Truppen är för tunn, Gefle – när kommer nyförvärven?
Med risk för att bli tjatig – det är de två sista nyförvärven som kommer att definiera Gefle IF:s säsong 2024. Och sällan har väl saknaden av påfyllning i truppen varit lika tydlig som hemma mot Örebro SK (1–2) i Svenska cupen. Men det är inte de många skadorna som gjorde att GIF förlorade, det är falsk historieskrivning. Det som skapade oro var att Martin Rauschenberg saknades.
För en titt på startelvan visar att tio av de elva startspelarna spelade på en position som inte är främmande för dem. Och ingen av de startande kan betraktas som spelare som inte är ordinarie i en framtida startelva. Inte heller efter Sebastian Frimans olyckliga tidiga skada, när Jacob Hjelte kom in och ersatte, blev själva spelarmaterialet kvalitativt sämre.
Det som innebar det största avbräcket var Martin Rauschenbergs skada. Rauschenberg hade hållit ihop backlinjen även om han tvingats ha Adrian Edqvist och Lukas Browning som vikarierande backar intill sig. Av de övriga skadade – Nils Eriksson, Niclas Håkansson, Anton Lundin och Christoffer Aspgren – är det egentligen enbart Aspgren som innebär ett rejält avbräck för en startelva, eftersom Philip Ekman och Kevin Persson mer än väl fyller Håkanssons och Erikssons skor. Ekman var för övrigt matchen stora plusvariant!
Att nyförvärven saknas i matchen mot ÖSK märks framför allt på två plan:
1. När Rauschenberg inte spelar finns inte någon naturlig ledargestalt på planen. Detta problem blev tydligt redan förra säsongen. Gefles dippar kunde tydligt härledas till Rauschenbergs (och Oscar Lundins) frånvaro. Här hade utan tvekan en sådan som Linus Hallenius gjort nytta. GIF:s ledning måste vara beredd att öppna plånboken för att få in en till ledarfigur, det gör inget om denne dessutom har snabbhet.
2. Bänken blir obefintlig. Det finns ingen som kan hoppa in och förändra matchbilden. Dock ska det sägas att Albin Hjelm på inget sätt gör bort sig i sitt inhopp efter halva matchen. Det var i alla fall positivt.
Tyvärr får Gefle IF lida för att den egna scoutingen är eftersatt. Sandvikens IF som bedriver aktiv scouting tolv månader om året har det betydligt bättre förspänt när de letar spelare. Om en säljs eller går sönder vet man direkt vilka namn som man ska gå för. En aktiv och fungerande scouting gör dessutom att man hittar spelare som kan säljas vidare, där var det ett tag sedan Gefle befann sig.
I värsta fall får Gefle låna in spelare som hamnat i kylan i någon av Allsvenskans klubbar. Men då behöver Mickes stab vara klara på vilka kvalitéer som behövs, samt veta vilken typ av spel som herrlaget ska bedriva. Det är till exempel fortfarande tydligt att det saknas snabbhet i laget. Det är inget fel att försvara sig lågt, men då måste de offensiva omställningarna vara kvicka (jag vet att jag tjatar även om detta, men det är så basic att till och med jag ser det). Jag har svårt att se dagens spelarmaterial kunna omfamna den tanken.
Men det är ingen negativ tid vi lever, snarare tvärtom. Klubben visar upp ett positivt resultat för 2023. Det finns lovande tendenser i spelet. Och några platser i truppen ska tillsättas. Jag är oerhört nyfiken på vilka de spelarna blir. Särskilt som just de kommer att innebära tungan på vågen säsongen 2024.
