Ångestboll råder

På ett nästintill fullsatt Vångavallen var det tydligt från början vilka det var som skulle ta tag i matchen och det var inte bortalaget. Trelleborg var laget som lyckades slå fler än fem passningar inom laget och belägrade Örebros straffområde samtidigt som man vann både andra-, tredje-, och fjärdebollarna. Tanken inför denna match hos de svartvita var nog inte att backa hem och bli så tillbakatryckta men mycket tänker man sig ska hända för att sedan bli förvånad när motsatsen sker. Ändå var det Yasin som skapade matchens första chans från snäv vinkel när han löpte sig fri men avslutet satt utanför. Där och då trodde man att detta skulle bli mönstret. Trelleborg rullar runt - vi kontrar.

Så blev det inte.

För några kontringar fick vi aldrig till. Istället skickade Trelleborg in boll på boll på boll på boll i straffområdet. ÖSK efter sommaren har dock blivit bra på att nicka bort bollar tack vare Baffoe och Stenbergs intåg, därför kunde vi freda straffområdet. Problem uppstod dock när vi råkade skarva bollen vidare till fel spelare som när Baffoe skarvade bollen till Hugo Engström som från nära håll fick se Kuba göra årets räddning, den där bollen ska ju bara sitta men det gör det inte när Kuba står.

Direkt efter det skapade Trelleborg en chans från nära håll på hörna och det om något skulle bli mönstret, melodin, för denna match. För mittfältsspel, läckra kombinationer och finlir fanns inte. Ångestboll spelades och den spelas med utsträckta ben som skickar bollen långt och spelare som tornar upp sig på hörnor. Chansen som skapades var dock en boll som ramlade ner framför fötterna på en Trelleborgare som sköt rakt på Kuba.

Utöver dessa få chanser var första halvlek präglad av grinigt spel, gula kort och så kallat "shithousery" där båda lagen gör allt för att reta gallfeber på varandra samtidigt som man försökte få med sig allt som gick att få med sig, om det så vore straffar, frisparkar, frikast eller rätt lottorader. Det kämpades, gnälldes och tjongades ända in i halvtid. 0-0 i paus och vi tar det, sa vi till oss själva.

Katten Kroon - smidigast av alla

I paus hoppades man att diskussionerna hade handlat om hur vi skulle skapa något vettigt i offensiv väg i andra, för om vi hade tänkt att enbart försvara oss i en hel halvlek till så tror jag inte att vi hade orkat stå emot. Just detta verkade man ha diskuterat då ÖSK tidigt fick en chans att bryta dödläget när Yakoub hittade ut till Yasin men av alla avslut han tagit sen han kom tillbaka var detta det värsta man sett, en strumprullare?! I en avgörande match?! Ville Yasin ge oss en hjärtinfarkt?! Aja, det är ju bara två minuter in i andra halvleken och fortsätter vi såhär så kommer vi skapa fler lägen, tänkte vi.

Vi hade fel.

Trelleborg tog tag i halvleken igen, även om det var kanske en passning fler i snitt hos bortalaget innan de tappade bollen men det var hemmalaget som höll i tillställningen. Och de skapade hörnor, många hörnor och till slut kom det: målet. Vi diskuterade tidigare nickskarvarna och denna gång skarvades hörnan igen (av en olycklig Erik Andersson) och den här gången kunde inte Engström, VSK-lånet, missa utan han nickade enkelt in 1-0 i den 62:a och firade lite milt mot bortastå. Vågat av en spelare som åkt ur superettan två gånger men men.

I det här läget dog nog de flesta av oss inombords och ångesten var total. Hade vi tagit oss så här långt, vänt på steken så sent och mirakulöst bara för att sumpa det nere i Trelleborg, i finalen? På planen märkte man också av ångesten då ångestbollen uppgraderades och nu var det Trelleborg som backade hem men tro på fan att de kontrade också. Direkt efter 1-0 fick man chansen på kontring när Engström sköt en tåpaj som Kuba räddade och det kändes som att det var närmre 2-0 än 1-1, väldigt länge iallafall.

