Tyskland
2019-10-10 15:15
Serge Gnabry – snart världens bästa fotbollsspelare?
En gedigen porträttering av den tyska superstjärnan Serge Gnabry, som anses ha potential att i framtiden bli världens bästa fotbollsspelare.
Filip Wollin
2 kommentarer
Under de senaste veckorna har hans namn figurerat i media oftare än någonsin tidigare – och det har sina skäl. Serge Gnabry är nämligen för tillfället en av fotbollsvärldens mest klart lysande stjärnor då hans framgångar fortsätter växa sig allt större samtidigt som hans formkurva pekar stadigt uppåt. Men trots att han de senaste åren gått från klarhet till klarhet har vägen mot toppen inte alltid varit spikrak.
Som tonåring tog han det något udda beslutet att lämna hemlandet Tyskland för att i stället flytta till London och fortsätta sin fotbollsutbildning hos Arsenal. Den engelska huvudstadsföreningen hade under en längre tid haft ögonen på ynglingen och följt hans utveckling, och det skulle inte dröja länge förrän han väl på plats satte sina första avtryck. Detta då han blott 17 år gammal blev klubbens näst yngsta spelare att få speltid i Premier League och framtiden såg minst sagt ljus ut.
En besvärlig knäskada satte dock käppar i hjulet för hans framsteg, och sommaren 2015 lånades han ut till ligakonkurrenten West Bromwich med förhoppningen om att han skulle få rikligt med speltid och erfarenheten. Så blev inte fallet då han inte kom till spel i mer än en ynka ligamatch, vilket gjorde att Arsenal valde att häva lånet i förtid trots att han tillbaka i London inte var i närheten av speltid i Premier League.
Framgångssagan tar sin början
Den tidigare så lovande talangen började nu ifrågasättas och tron på honom som en framtida stjärna i Arsenal hade dalat rejält efter den misslyckade sejouren hos West Bromwich. Trots det ville klubben förlänga hans avtal som löpte ut om ett år, men Gnabry hade valt att avvakta för att tänka efter ordentligt vad som vore bäst för hans karriär.
Under sommaren fick han ett samtal från Horst Hrubesch som ville ha med honom i det tyska laget som skulle bege sig till Brasilien för att delta i OS. Gnabry tackade ja och det skulle visa sig vara ett klokt beslut då det blev begynnelsen på ett nytt kapitel i hans liv.
Sex mål på lika många matcher blev det för yttern, som spelade en stor roll i att Tyskland till slut vann silver efter en förlust på straffar i finalen mot värdnationen Brasilien.
Plötsligt hade intresset för honom skjutit i höjden och inte ens två veckor efter OS-finalen blev hans övergång till Werder Bremen officiell. Gnabry själv hävdade att hans chanser till speltid i Arsenal var minimala och att han ansåg sina möjligheter till att utvecklas och ta nästa steg i karriären vara betydligt större i Tyskland.
Succén lät inte vänta på sig och inför vinteruppehållet i Bundesliga hade han mäktat med sju fullträffar för ett lag som tillhörde bottenskiktet av tabellen och kämpade för sin överlevnad. Det skulle bli ytterligare fyra mål innan säsongen var färdigspelad, och troligtvis fler än så om han inte under våren råkat ut för ryggproblem som höll honom borta från spel.
Under hösten hade han för första gången någonsin blivit uttagen till det tyska landslaget och fick göra sin debut i VM-kvalmatchen mot San Marino. Det tackade och bockade han för genom att stå för ett hattrick och blev i och med det den första debutanten på 40 år att lyckas med den storslagna bedriften.
Redo för en större utmaning
I och med övergången till Werder Bremen hade det spekulerats om att Bayern München hade ett finger med i spelet. Något avslöjande kom aldrig, men spekulationerna blev mer eller mindre till sanning när han året därefter presenterades av just Bayern München – som köpt loss honom för blygsamma åtta miljoner euro tack vare ”en klausul” i kontraktet.
Återigen ansåg Gnabry att hans chanser till regelbunden speltid var i fara och lösningen blev en utlåning till Hoffenheim, efter att huvudpersonen själv insisterat på att det var det bästa för samtliga parter. Väl där fick han den karismatiske Julian Nagelsmann som tränare, som hjälpte honom att få ut det bästa av sina kvaliteter och utvecklas än mer.
