Tyskland
2018-01-05 10:45
Tyskland runt med Wollin #13: St. Pauli
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Filip Wollin
3 kommentarer
Inledningsvis vill jag på eget bevåg tala om att den här texten skildrar mitt fjärde besök på Millerntor-Stadion. Efter min första visit skrev jag dock en text, och det som nyinflyttad i Hamburg. Läs gärna den för ett mer matigt och intrycksfullt sammandrag. Los geht’s.
Min tid i Hamburg är förbi för den här gången och innan jag lämnade min favoritstad här i världen för nya äventyr passade jag på att bocka av St. Pauli på min lista över klubbar att besöka den här säsongen. Därför begav jag mig till Millerntor-Stadion för att bevittna den sista professionella fotbollsmatchen i Tyskland år 2017 – den mellan St. Pauli och VfL Bochum.
”Ta U-Bahn och stig av vid Millerntorplatz
Rulltrappan upp till dit där Bismarck står givakt
Passera förbi Astras gamla bryggeri
Gå längst ner för gatan där hororna skriker ut sitt pris
Sväng upp till vänster, till kyrkan fast mittemot
Precis där ja, just det, där ligger vår krog
Nordlicht, Nordlicht
I St. Pauli-stad, bland ilandflutna vrak”
Den något märkliga texten ovanför är ett stycke ur låten ”Nordlicht” av Sällskapet, med Joakim Thåström i spetsen. Kort och gott handlar den om en mindre krog i anslutning till den ökända partygatan Reeperbahn – som ligger belägen ett stenkast från där den här texten utspelar sig – med just namnet Nordlicht.
Min vän Niklas Jarelind var lyrisk över att besöka Nordlicht under sin vistelse i Hamburg i mitten av december, och inte mindre än två gånger begav vi oss dit. Med handen på hjärtat har jag varit på betydligt trevligare utskänkningsställen, men få har varit så genuina och gestaltat stadsdelen St. Pauli lika bra som det här. Så för den som vill få sig en dos av urtypisk Hamburg-kultur är det till Nordlicht man ska bege sig. Var dock beredd på att utan någon egentlig anledning bli mordhotad av den överförfriskade bartendern, vilket jag tillsammans med flertalet andra fått erfara.
Nåväl. Nu släpper vi Nordlicht, blodtörstande bartendrar och melankolisk musik för att i stället fokusera på fotbollsföreningen St. Pauli.
Den flitiga besökaren av sajten lär vid det här laget vara väl medveten om min hängivenhet till HSV, som för den ordinära fotbollsvurmaren är den klubb man associerar Hamburg med. Detta då HSV sedan urminnes tider tillhör Bundesliga och anses vara en av landets mest klassiska traditionsföreningar.
St. Pauli har alltid fått stå i skuggan av sin storebror, men har i grunden aldrig uttryckt någon bitterhet över det faktum. Tvärtom har man snarare gonat sig i att vara underordnade eftersom det speglar föreningens själ och natur. De sportsliga framgångarna anses nämligen i mångt och mycket sekundära då man i stället fokuserar på det politiska budskapet som klubben står upp rakryggade för. St. Pauli är troligtvis världens mest vänsterorienterade fotbollsförening som spelar i de högre seriesystemen, och det är man stolta över.
Detta har fört med sig en diger skara anhängare från alla världens hörn, vilket i sin tur har resulterat i att St. Pauli är en av de klubbar i Tyskland med flest aktiva medlemmar. Matcherna hemma på Millerntor-Stadion är mer eller mindre alltid utsålda och om du tänker efter har du säkerligen någon gång sett en människa klädd i ett plagg med Jolly Roger-symbolen på och texten ”St. Pauli” undertill. Den välkända döskallen med de korsande knotorna har nämligen blivit ett starkare varumärke för föreningen än vad klubbemblemet är.
Mina sympatier till trots har jag vid några tillfällen tidigare besökt Millerntor-Stadion. Även om det är ”förbjudet” för mig att säga följande, så anser jag att St. Pauli generellt sett är ett av de lagen med bäst stämning på sina matcher. Arenan är som klippt och skuren för klubben och fast än att det ofta blåser motvind resultatmässigt har jag aldrig upplevt dålig atmosfär där. Dessutom liggen den mitt i centrum vilket gör att det är busenkelt att ta sig både dit och hem.
