Tyskland
2021-02-22 16:56
Totalt moralhaveri i München
Efter Karl-Heinz Rummenigges olyckliga medverkan i en tv-studio och klena försvar på en fråga om Qatar är frågan om klubbens totala brist på moral återigen på tapeten.
Axel Falk
Det började så sakteligen pyra under tidig vår 2020 när supportrar runtom i landet började göra uppror mot Dietmar Hopps ägande av Hoffenheim ånyo. Det ledde till att Bayern München, ja kanske den mest medvetet osympatiska storklubb som finns just nu, tog rygg på Hoppenheim och stod upp för honom. Man anklagade fans runtom för allt mellan brott mot mänskligheten till skattebrott för att försöka få stopp på ilskan mot Hopp. Man hade nog inte lyckats tysta allt, hade Covid-19 inte dykt upp och räddat dem ur mediestormen som annalkades.
Sedan dess har det varit tyst. Man har vunnit allt som gått att vinna och relativt motvilligt representerat tysk fotboll i Europa på ett bra sätt med fin fotboll och ren och skär vinnarmentalitet. Jag satt under hösten och var stundtals glad över att ha FC Bayern i Bundesliga, glad över att se dem representera vår kärlek bättre än våra andra favoritlag aldrig kan drömma om att göra. Det kändes som om moralen började återhämta sig, som om man tagit en paus i sitt uppror mot allt som är gott. De gav mig några månader av lugn. Sedan kom det igen. Resa till Qatar mitt i en pandemi, vilket oundvikligen ledde till att klubben smittades med Covid-19; ett vidare samarbete med Qatar, vilket nu till och med har försvarats av Rummenigge på oklara och tragikomiska grunder och nu även en närvaro i AfD-propaganda genom Flicks anti-expert-uttalanden.
Men, låt mig göra en utvikning kring Qatar och Karl-Heinz Rummenigges uttalande när han tillfrågades i en tv-studio om Bayerns närvaro i Qatar och samarbetet med den direkt kriminella staten. Den gode herren på den höga piedestalen satt i tv-studio efter förlusten mot Eintracht och uttryckte ett föga starkt försvar för klubbens minst sagt tvivelaktiga samarbete med Qatar. När han blev tillfrågad av den påläste moderatorn svarade Rummenigge att det finns "en annan kultur i Qatar". Rummenigge tycker alltså att Bayerns samarbete med en stat som varken har civila eller politiska rättigheter för sin befolkning är försvarbart. En stat som i och med detta inte bara begränsar utan förtrycker sin egen befolkning och dess friheter, men som dessutom utnyttjar slavarbete i sitt uppbyggande av en turnering som i sig är en produkt av fotbollshistoriens största och mest uppenbara korruptionsskandal. Att samarbeta med Qatar och sedan försöka stå upp för mänskliga rättigheter är som att leva på enbart kött och förespråka vegetarianism. Men som tur är för Bayern München har man aldrig stått upp för mänskliga rättigheter, trots att Human Rights Watch vid flertalet tillfällen starkt uppmanat den rent despotiska föreningen att ta avstånd från sin affiliation med skurkstaten i Gulfen. I svaret från FC Bayern som länken erbjuder hännvisar man till "förbättrade förhållanden för arbetare i Qatar". Jag skrattar.
Karl-Heinz Rummenigge och samtliga ansvariga är inte hycklare, åtminstone. Men de är moralbefriade och korrupta. Choose your fighter in the destruction of human values.
När han yttrade detta svar i tv-stolen efter den bittra förlusten mot Eintracht Frankfurt uttrycket moderatorn att "Människorättsliga brott är ingen kultur". Kalle Rummenigge skruvade sig i stolen.
Under matchen mot Frankfurt, en klubb som gång efter annan står upp för människors rättigheter med president Fischer vid rodret av det moralbärande skeppet, förlorade man inte bara matchen, utan även kampen om moralen. Detta skrev Christoph Biermann i tidsskriften 11Freunde efter lördagens batalj. Jag är beredd att hålla med. Även om jag definitivt ser problemen i att stänga ute människor ur en klubb på grund av deras partitillhörighet hör det också till varje klubbs egenintresse att bevara bilden av klubben så välskött som det bara går. Eintracht är en klubb vinklad åt de som tror på människans goda. Uteslutningen av de som radikalt inte håller med eller som önskar förstöra det goda i människan kan egentligen bara leda till att klubbens bild förstärks. Bayern gör såklart samma sak och har självklart en rätt i att göra vad de vill.
Den stora skillnaden mellan Peter Fischers uteslutande av AfD ur klubben och Rummenigges uppenbart lösryckta försvar i Qatarfrågan är att Fischers uttalande stärkte hans och klubbens aktier bland medlemmarna själva. Rummenigge blir mindre och mindre omtyckt ju längre hans och klubbens despotism går. Fler och fler dissidenter dyker upp och missnöjda röster börjar höjas. Strax innan publiken bannlystes från läktarna var missnöjet på Bayerns Südkurve uppe i ganska påtagliga nivåer. Både på grund av Qatar, men även Hopp-situationen. Jag skrev en artikel då om Rummenigge och de ansvarigas verklighetsfrånvändhet. Jag önskar upprepa mig nu.