Dessförinnan hade han spenderat drygt två veckor i Polen där han som given startman var med och vann guld med det tyska U21-landslaget. Ytterligare en ny medalj till vad som i framtiden väntas bli en praktfull kollektion.
Sejouren i Hoffenheim blev kort och gott en succé trots att han missade en stor del av hösten på grund av skadebekymmer. Men när säsongen var färdigspelad hade han på 22 framträdanden hittat nätet tio gånger samt stått för sju framspelningar – ett facit som bevisade att han nu defintivt var redo för Bayern München.
Potential till att bli bäst i världen
Även om han till en början hade svårt för att befästa sin plats i startelvan hos rekordmästarna skulle det som befarat visa sig att han var tillräckligt bra för att slå sig fram även i Bayern München.
Under sin första säsong spelade han hem inte mindre än tre titlar och utsågs till lagets bästa spelare efter en framförallt stark vår med ett flertal betydelsefulla och avgörande prestationer.
Drygt en femtedel in på årets säsong kan vi konstatera att kantspringarens resa mot toppen fortsätter. Det som fick omvärlden att en gång för alla inse vilka otroliga beskaffenheter han sitter på var i mötet med Tottenham i Champions League där han gjorde fyra mål och belönades därefter med högsta möjliga betyg i flertalet högt ansedda tabloider.
Tack vare hans fantastiska insats i den matchen har han nu börjat omnämnas som en superstjärna, och en del experter menar på att han har potential till att i framtiden bli den bästa fotbollsspelaren i världen.
Det är inte bara i Bayern München han på senare tid satt sin prägel. Faktum är att hans framgångar i landslagsdressen varit än större då han nyligen blev den snabbaste spelaren i historien att nå tio mål – vilket han uppnått på endast elva matcher. Det är två matcher färre än den före detta innehavaren av rekordet, ingen mindre än den legendariske målmaskinen Miroslav Klose.
Förbundskapten Joachim Löw har slagit fast att så länge han sitter på posten kommer Gnabry att spela – och det är svårt att invända mot det beslutet.
”Vi har ännu inte sett det bästa”
Den stora frågan vi alla nu ställer oss är hur bra Gnabry har potential till att bli. Att han befinner sig i sitt livs form kan vi konstatera, men hur mycket till har han kvar att ge?
Personligen tror jag ännu inte vi fått se det bästa av honom. Han är inte mer än 24 år gammal och är inne på sin blott fjärde säsong där han spelar regelbunden seniorfotboll. Så länge han får hålla sig frisk och kry lär han fortsätta göra framsteg och med tiden få ett än större erkännande än vad han redan har i dag.
Jag kan inte låta bli att leka med tanken på var han hade varit i dag om han för tre år sedan avböjt övergången till Werder Bremen och i stället förlängt sitt avtal med Arsenal. Hade han då varit en av Premier Leagues största profiler vid det här laget? Jag har väldigt svårt för att tro det, fast än att Arsenal är en av de bättre engelska klubbarna att släppa fram talanger.
Fotboll handlar otroligt mycket om psykologi och mentalitet, och den tidigare Arsenal-tränaren Arsène Wenger har i intervjuer berättat att Gnabry hade problem med sitt självförtroende – vilket mycket väl hade kunnat sätta stopp för en lyckosam karriär.
Gnabry själv har i efterhand sagt att hans livs bästa – men också svåraste – beslut var att lämna Arsenal. Det råder inga tvivel om att han fortfarande har starka känslor för klubben, men av allt att döma hade han inte varit där han är i dag om han inte lämnat.
Vi kan inte göra annat än att vänta och se om Gnabry en vacker dag blir titulerad världens bästa fotbollsspelare. Potentialen finns åtminstone där och det tidigare trasiga självförtroendet verkar numera vara gjort av pansar sett till hans ständiga triumfer.
***
Avslutningsvis tänkte jag bjuda på fyra anekdoter om den tyska stjärnan:
– I yngre ålder var han en framgångsrik sprinter och påstår sig aldrig ha förlorat ett lopp. Dock tvingades han välja att lägga friidrottskarriären på hyllan för att i stället satsa fullt ut på fotbollen.
– Redan som tioåring hade Gnabry möjligheten att flytta till Bayern München, men till hans stora förtret vägrade hans pappa – med det älskvärda namnet Jean-Hermann – låta honom gå dit då han ville ha möjligheten att påverka sin sons träning och utveckling.