Sen i 90:e minuten fick Yakoub, lite oväntat, ett superläge framför mål när han fick skjuta rakt framför målvakten men Nilsson i hemmamålet plockade bollen, nästan lite retligt. Ett sånt läge förtjänar ändå något mer av en teveräddning än att han bara plockar den men vi behövde inte vara bittra, för sen trädde höstens andra helgon in i bilden: Sankt Kroon.

I hela matchen hade Trelleborg skapat hörna på hörna men vi fick kanske en hörna men sen skickade Dana in en boll som skarvades ut över kortlinjen. En hörna i 94:e, vi tar det men vad gör det för skillnad? Vi ligger ju under! Det går aldrig! Och nu skickar man upp målvakten också. Är de tokiga?! Aja, bäst för Yasin att den här hörnan blir bra.

Den blev inte bara bra - den blev perfekt.

Yasin skruvade in den perfekt i mitten och där hoppade Kroon upp lite lätt och satte blott en fjärdedel av pannan på den, mer behövs inte för en fin skarvnick, och bollen dök ned i bortre hörnet. 1-1 i 94:e.

Mirakel.

Glädjen kändes ända vägen upp från Skåne hit till mitt skrivbord i Dalarna och man skrek, hoppade, leviterade och befann sig i himlen en stund. Sen grep verkligheten tag i ens axlar och sa - hörru, det återstår två minuter.

Just fan.

Två minuter som Trelleborg försökte göra maximalt med för de skapade två utmärkta lägen när bollen skickades långt och hittade sin väg ned till fötterna på två spelare som i identiska lägen satte bollen cirka 30 cm utanför stolpen. Men bollfan skulle ut och helst ut i Östersjön och till slut, efter en del tjongande, blåste domaren av matchen.

Vi hade fått vår stora förlorare och vår lilla vinnare. Trelleborg säger hejdå till elitfotbollen för denna gång och ÖSK ger sig själva chansen att kvala sig kvar efter en säsong där ALLT såg kört ut. Ett mirakel för oss - ett trauma för dem.

Folk grät, vissa av glädje och andra av sorg.

Hjärtat gick sönder för Erik Martinssons treåriga grabb som grät i sin pappas famn.

Fotboll är en grym sport, på alla sätt.

Matchens bästa spelare:

1. Ahmed Yasin Var den som tog tag i vår offensiv och skapade lägen för sig själv och andra. Assisterade till det avgörande målet.
2. Samuel Kroon Katten Kroon var smidigast av alla i luften och gjorde med detta mål sig själv till en kultfigur i ÖSK.
3. Jakub Ojrzynski Kuba!!!

Bäst i Trelleborg: Felix Hörberg/Oscar Wendt

Kan inte bestämma vem som var bäst, båda gav sitt allt för att TFF skulle klara sig kvar.

Matchfakta

Trelleborgs FF - Örebro SK 1-1 (0-0)

1-0 Hugo Engström (ass. ingen)

1-1 Samuel Kroon (ass. Ahmed Yasin)

Skott på mål: Sofascore vet inte och det gör inte jag heller!

Varningar TFF: Emmanuel Godwin, Felix Hörberg, Axel Vidjeskog, Zean Dalugge

Varningar ÖSK: Joseph Baffoe, Erik Andersson, Kalle Holmberg

Vi gjorde det. Vi gav oss själva en andra chans efter en lång, lång tid i den absoluta botten av tabellen. I den 21:a omgången låg vi sist och nio poäng bakom Trelleborg! Nio poäng! Vi hade inte ens plockat tvåsiffrigt med poäng vid den tidpunkten, vi hade blott åtta kryss att "skryta" med. Sen reste vi oss, skakade av oss gravens jord, och började jaga Trelleborg. Vi sprang, vi ramlade omkull ett par gånger men vi fortsatte springa och i sista ögonblicket, innan Trelleborg hade passerat mållinjen till kvalet, kom vi ikapp och slängde oss framför dem och vann med en utsträckt tungas längd.

