Vi gick in i denna matchen med att ha en poäng av femton möjliga. Vi gick in i denna matchen med en ny tränarkonstellation där Magnus Haglund numera är huvudansvarig som manager. In har även vårt gamla bollplank Reine Almqvist kommit tillbaka, nu som analytiker. Vi gick även in i denna matchen som jumbo i elitfotbollen. Vi låg alltså på plats 32 av 32.

Manager Magnus Haglund hade proklamerat back-to-basic och ett 4-4-2. Och jäklar vad det var simpelt spel. Här var det inga krusseduller utan det var tjongbollar deluxe och kamp om andrabollarna. Om detta ska vi melodin för resterande säsong låter jag vara osagt men för denna matchen var det helt rätt. Kämpa för märket på bröstet och sen kan man börja fila på finliret. Uppå detta så hade vår manager valt att spela utan naturliga yttermittfältare då Pontus Silfwer och Erik Ahlstrand fick ta hand om kantplatserna.

Första halvlek tycker jag mig se att det gamla hänger kvar ändå. Speciellt känns spelarna lite osäkra. En polare till mig benämnde dem till och med som att de såg rädda ut. Vi redde dock ur stormen och höll ett noll-noll resultat. Något som jag tror var till vår gagn mer än Trelleborgs då vi märkte viss effekt av vårt nya spelsätt. Vi höll tätt bakåt och kunde hota mer framåt än vad vi gjort innan. Vi kunde således gå in i en andrahalvlek med gott mod. och 

En halvlek som jag tycker vi löser bra. Framförallt så får vi mer ut av vårt spel när Erik Ahlstrand byts ut mot Rasmus Wiedesheim-Paul och Gabriel Gudmundsson flyttas ner på kanten. Denna rokaden gjorde att vi fick ett kantspel som kunde hota samt, enligt min mening, ett bättre samarbete mellan anfallarna. 

Det var kanske inte en lmatch där vi spelade champagnefotboll men det var en match där vi vann. Det var en match där vi kan hämta energi och säga att detta var starten. Nu vinner vi resten!