– Långt innan flytten till Arsenal hade han Mesut Özil som sin stora förebild och har berättat att han tio år gammal tog ett idolfoto tillsammans med sin framtida lagkamrat.
– Bortsett från fotbollen är basket hans största intresse och den patenterade målgesten han alltid gör har han fått inspiration av från Houston Rockets James Harden.
Som tonåring tog han det något udda beslutet att lämna hemlandet Tyskland för att i stället flytta till London och fortsätta sin fotbollsutbildning hos Arsenal. Den engelska huvudstadsföreningen hade under en längre tid haft ögonen på ynglingen och följt hans utveckling, och det skulle inte dröja länge förrän han väl på plats satte sina första avtryck. Detta då han blott 17 år gammal blev klubbens näst yngsta spelare att få speltid i Premier League och framtiden såg minst sagt ljus ut.
En besvärlig knäskada satte dock käppar i hjulet för hans framsteg, och sommaren 2015 lånades han ut till ligakonkurrenten West Bromwich med förhoppningen om att han skulle få rikligt med speltid och erfarenheten. Så blev inte fallet då han inte kom till spel i mer än en ynka ligamatch, vilket gjorde att Arsenal valde att häva lånet i förtid trots att han tillbaka i London inte var i närheten av speltid i Premier League.
Framgångssagan tar sin början
Den tidigare så lovande talangen började nu ifrågasättas och tron på honom som en framtida stjärna i Arsenal hade dalat rejält efter den misslyckade sejouren hos West Bromwich. Trots det ville klubben förlänga hans avtal som löpte ut om ett år, men Gnabry hade valt att avvakta för att tänka efter ordentligt vad som vore bäst för hans karriär.
Under sommaren fick han ett samtal från Horst Hrubesch som ville ha med honom i det tyska laget som skulle bege sig till Brasilien för att delta i OS. Gnabry tackade ja och det skulle visa sig vara ett klokt beslut då det blev begynnelsen på ett nytt kapitel i hans liv.
Sex mål på lika många matcher blev det för yttern, som spelade en stor roll i att Tyskland till slut vann silver efter en förlust på straffar i finalen mot värdnationen Brasilien.
Plötsligt hade intresset för honom skjutit i höjden och inte ens två veckor efter OS-finalen blev hans övergång till Werder Bremen officiell. Gnabry själv hävdade att hans chanser till speltid i Arsenal var minimala och att han ansåg sina möjligheter till att utvecklas och ta nästa steg i karriären vara betydligt större i Tyskland.
Succén lät inte vänta på sig och inför vinteruppehållet i Bundesliga hade han mäktat med sju fullträffar för ett lag som tillhörde bottenskiktet av tabellen och kämpade för sin överlevnad. Det skulle bli ytterligare fyra mål innan säsongen var färdigspelad, och troligtvis fler än så om han inte under våren råkat ut för ryggproblem som höll honom borta från spel.
Under hösten hade han för första gången någonsin blivit uttagen till det tyska landslaget och fick göra sin debut i VM-kvalmatchen mot San Marino. Det tackade och bockade han för genom att stå för ett hattrick och blev i och med det den första debutanten på 40 år att lyckas med den storslagna bedriften.
Redo för en större utmaning
I och med övergången till Werder Bremen hade det spekulerats om att Bayern München hade ett finger med i spelet. Något avslöjande kom aldrig, men spekulationerna blev mer eller mindre till sanning när han året därefter presenterades av just Bayern München – som köpt loss honom för blygsamma åtta miljoner euro tack vare ”en klausul” i kontraktet.
Återigen ansåg Gnabry att hans chanser till regelbunden speltid var i fara och lösningen blev en utlåning till Hoffenheim, efter att huvudpersonen själv insisterat på att det var det bästa för samtliga parter. Väl där fick han den karismatiske Julian Nagelsmann som tränare, som hjälpte honom att få ut det bästa av sina kvaliteter och utvecklas än mer.
Dessförinnan hade han spenderat drygt två veckor i Polen där han som given startman var med och vann guld med det tyska U21-landslaget. Ytterligare en ny medalj till vad som i framtiden väntas bli en praktfull kollektion.
Sejouren i Hoffenheim blev kort och gott en succé trots att han missade en stor del av hösten på grund av skadebekymmer. Men när säsongen var färdigspelad hade han på 22 framträdanden hittat nätet tio gånger samt stått för sju framspelningar – ett facit som bevisade att han nu defintivt var redo för Bayern München.