I två timmars tid hade jag suttit på bageriet där min kompis arbetar och läst Hamburger Morgenposts sportbilaga från den gångna helgen – vilket blivit till någon av en vana. När klockan närmade sig 19.00 tackade jag för mig och begav mig mot Hauptbahnhof för att ta tunnelbanan till hållplatsen med det passande namnet St. Pauli. Dock gjorde jag ett fatalt misstag och åkte med linje U3, vilket är mardrömslinjen för den i tidsnöd. För att överdriva en smula stannar nämligen U3 på samtliga hållplatser som finns i Hamburg, vilket gör att det tar nästan lika lång tid att åka som det gör att gå.
Väl framme och ovanför jordens yta var det första jag skådade ett stånd som hade halsdukar med Jägermeister- och Che Guevara-motiv till försäljning. Inte finns det många andra klubbar vars supportrar hade slagit till på en sådan, vill jag lova.
Det är svårt att ta miste på var arenan är belägen någonstans då den i mörker syns på långt avstånd med sina strålkastare tända och graffitiklädda fasad. Utanför var festen redan i full gång och det gällde att vara på sin vakt för att undvika en öldusch när det vankades ramsor med dans och hopp till.
Temperaturen var närmare nollstrecket denna afton, så att gå ut och sätta sig på läktaren lockade inte. I stället tryckte jag tillsammans med de korvslukande journalisterna inne i pressrummet fram till strax innan det var dags för avspark.
Ur högtalarna ljöd en rockigare variant av ”Jingle Bells” innan AC/DC:s klassiska dänga – och tillika St. Paulis inmarschslåt – ”Hells Bells” dånade i gång på högsta volym. Därefter var det inte ens för en sekund som hemmalagets röststarka supportrar höll mun.
Fast än att det här var sista tillställningen för året hade St. Pauli inte vunnit en enda match på hemmaplan under hösten. Parollen var således enkel denna afton: endast seger räknas.
St. Pauli var det spelförande laget och det var sällan man tillät Bochum hålla i bollen, och än mindre skapa några målchanser. I stället stormade hemmalaget mot motståndarnas mål med jämna mellanrum, men hade svårt att överlista en storspelande Felix Dornebusch mellan stolparna. Till slut skulle dock mittbacken och tillika lagkapten Lasse Sobiech spräcka nollan då han efter drygt en halvtimmes spel tråcklade in bollen i nätmaskorna.
I begynnelsen av den andra halvleken utökade Jan-Marc Schneider till 2–0 och trots att det blev en spännande avslutning där Lukas Hinterseer reducerade slutade det med tre poäng till St. Pauli och säsongens första hemmaseger var ett faktum.
Efter att slutsignalen ljudit fortsatte festen utanför arenan och att det var måndag verkade få ha i åtanke när öl efter öl slank ner i de segerrusiga fansens magsäckar. Hur många sjukanmälningar som gjordes dagen efter går bara att spekulera kring.
Jag och St. Pauli har överlag inte mycket till övers för varandra, men om det är något jag respekterar föreningen för så är det deras sätt att behandla sina anhängare på. En ståplatsbiljett kostar nämligen ungefär lika mycket som en öl, vilket är en tydlig signal gentemot den moderna fotbollen som ständigt försöker omfamna Tyskland med sitt dystra mörker.
St. Pauli kommer aldrig någonsin lägga sig platta i den frågan och det kommer jag alltid högakta dem för. Att värna om sina fans är A och O, och jag hoppas i framtiden det är fler klubbar som väljer att gå i den kontroversiella Hamburg-klubbens fotspår även om det i dagsläget inte är mycket som talar för det.
Avslutningsvis kan jag inget annat göra än att rekommendera ett besök på Millerntor-Stadion. Se dock till att ha införskaffat din biljett innan matchdagen, för annars lär det bli svårt att få tag på en plåt även om det finns de som säljer svart utanför.
Fotbollen som spelas där kanske inte alltid är den bästa, men stämningen håller sannerligen världsklass.