Det börjar brinna i knutarna för FC Bayern. Kanske bryr man sig inte om moral, kanske bryr man sig inte ett skvatt om vad som är rätt och fel. Man bryr sig kanske inte heller om sina supportrar- jag är osäker. Men tiden rinner ut. Snart kan man inte längre rädda det som håller på att brinna inne, medlemmar får nog, ultras börjar förkasta klubbens världssyn, man tappar stöd och kärlek. Varje dag man spenderar med Qatar Airways på armen, varje kommentar man gör om Qatar som inte totalt och förbehållningslöst förkastar statens utnyttjande och systematiska mördande av slavarbetare är man helt medskyldig. Och man kommer dömas som så av medlemmarna.
Sedan dess har det varit tyst. Man har vunnit allt som gått att vinna och relativt motvilligt representerat tysk fotboll i Europa på ett bra sätt med fin fotboll och ren och skär vinnarmentalitet. Jag satt under hösten och var stundtals glad över att ha FC Bayern i Bundesliga, glad över att se dem representera vår kärlek bättre än våra andra favoritlag aldrig kan drömma om att göra. Det kändes som om moralen började återhämta sig, som om man tagit en paus i sitt uppror mot allt som är gott. De gav mig några månader av lugn. Sedan kom det igen. Resa till Qatar mitt i en pandemi, vilket oundvikligen ledde till att klubben smittades med Covid-19; ett vidare samarbete med Qatar, vilket nu till och med har försvarats av Rummenigge på oklara och tragikomiska grunder och nu även en närvaro i AfD-propaganda genom Flicks anti-expert-uttalanden.
Men, låt mig göra en utvikning kring Qatar och Karl-Heinz Rummenigges uttalande när han tillfrågades i en tv-studio om Bayerns närvaro i Qatar och samarbetet med den direkt kriminella staten. Den gode herren på den höga piedestalen satt i tv-studio efter förlusten mot Eintracht och uttryckte ett föga starkt försvar för klubbens minst sagt tvivelaktiga samarbete med Qatar. När han blev tillfrågad av den påläste moderatorn svarade Rummenigge att det finns "en annan kultur i Qatar". Rummenigge tycker alltså att Bayerns samarbete med en stat som varken har civila eller politiska rättigheter för sin befolkning är försvarbart. En stat som i och med detta inte bara begränsar utan förtrycker sin egen befolkning och dess friheter, men som dessutom utnyttjar slavarbete i sitt uppbyggande av en turnering som i sig är en produkt av fotbollshistoriens största och mest uppenbara korruptionsskandal. Att samarbeta med Qatar och sedan försöka stå upp för mänskliga rättigheter är som att leva på enbart kött och förespråka vegetarianism. Men som tur är för Bayern München har man aldrig stått upp för mänskliga rättigheter, trots att Human Rights Watch vid flertalet tillfällen starkt uppmanat den rent despotiska föreningen att ta avstånd från sin affiliation med skurkstaten i Gulfen. I svaret från FC Bayern som länken erbjuder hännvisar man till "förbättrade förhållanden för arbetare i Qatar". Jag skrattar.
Karl-Heinz Rummenigge och samtliga ansvariga är inte hycklare, åtminstone. Men de är moralbefriade och korrupta. Choose your fighter in the destruction of human values.
När han yttrade detta svar i tv-stolen efter den bittra förlusten mot Eintracht Frankfurt uttrycket moderatorn att "Människorättsliga brott är ingen kultur". Kalle Rummenigge skruvade sig i stolen.
Under matchen mot Frankfurt, en klubb som gång efter annan står upp för människors rättigheter med president Fischer vid rodret av det moralbärande skeppet, förlorade man inte bara matchen, utan även kampen om moralen. Detta skrev Christoph Biermann i tidsskriften 11Freunde efter lördagens batalj. Jag är beredd att hålla med. Även om jag definitivt ser problemen i att stänga ute människor ur en klubb på grund av deras partitillhörighet hör det också till varje klubbs egenintresse att bevara bilden av klubben så välskött som det bara går. Eintracht är en klubb vinklad åt de som tror på människans goda. Uteslutningen av de som radikalt inte håller med eller som önskar förstöra det goda i människan kan egentligen bara leda till att klubbens bild förstärks. Bayern gör såklart samma sak och har självklart en rätt i att göra vad de vill.
Den stora skillnaden mellan Peter Fischers uteslutande av AfD ur klubben och Rummenigges uppenbart lösryckta försvar i Qatarfrågan är att Fischers uttalande stärkte hans och klubbens aktier bland medlemmarna själva. Rummenigge blir mindre och mindre omtyckt ju längre hans och klubbens despotism går. Fler och fler dissidenter dyker upp och missnöjda röster börjar höjas. Strax innan publiken bannlystes från läktarna var missnöjet på Bayerns Südkurve uppe i ganska påtagliga nivåer. Både på grund av Qatar, men även Hopp-situationen. Jag skrev en artikel då om Rummenigge och de ansvarigas verklighetsfrånvändhet. Jag önskar upprepa mig nu.
Det börjar brinna i knutarna för FC Bayern. Kanske bryr man sig inte om moral, kanske bryr man sig inte ett skvatt om vad som är rätt och fel. Man bryr sig kanske inte heller om sina supportrar- jag är osäker. Men tiden rinner ut. Snart kan man inte längre rädda det som håller på att brinna inne, medlemmar får nog, ultras börjar förkasta klubbens världssyn, man tappar stöd och kärlek. Varje dag man spenderar med Qatar Airways på armen, varje kommentar man gör om Qatar som inte totalt och förbehållningslöst förkastar statens utnyttjande och systematiska mördande av slavarbetare är man helt medskyldig. Och man kommer dömas som så av medlemmarna.