Potential till att bli bäst i världen
Även om han till en början hade svårt för att befästa sin plats i startelvan hos rekordmästarna skulle det som befarat visa sig att han var tillräckligt bra för att slå sig fram även i Bayern München.
Under sin första säsong spelade han hem inte mindre än tre titlar och utsågs till lagets bästa spelare efter en framförallt stark vår med ett flertal betydelsefulla och avgörande prestationer.
Drygt en femtedel in på årets säsong kan vi konstatera att kantspringarens resa mot toppen fortsätter. Det som fick omvärlden att en gång för alla inse vilka otroliga beskaffenheter han sitter på var i mötet med Tottenham i Champions League där han gjorde fyra mål och belönades därefter med högsta möjliga betyg i flertalet högt ansedda tabloider.
Tack vare hans fantastiska insats i den matchen har han nu börjat omnämnas som en superstjärna, och en del experter menar på att han har potential till att i framtiden bli den bästa fotbollsspelaren i världen.
Det är inte bara i Bayern München han på senare tid satt sin prägel. Faktum är att hans framgångar i landslagsdressen varit än större då han nyligen blev den snabbaste spelaren i historien att nå tio mål – vilket han uppnått på endast elva matcher. Det är två matcher färre än den före detta innehavaren av rekordet, ingen mindre än den legendariske målmaskinen Miroslav Klose.
Förbundskapten Joachim Löw har slagit fast att så länge han sitter på posten kommer Gnabry att spela – och det är svårt att invända mot det beslutet.
”Vi har ännu inte sett det bästa”
Den stora frågan vi alla nu ställer oss är hur bra Gnabry har potential till att bli. Att han befinner sig i sitt livs form kan vi konstatera, men hur mycket till har han kvar att ge?
Personligen tror jag ännu inte vi fått se det bästa av honom. Han är inte mer än 24 år gammal och är inne på sin blott fjärde säsong där han spelar regelbunden seniorfotboll. Så länge han får hålla sig frisk och kry lär han fortsätta göra framsteg och med tiden få ett än större erkännande än vad han redan har i dag.
Jag kan inte låta bli att leka med tanken på var han hade varit i dag om han för tre år sedan avböjt övergången till Werder Bremen och i stället förlängt sitt avtal med Arsenal. Hade han då varit en av Premier Leagues största profiler vid det här laget? Jag har väldigt svårt för att tro det, fast än att Arsenal är en av de bättre engelska klubbarna att släppa fram talanger.
Fotboll handlar otroligt mycket om psykologi och mentalitet, och den tidigare Arsenal-tränaren Arsène Wenger har i intervjuer berättat att Gnabry hade problem med sitt självförtroende – vilket mycket väl hade kunnat sätta stopp för en lyckosam karriär.
Gnabry själv har i efterhand sagt att hans livs bästa – men också svåraste – beslut var att lämna Arsenal. Det råder inga tvivel om att han fortfarande har starka känslor för klubben, men av allt att döma hade han inte varit där han är i dag om han inte lämnat.
Vi kan inte göra annat än att vänta och se om Gnabry en vacker dag blir titulerad världens bästa fotbollsspelare. Potentialen finns åtminstone där och det tidigare trasiga självförtroendet verkar numera vara gjort av pansar sett till hans ständiga triumfer.
***
Avslutningsvis tänkte jag bjuda på fyra anekdoter om den tyska stjärnan:
– I yngre ålder var han en framgångsrik sprinter och påstår sig aldrig ha förlorat ett lopp. Dock tvingades han välja att lägga friidrottskarriären på hyllan för att i stället satsa fullt ut på fotbollen.
– Redan som tioåring hade Gnabry möjligheten att flytta till Bayern München, men till hans stora förtret vägrade hans pappa – med det älskvärda namnet Jean-Hermann – låta honom gå dit då han ville ha möjligheten att påverka sin sons träning och utveckling.
– Långt innan flytten till Arsenal hade han Mesut Özil som sin stora förebild och har berättat att han tio år gammal tog ett idolfoto tillsammans med sin framtida lagkamrat.
– Bortsett från fotbollen är basket hans största intresse och den patenterade målgesten han alltid gör har han fått inspiration av från Houston Rockets James Harden.
