VfB tog sin femte raka seger i ligan och förvandlas långsamt till ”Bayern-jäger nr 1”. Mot Mainz blev det 2-1, men det var ett underligt skeende från start.
Sebastian Hoeness har alltid varit en gåta när de5 gäller att ställa upp sitt lag. Hur mycket man än gissar så får man inte till det. Denna gång var det fullständigt omöjligt. Från startelvan mot Fenerbahce var det en(1!) spelare kvar i laget och det var Nübel. Jo. In med Stenzel och Zagadou i laget tillsammans med al-Dahkil i centrum. Chema och Nartey centralt. Führich startade och Undav startade. Mainz måste ha gnuggat sig i ögonen ordentligt.
Med nya formationer både hos VfB och hos Malin! Som bytt ut fem man från matchen mot Mostar i veckan, så tog det tid. VfB vårdade bollen generöst i försvaret ungefär som om man lärde känna varandra. Några enkla attacker genom Undav och Leweling, men annars var det väldigt stiligt och tråkigt,
Så träffade Zagadou Chemas arm vid en rensning och d9maren dömde straff. Amiri slog in den och firade stolt framför VfBs kurva, vilket gjorde fansen och VfBs spelare rätt ogina. Strax före paus kom dock kvitteringen, Führich gjorde en patenterad ”gambeta” från vänsterkanten. Han passerade tre man och sköt ett kraftfullt skott bakom Zentner till 1-1.
Paus.
Andra halvleken var lika sökande. Ett stillastående passningsspel, där,endast individuell situationer hjälpte till. En del byten skedde och tempot sänktes något. Det behövdes något extra och det kom. Nübel fick en hemåtpass och drog en lång boll, som studsade över Mainz sista man till Undav och chippade bollen över Zentner.
Efter målet tryckte Mainz på, hade en nick några centimeter utanför, men kom inte längre än så. VfB segrar igen. Femte raka segern. Bra VfB.