Fakta och tips:
Grundades: 1910
Smeknamn: Freibeuter der Liga
Arena: Millerntor-Stadion (29 500)
Maskot: Ingen
Tränare: Markus Kauczinski
Så mycket kostar en öl: 4 € (Astra)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 5 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du enklast med U-Bahn, och då med antingen linje U2 eller U3. Väljer du den förstnämnda linjen åker du till hållplatsen Messehallen och med U3 till hållplatsen med det passande namnet St. Pauli. Det går också att åka till Reeperbahn och sedan gå därifrån, vilket är en promenadsträcka på ungefär en kilometer.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
Min tid i Hamburg är förbi för den här gången och innan jag lämnade min favoritstad här i världen för nya äventyr passade jag på att bocka av St. Pauli på min lista över klubbar att besöka den här säsongen. Därför begav jag mig till Millerntor-Stadion för att bevittna den sista professionella fotbollsmatchen i Tyskland år 2017 – den mellan St. Pauli och VfL Bochum.
”Ta U-Bahn och stig av vid Millerntorplatz
Rulltrappan upp till dit där Bismarck står givakt
Passera förbi Astras gamla bryggeri
Gå längst ner för gatan där hororna skriker ut sitt pris
Sväng upp till vänster, till kyrkan fast mittemot
Precis där ja, just det, där ligger vår krog
Nordlicht, Nordlicht
I St. Pauli-stad, bland ilandflutna vrak”
Den något märkliga texten ovanför är ett stycke ur låten ”Nordlicht” av Sällskapet, med Joakim Thåström i spetsen. Kort och gott handlar den om en mindre krog i anslutning till den ökända partygatan Reeperbahn – som ligger belägen ett stenkast från där den här texten utspelar sig – med just namnet Nordlicht.
Min vän Niklas Jarelind var lyrisk över att besöka Nordlicht under sin vistelse i Hamburg i mitten av december, och inte mindre än två gånger begav vi oss dit. Med handen på hjärtat har jag varit på betydligt trevligare utskänkningsställen, men få har varit så genuina och gestaltat stadsdelen St. Pauli lika bra som det här. Så för den som vill få sig en dos av urtypisk Hamburg-kultur är det till Nordlicht man ska bege sig. Var dock beredd på att utan någon egentlig anledning bli mordhotad av den överförfriskade bartendern, vilket jag tillsammans med flertalet andra fått erfara.
Nåväl. Nu släpper vi Nordlicht, blodtörstande bartendrar och melankolisk musik för att i stället fokusera på fotbollsföreningen St. Pauli.
Den flitiga besökaren av sajten lär vid det här laget vara väl medveten om min hängivenhet till HSV, som för den ordinära fotbollsvurmaren är den klubb man associerar Hamburg med. Detta då HSV sedan urminnes tider tillhör Bundesliga och anses vara en av landets mest klassiska traditionsföreningar.
St. Pauli har alltid fått stå i skuggan av sin storebror, men har i grunden aldrig uttryckt någon bitterhet över det faktum. Tvärtom har man snarare gonat sig i att vara underordnade eftersom det speglar föreningens själ och natur. De sportsliga framgångarna anses nämligen i mångt och mycket sekundära då man i stället fokuserar på det politiska budskapet som klubben står upp rakryggade för. St. Pauli är troligtvis världens mest vänsterorienterade fotbollsförening som spelar i de högre seriesystemen, och det är man stolta över.
Detta har fört med sig en diger skara anhängare från alla världens hörn, vilket i sin tur har resulterat i att St. Pauli är en av de klubbar i Tyskland med flest aktiva medlemmar. Matcherna hemma på Millerntor-Stadion är mer eller mindre alltid utsålda och om du tänker efter har du säkerligen någon gång sett en människa klädd i ett plagg med Jolly Roger-symbolen på och texten ”St. Pauli” undertill. Den välkända döskallen med de korsande knotorna har nämligen blivit ett starkare varumärke för föreningen än vad klubbemblemet är.
Mina sympatier till trots har jag vid några tillfällen tidigare besökt Millerntor-Stadion. Även om det är ”förbjudet” för mig att säga följande, så anser jag att St. Pauli generellt sett är ett av de lagen med bäst stämning på sina matcher. Arenan är som klippt och skuren för klubben och fast än att det ofta blåser motvind resultatmässigt har jag aldrig upplevt dålig atmosfär där. Dessutom liggen den mitt i centrum vilket gör att det är busenkelt att ta sig både dit och hem.
