Ja vart ska vi ens börja? Ska vi börja med att gå genom, analysera och hylla det Spanien som gick fram till 5-1 och visade varför man i sina bästa stunder, just nu är världens klart mest lysande landslag eller ska vi prata om det som nästan på landade i en episk kollaps och choke när fransmännen kom upp till 5-4 i slutskedet av matchen? Ska vi prata om Unai Simon som en av La Rojas viktigtaste spelare med flera avgörande räddningar trots fyra insläppta mål? Ska vi prata om att vi kanske aldrig sett en så pass öppen match med så frejdig offensiv fotboll mellan två lag i en semifinal på den här nivån? Ja jag vet nog fortfarande inte riktigt vart jag ska börja eller hur denna texten kommer att utveckla sig och ta vägen, so bear with me och häng med så gör vi ett tappert försök att göra den här fantastiska matchen rättvisa i textform.

Lamine Yamals Spanien är i ännu en final, efter ännu en minnesvärd match och samtidigt med så tydliga signaler om att det här ”nya” Spanien under Luis de le Fuente inte var en fluga i förra sommarens EM-slutspel utan att vi snarare ser en stormakt storma fram ifrån den iberiska halvön med mycket likt det Spanien som dominerade världsfotbollen för 15-20 år sen. Resultatet den här kvällen – 5-4 – är långt ifrån det mest spektakulära som vi tar med oss, vilket säger en hel del, då 9 mål och mängder med målchanser när krutröken väl lagt sig, i sig hade varit värt krönikor och texter.
 
Men låt oss börja med Yamine Lamal, 17 åringen som man pratar om kommer bli bäst i världen. Vi kan konstatera att det där stämmer inte. Han är redan bäst. Om det igår var något slags head-to-head i kampen om Ballon D´or med Kylian Mbappe och Ousama Dembele som många pratade om – så är kontentan glasklar efteråt – Yamine Lamal ska ha guldbollen den här säsongen. Han gjorde själv två mål den här kvällen, och det kändes som varenda gång han rör bollen så ökar pulsen på läktarna, skärpan skärps hos motspelare och medspelare vet att nu kommer något hända. Men samtidigt är Spanien just nu inte bara Yamine Lamal – långt därifrån, för när Lamal satte dit sitt första mål så var Spanien redan i en 2-0 ledning efter mål av Nico Williams och Mikel Merino och lite senare satte den alltid så elegante Pedri dit 4-0 innan Yamine gjorde Spaniens femte mål till 5-1 i den 67:e minuten och festen i Stuttgart vart given fiesta.

Men Frankrike var inte riktigt så dåliga fram till dess som resultattavlan kanske visade, skillnaden var snaraste att spanjorerna var totalt hänsynslösa när chanserna dök upp och samtidigt gjorde Unai Simon en bra match i den spanska kassen. Men 24 avslut mot mål för Frankrike efter 90 minuter säger en hel del och att man inte bara lägger sig ner och dör vid underläge 5-1 och tjugo minuter kvar, ska man också ha kredd för. 5-1 och en enkel passage mot utklassningsseger var på väg – när Les Bleus vaknade till och gjorde både 5-2 och 5-3, när sen 5-4 kom på tilläggstid så skakade det till rejält i det spanska lägret. Luis de le Fuentes  och et spanska landslagets uppenbara akilleshäl var totalt blottade. Ett lag med en offensiv frejdig i världsklass och ett lag som lyckas spela såväl underhållande som att ta betalt för sitt offensiva spel – men lika frejdigt som det är offensivt, lika ihåligt kan det vara defensivt. 

Men Frankrikes sista tjugo minuter och tre snabba mål – var samtidigt inte bara en blixt från klar himmel, det var snarare litegrann retroaktiv utdelning och viss rättvisa om man kan kalla det så. Fransmännen bjöd upp till dans från start, och som alltid ska man få en riktigt underhållande fotbollsmatch så krävs det ofta two to tango som man säger. Samtidigt som Frankrikes öppna spel och snabba spel, spelade Spanien väl i händerna så tror jag också det enda sättet man kan spela på – precis som Luis de le Fuentes Spanien inte borde spela på något sätt, sen handlar det för båda lagen om att försöka minimera och dölja sina svagheter så gott man kan, utan att det tar ut för mycket av styrkorna och offensiven. 

Låt oss ta det lite från början: Spanien tog ledningen, efter att båda lagen haft vassa lägen innan dess att spräcka nollan, när Oyarazabal höll undan Konate i ryggen, la upp bollen till höger för Nico Williams som dunkade dit den i nättaket och ett nästan ännu bättre mål kom 3 minuter senare, ett mål som startade nere hos Robin Le Normand och igen var det Oyarazabals indirekta men ack så smarta spel och mjuka touch som öppnade upp för målet – och Mikel Merino avslutade anfallet till 2-0. Sen var det Frankrike som bombarderade Spanien för att närma sig målmässigt men Unai Simon stod emot, och istället precis innan pausvila på en frisparskvariant så trodde vi att 3-0 kom av Huijsen på en kraftfull volley efter fint spela mellan Pedri och Lamal, Zubimendis nick. Men flaggan var uppe. Och direkt i anfallet efter kom Dembele igenom, men Simon räddade igen. Vi fick till pausvila efter en enormt intensiv och högoktantig första halvlek och fick lite pusta ut.

Men andra halvlek skulle inte bli lugnare, tvärtom. Frankrike rivstartade och hade två bra lägen direkt bara inom de första två minuterna i andra akten. Men Spanien svarade, så imponerande här att man går så snabbt och självsäkert från att ha varit rejält pressade och tillbakatryckta till att vända på momentum och spelet. En snabb vändning av Williams, passning fram till Yamine Lamal som klumpigt gjordes ner av Rabiot, tog själv bollen och placerade in straffen iskallt in till hörnet. 3-0 och schackmatt? Nej det var verkligen inte så. Denna kvällen hade knappt ens börjat.

Spanien fortsatte att ösa på – det här laget älskar ju att spela den här typen av matcher och än mer i överläge mot en direkt konkurrent såklart. Pedri satte som sagt dit fyran efter fint väggspel med Williams och en lyftning över Maignan. Här kändes kvalitetsskillnaden enorm mellan lagen, trots i vissa anseende en jämn match. Men Mbappe vann en straff, reducerade och Dembele träffade stolpen kort därefter. Men så var det den där Yamine Lamal igen – när han så enkelt sprang ifrån Lenglet och lika retfult enkelt petade den förbi Maignan till 5-1 – nu var det väl schackmatt eller?
 
Men fransmännen gav inte upp här heller och målskyttet fortsatte till i stort sett sista visslan. 5-4 och två lag som kanske trots allt var relativt nöjda, Spanien vann och hade visat klass – Frankrike föll men undvek en storförlust och katastrofen som var på väg vid 5-1 med tjugo minuter kvar. Men de största vinnarna var förmodligen vi – som fick uppleva denna fantastiska match med 9 mål och fotboll i den allra yppersta världsklass.

Matchstats Spanien - Frankrike:

Bollinnehav: 44-56%

Avslut: 16-24

Hörnor: 4-6

xG: 2,91 – 2,78
Mål: 1-0 (22) Nico Williams, 2-0 (25) Mikel Merino, 3-0 (54) Lamine Yamal, 4-0 (55) Pedri, 4-1 (59) Mbappe, 5-1 (67) Lamine Yamal, 5-2 (79) Cherki, 5-3 (84) självmål, 5-4 (90+3) Kolo Muani