Vi kräver kompensation!

Fyfan, ÖSK är skyldiga alla supportrar hjärtmedicin och gratis terapi efter denna säsong, oavsett hur det går. Jag diskuterade i tidigare rapporter parterapi och det kommer det fortfarande bli. Men nu väljer vi glädjen, för en stund. Låt diskussionerna om vem som ska skickas ut efter säsongen vänta, låt oss istället fokusera på lyckan. 800 tillresta bortasupportrar fick se Kroon nicka in ett sent avgörande mål och de sena målen har varit årets melodi, först en melodi som spelades mot oss av Oddevold, Varberg, Sundsvall och fler men nu har vi lärt oss hur man spelar den och vad ljuvt det låter.

Ljudet av retroaktiv utdelning, ljudet av en fotbollsgud som väljer att ge oss något att glädjas åt efter att ha straffat oss hela året, ljudet av 800 röster som skriker ut sin glädje i Trelleborgsmörkret. Såg det bra ut? Nej, det gjorde det inte men vad fan gör det, målen är det som räknas. Inte uteblivna straffar, stolpträffar, nästanlägen och nästannästanlägen. Åh Kristina, krysset blev till vinst. Just denna dag iallafall.

Men ha med er denna tanke i ert bakhuvud när ni firar att vi klarade kval: det är inte över.

Den 20/11 och 23/11 väntar antingen Nordic United eller Hammarby TFF. Två lag som firat stora framgångar de senaste åren men inte är de några publiklag inte, såvida inte Bajarna sluter upp bakom sitt B-lag, vilket inte känns givet då de verkar hysa ambivalenta känslor för sitt så framgångsrika B-lag. Vilket är förståeligt då jag personligen inte gillar idén att B-lag ska få spela högre upp än tredjedivisionen.

Att ha samarbetsklubbar i superettan som kanske lånar en handfull spelare är väl okej så länge de har någon form av autonomi och inte är en satellitklubb. Men ett rent B-lag? Jag tänker på klubbar som Åtvidaberg (grattis till återkomsten till division 1, förresten), Trollhättan, Skövde med flera vars orter skulle glädjas otroligt av att ha ett lag i eliten. Samma sak gäller J-Södra som missade kvalet idag, fyfan vad man lider med dem. Istället riskerar vi Norrbys återkomst. Att Hammarby får ett b-lag i superettan må förvisso vara bra för business i ett Bajen som vill fostra unga talanger men utöver det? Kommer någon resa sig upp på en matchdag i superettan 2026 och säga "Oh boy! Idag spelar mitt favoritlag! Hammarby HTFF!!"

Nej, de kommer vara en parentes i Stockholmsfotbollen men det är ju målen och spelet som ger dig plats i superettan, inte någon sorts rättvisa gentemot mindre orter utan elitlag eller någon sorts historik. Då hade vi lika gärna kunna skicka upp Sleipner, Västra Frölunda eller Sylvia när vi ändå håller på.

Därför måste vi komma ihåg att detta är inte över. Kval väntar och oavsett hur många fler vi förmodligen blir på läktaren så är det lagen på planen som avgör och där har både Nordic United och Hammarby TFF bra lag att ställa upp med. GAIS stod inför samma scenario 2021 och invaderade Studenternas IP för att ösa över Dalkurd från läktaren men på planen slutade matchen 1-1, de grönsvarta degraderades och visst, nu spelar de i Europa, men en omstart i division 1 vill ingen ha, det kan ingen rekommendera, inte ens GAIS själva.

Så ha det i åtanke, det är inte över.

I skuggan står de och lurar, kvalmotståndarna.

Men framför dem, på bordet, utspelar sig den mest bisarra saken.

Det ingen trodde var möjligt har skett.

Liket lever och dansar på bordet.

Vi dansar med, iallafall ett tag till.