I två timmars tid hade jag suttit på bageriet där min kompis arbetar och läst Hamburger Morgenposts sportbilaga från den gångna helgen – vilket blivit till någon av en vana. När klockan närmade sig 19.00 tackade jag för mig och begav mig mot Hauptbahnhof för att ta tunnelbanan till hållplatsen med det passande namnet St. Pauli. Dock gjorde jag ett fatalt misstag och åkte med linje U3, vilket är mardrömslinjen för den i tidsnöd. För att överdriva en smula stannar nämligen U3 på samtliga hållplatser som finns i Hamburg, vilket gör att det tar nästan lika lång tid att åka som det gör att gå.
Väl framme och ovanför jordens yta var det första jag skådade ett stånd som hade halsdukar med Jägermeister- och Che Guevara-motiv till försäljning. Inte finns det många andra klubbar vars supportrar hade slagit till på en sådan, vill jag lova.
Det är svårt att ta miste på var arenan är belägen någonstans då den i mörker syns på långt avstånd med sina strålkastare tända och graffitiklädda fasad. Utanför var festen redan i full gång och det gällde att vara på sin vakt för att undvika en öldusch när det vankades ramsor med dans och hopp till.
Temperaturen var närmare nollstrecket denna afton, så att gå ut och sätta sig på läktaren lockade inte. I stället tryckte jag tillsammans med de korvslukande journalisterna inne i pressrummet fram till strax innan det var dags för avspark.
Ur högtalarna ljöd en rockigare variant av ”Jingle Bells” innan AC/DC:s klassiska dänga – och tillika St. Paulis inmarschslåt – ”Hells Bells” dånade i gång på högsta volym. Därefter var det inte ens för en sekund som hemmalagets röststarka supportrar höll mun.
Fast än att det här var sista tillställningen för året hade St. Pauli inte vunnit en enda match på hemmaplan under hösten. Parollen var således enkel denna afton: endast seger räknas.
St. Pauli var det spelförande laget och det var sällan man tillät Bochum hålla i bollen, och än mindre skapa några målchanser. I stället stormade hemmalaget mot motståndarnas mål med jämna mellanrum, men hade svårt att överlista en storspelande Felix Dornebusch mellan stolparna. Till slut skulle dock mittbacken och tillika lagkapten Lasse Sobiech spräcka nollan då han efter drygt en halvtimmes spel tråcklade in bollen i nätmaskorna.
I begynnelsen av den andra halvleken utökade Jan-Marc Schneider till 2–0 och trots att det blev en spännande avslutning där Lukas Hinterseer reducerade slutade det med tre poäng till St. Pauli och säsongens första hemmaseger var ett faktum.
Efter att slutsignalen ljudit fortsatte festen utanför arenan och att det var måndag verkade få ha i åtanke när öl efter öl slank ner i de segerrusiga fansens magsäckar. Hur många sjukanmälningar som gjordes dagen efter går bara att spekulera kring.
Jag och St. Pauli har överlag inte mycket till övers för varandra, men om det är något jag respekterar föreningen för så är det deras sätt att behandla sina anhängare på. En ståplatsbiljett kostar nämligen ungefär lika mycket som en öl, vilket är en tydlig signal gentemot den moderna fotbollen som ständigt försöker omfamna Tyskland med sitt dystra mörker.
St. Pauli kommer aldrig någonsin lägga sig platta i den frågan och det kommer jag alltid högakta dem för. Att värna om sina fans är A och O, och jag hoppas i framtiden det är fler klubbar som väljer att gå i den kontroversiella Hamburg-klubbens fotspår även om det i dagsläget inte är mycket som talar för det.
Avslutningsvis kan jag inget annat göra än att rekommendera ett besök på Millerntor-Stadion. Se dock till att ha införskaffat din biljett innan matchdagen, för annars lär det bli svårt att få tag på en plåt även om det finns de som säljer svart utanför.
Fotbollen som spelas där kanske inte alltid är den bästa, men stämningen håller sannerligen världsklass.
Fakta och tips:
Grundades: 1910
Smeknamn: Freibeuter der Liga
Arena: Millerntor-Stadion (29 500)
Maskot: Ingen
Tränare: Markus Kauczinski
Så mycket kostar en öl: 4 € (Astra)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 5 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du enklast med U-Bahn, och då med antingen linje U2 eller U3. Väljer du den förstnämnda linjen åker du till hållplatsen Messehallen och med U3 till hållplatsen med det passande namnet St. Pauli. Det går också att åka till Reeperbahn och sedan gå därifrån, vilket är en promenadsträcka på ungefär en kilometer.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
