och andra halvan slutar väl Valencia topp 4 i tabellen om man tar ut den separat, så att säga. Man var med och krigade om Europaplatser hela vägen in till de sista omgångarna, där kanske bensinen tog slut litegrann efter en också väldigt mentalt tuff säsong för spelartruppen – med nedflyttningshotet som en tyngd på axlarna väldigt länge för denna unga trupp.

2. Rubén Baraja trodde du stenhårt på inför säsongen men som en käftsmäll till julklapp fick han sparken bara dagen innan julafton. På juldagen stod det klart att Carlos Corberán tog över. Ett desperat försök, tänkte nog många, men jäklar vad Corberán förändrade på saker och ting under våren. Vad gjorde han med Valencia egentligen? Hur kunde laget gå från att vara bland de sämsta till bland de mest formstarkaste i hela Europa?

Det är lätt i efterhand att se Rubén Barajas tillkortakommanden, och såklart kanske man skulle ha gjort bytet redan förra sommaren. Men jag tror att alla, mig själv inkluderad, charmades och blev förtrollade av de första 1,5 åren han gjorde som tränare.

Han kom in utan något vidare CV och det kändes som ett självmordsuppdrag. Men lite likt Corberán fick han en vändning efter Gattuso och räddade faktiskt kvar laget i La Liga den våren – det får inte glömmas. Han följde upp detta med att ta laget till övre halvan av tabellen och kriga om Europa. Det trodde man aldrig när han kom in som tränare.

Sen var det som att idéerna och energin till sist tog slut. Verkligheten hann kanske ikapp, och han hade inte nycklarna eller erfarenheten att vända en negativ trend – spiralen fortsatte snurra.

Jag är glad för Rubén Baraja, hans namn och legacy i Valencia CF, att laget redde ut det hela och avslutade så bra. Baraja är, trots hösten, ett namn och en person som är väldigt högt aktad i Valencia.

Carlos Corberáns förvandling är mig veterligen nästan helt unik. Att ta ett lag som var helt uträknat, med 9 poäng efter halva säsongen, och göra det till ett topplag och ett av de mest formstarka i Europa under våren – det är imponerande.

Jag tycker inte att Corberán, utanför Valencia, har fått den uppmärksamhet han förtjänar. I mina ögon är han den givna Årets Tränare i La Liga på väldigt många år, och kanske en av de största tränargärningarna i Valencias historia.

En kombination av en väldigt skicklig tränare, med ny energi i helt rätt läge, ett par vinterförvärv som lyckades väldigt bra och några nyckelspelare som fick en ny vår – det var vinnarreceptet för Valencia och Corberán under våren.

3. Giorgi Mamardashvili lämnar nu klubben efter ännu en fin säsong i Valencia. I övrigt har många spelare levererat fina insatser under våren, men vem eller vilka, enligt dig, förtjänar extra beröm? Och vem eller vilka förväntade du dig mer av?

Mamardashvili hade, likt laget, en ganska tung säsong inledningsvis och en bra bit in på våren. Men han repade mod och gjorde ett fint avsked i Valencia. En Askungesaga utan dess like – från ingenstans, värvad till B-laget, slog igenom med buller och bång, och kommer såklart vara väldigt saknad.

Under våren var det flera andra spelare som jag tycker klev fram och var avgörande för Valencias vändning på säsongen. Javi Guerra är kanske den jag vill lyfta allra högst. Efter ett par säsonger med riktigt genombrott i La Liga var han stora delar under hösten petad och kändes inte alls igen. Men under våren såg vi den riktiga Guerra igen – en spansk landslagsman och dominant tvåvägs-innermittfältare av högsta rang.

Lägg till inlånade Barrenchea på defensiv innermitt som blev städgumman och pådrivaren därbakom, en väldigt viktig pjäs för Valencia. Mittlåset med César Tárrega och Mosquera växte fram till ett riktigt starkt par. Man fick dessutom igång målskyttet med Sadiq, vilket nog också tände Hugo Duro lite i konkurrensen.

Icke att förglömma spelare som Luis Roja och Diego López – många höjde sig under våren, och då fick vi se vilken potential som faktiskt finns i truppen.

Viss besvikelse får man kanske ändå rikta dels mot hela truppen för hösten, och dels mot Rafa Mir, som aldrig flög och blev den anfallare man hoppats på. Pepelu tog många steg tillbaka under säsongen, och Hugo Guillamón fortsätter vara ett stort mysterium.

4. I det stora hela: vad tyckte du om den gångna La Liga-säsongen? Barcelona vann samtidigt som Leganés, Las Palmas och Real Valladolid trillade ur.

Det var en spännande säsong långt in på våren – inte minst i botten där många lag riskerade nedflyttning länge. Inte minst större klubbar som Sevilla och Valencia.

Kampen om sista Europaplatserna var också intressant att följa, med en imponerande vår av Real Betis, Athletic Club och Villarreal, som jag tycker gör väldigt starka säsonger. Inte minst den gula ubåten under Marcelino.

Guldstriden var lite mer avslagen för min del i år, måste jag säga. Det kändes mer som Barcelonas säsong att förlora ju längre säsongen led.

5. Någonting övrigt du vill kommentera gällande Valencia eller La Liga i stort när vi nu summerar säsongen och tar sikte mot sommarledigheten?

Vi går en rätt så oviss sommar till mötes. Kan Carlos Corberán få fortsätta bygga vidare på det han påbörjat, och kan Valencia verkligen kriga om Europa på riktigt nästa säsong? Eller blir det som vanligt en sommar med två steg tillbaka – och tillbaka på ruta ett vid säsongsstart?

Det är svårt att sia om. Rykten om försäljning av klubben blir allt starkare, och kanske ligger det något i detta. Men är det då pest eller kolera vi måste vänja oss vid – Meriton eller saudisk prins?

Ron Gourlay har kommit in som VD för klubben. Han jobbade nära Corberán i West Bromwich och har även haft ledande roller i bland annat Chelsea och Manchester United. Denna rekrytering blir superintressant att följa. Är det ett tecken på att Meriton äntligen förstår att man behöver tillsätta personer med fotbollskunskap i ledande roller – eller har hans senaste sejour i Al-Ahli FC något med en försäljning att göra?

Vad innebär det i så fall?

Som vanligt runt Valencia är det sällan en tråkig eller lugn stund. Det tror jag inte denna sommaren eller nästa säsong heller blir. Men det känns OERHÖRT skönt att sätta punkt och vända blad för den här säsongen – som så många gånger varit grov ångest och depression, med ena benet i Segundan, men som till sist avrundas med bara positiva vindar och lite hopp om framtiden.

***

Vad tycker du om Valencia CF:s säsong? Tyck gärna till i kommentarsfältet.