Seger i Cupen (NY) Efter en skakig inledning och en lite tursam utvisning var det inget snack. MFF vann med 0-4 mot Karlstad och även om det inte säger så mycket känns det givetvis skönt att vi har kryssat fram till gruppfinal utan några större missöden. På söndag väntar Halmstad och det blir givetvis mycket tuffare, men i kraft av bättre målskillnad har vi fördelen att klara oss vidare även om det blir oavgjort. So far, so good.
AC (2) Jodå, AC hamnar på listan igen den här veckan. Det är kanske inte så konstigt att en spelare av den här kalibern ser bra ut mot Varberg och Karlstad, men det kan inte nog understrykas hur bra det skulle vara för MFF att ha kaptenen frisk under säsongen och inte minst i full form redan från början. Bara det skulle vara en klar förbättring jämfört med trupptillståndet i fjol. AC såg fräsch och pigg ut igen mot Karlstad och det är bara att hoppas, be och önska att det får fortsätta så här.
Unge Theo (NY) Theodor Lundbergh, 17 år fyllda, fick vikariera på en lite obekväm vänsterbacksplats då Busanello är småskadad. Theo som fått en hel del speltid i år, gjorde inte bort sig och visade att han har ett brett kunnande redan. Det är kul att coach Ramirez ger ungdomarna förtroende och det som gladde med Lundbergh i söndags var att han trots en rätt skakig och svag start på matchen spelade upp sig ordentligt. Det tyder på ett lugn och ett självförtroende som kan betyda mycket för hans fortsatta utveckling.
Äntligen väder! (NY) Inte för att det kanske märktes i Karlstad i söndags, men här hemma har våren äntligen kommit på riktigt! Jag tog mig en löprunda i Stadsparken hemma i Lund igår och njöt i fulla drag av sol, ljummen luft och minsann, shortspremiär! Fågelkvittret och tussilago-ansamlingarna bredvid grusgångarna gjorde hjärtat lätt och stegen lite mindre stapplande och kanske får vi en sån där riktigt härlig kvällssolig vårmatch på Stadion på söndag. En sak är i alla fall säker och det är att nu känner man att fotbollssäsongen är igång, inte bara i spelschemat, utan i luften.
Han gör mål igen (4) Jag har ingen anledning att peta Erik Botheim från listan, då han med två vackra nickmål nu är uppe på tre mål på två cupmatcher och det är viktigt inte bara för den norske gamängen utan givetvis också för laget. Jag har ju skrikit mig hes efter en forwardsvärvning av klass, ni vet den där som bär laget och är med i skyttetoppen. Kan det möjligen vara så att han trots allt finns i truppen i Botheims skepnad? Det lär vi få anledning att återkomma till, men till min glädje har vi just nu en fungerande, hungrig och målfarlig nia. Hur det ser ut när motståndet hårdnar får vi ta när den tiden kommer.
Taha och Johan (NY) Efter ett par år där MFF:s vänsterkant varit det största hotet, ser vi plötsligt en ny front bildas till höger. Duon Johan Karlsson och Taha Ali har sett fina ut tillsammans till höger och kanske är det så att Alis tekniska skicklighet och irrationella stil ger den mer fyrkantige Karlsson den tid han behöver och kanske Karlssons lojala defensiv ger Ali den frihet han å sin sida behöver? Ni som är lika lastgamla som jag minns kanske landslaget i VM 1994 där den enkelt spelande högerbacken Roland Nilsson backade upp den kreative Tomas Brolin på ett sätt som gynnade båda två. Kanske har Ramirez funnit en liknande kemi mellan Johan och Taha? Det blir kul att följa duon framöver i alla fall. 
Det ligger ju i en MFF:ares DNA att ryta till på plastmattor lite då och då och det känns alltid lite tradigt när tävlingsmatcher spelas på det eländiga underlaget. Att Karlstad spelar på plast är givetvis inte konstigare än att Hammarby, Djurgården, Elfsborg eller Norrköping gör det, tvärtom, men de kunde väl för tusan ha svabbat bort linjerna för amerikansk fotboll innan årets match i Värmland skulle spelas? Här borde faktiskt förbundet sätta ner foten. Att en plan i Svenska Cupen endast skall vara kritad med rätt linjer känns inte som ett orimligt krav.
