Tyskland
2018-02-12 11:00
Tyskland runt med Wollin #14: VfB Stuttgart
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Filip Wollin
3 kommentarer
Gatlyktorna stod fortfarande tända och den tunga trafiken som vanligtvis förpestar tillvaron under mina dagliga promenader genom staden hade ännu inte kommit i rullning. Det var helt enkelt ett Frankfurt som höll på att vakna till liv, och jag var en av få som tog plats på stadens gator med Hauptbahnhof som första färdmål. Därifrån väntade en tre timmars lång bussresa till Stuttgart på mig – huvudstad i delstaten Baden-Württemberg och tillika hemvist för traditionsföreningen VfB Stuttgart.
På vägen vandrade jag förbi Goethe-universitetet, finanskvarteret och slutligen stadens egna lilla red light district som är beläget intill järnvägsstationen. Från en av de många suspekta haken stapplade en tydligt påverkad medelåldersman ut. I den ena handen höll han en fryspåse modell större från lågprismatkedjan Penny och i den andra en motorsåg (!). Även om min nyfikenhet omgående växte sig stor ansåg jag det inte vara läge att fråga vad som egentligen försiggått bakom de lykta dörrarna.
I stället agerade jag typiskt svenskt genom att lämna mannen åt sitt öde medan jag klev på bussen och påbörjade min dagsutflykt. Får jag dock lov att gissa var han håller hus i dag säger jag bakom lås och bom i fängelset beläget i Preungesheim.
I egenskap av skåning och tidigare invånare i både Hamburg och Berlin var det första som slog mig efter att ha kommit ut från Frankfurt de höga höjderna och den fina naturen som omgärdar staden. För ovanlighetens skull visade solen sig och det är tydligt märkbart att man den här årstiden inte är bortskämd med naturlig D-vitamin.
En annan grej det är lätt att reagera på ju längre söderut man kommer är de många kristna kors och Jesus-statyetter som finns belägna lite varstans. Fast än att Tyskland är ett relativt litet land till ytan skiljer det sig enormt från norr till söder när det kommer till den här punkten.
Räkna därför med att en stor del av befolkningen i Stuttgart är religiöst troende, om du någon gång skulle hamna i diskussion med en ”Stuttgarter”. Dock är det annars lätt hänt att tro att Mercedes och Porsche är det som invånarna dyrkar då de två bilmärkena gör sig påminda mer eller mindre vart du än befinner dig. Detta eftersom de båda fordonsjättarna har sitt säte i staden. Faktum är att Stuttgart räknas som en av fyra bilhuvudstäder i världen tillsammans med Turin i Italien, Detroit i USA och Toyota i Japan.
Tar man sig en titt på TripAdvisor över vad som är populärast att göra i Stuttgart är det första som dyker upp ett besök på Mercedes- och Porsche-museerna – vilket talar sitt tydliga språk.
Nu hade jag endast en timme på mig att strosa omkring i Stuttgart innan jag var tvungen att bege mig ut till mina förpliktelser i form av match, och valde därför att strunta i ovanstående tips för att i stället utforska centrum.
Staden är belägen i en dal och omhägnas av vinrankor, vilket är ett annat välbekant kännetecken. Gågatan, som löper från Hauptbahnhof till Feuersee, fick mig osökt att tänka på Drottninggatan i Stockholm. Passande nog heter den Königstraße – vilket för dem som inte behärskar det tyska språket betyder ”Konungsgatan”.
Stuttgart är den sjätte största staden i Tyskland och till skillnad från de ovan i listan andas den gammalmodig. Flertalet byggnader går nämligen i korsvirkesstilen och jag kan tänka mig att det under sommarhalvåret får staden att uppfattas aningens mer charmig än under den råa vintern.
Nog om staden i sig och mer fokus på VfB Stuttgart och Mercedes-Benz Arena (eller Neckarstadion som den heter i folkmun) – som var grunden till mitt besök.
Så tidigt som 1933 stod den första upplagan färdig och gick då under det något kontroversiella namnet Adolf-Hitler-Kampfbahn. En hel del vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess – både när det gäller namn och utformning.
Dagens arena är hypermodern och hyser en bit över 60 000 åskådare. Under VM 1974 och 2006 samt EM 1988 fungerade den som en av landets värdarenor och var den plats där tyskarna vann bronsmatchen mot Portugal 2006.
Till vardags fungerar den som hemmaplan åt VfB Stuttgart, som är en av Tysklands mest klassiska fotbollsföreningar. De senaste åren har det dock gått knackigt och så sent som förra säsongen var man en vända i Zweite, för att direkt ta steget upp till den tyska fotbollens finrum igen.
Ett par timmar innan avspark tog jag tåget från Hauptbahnhof tillsammans med ett hundratals VfB-anhängare och gick ett varv runt arenan innan jag erkände mig besegrad av kylan och begav mig in i det desto varmare pressrummet.
Förutom att det var årets första hemmamatch för VfB Stuttgart var det även den förlorade sonen Mario Gomez första framträdande sedan sin återkomst till moderklubben. 32-åringens namn var på allas läppar och när startelvan presenterades jublades det givetvis extra högt när den gänglige anfallarens namn ropades upp i högtalarna.
Motståndet stod Hertha Berlin för och även om det inte bjöds på många målchanser var det en underhållande tillställning att beskåda. Under den första halvleken hade Gomez bollen i nät, men vinkades av för offside.
Han skulle dock få sin revansch under den andra halvleken då det var han som stressade Niklas Stark till ett självmål – vilket blev matchens enda. Trots att det klart och tydligt syntes att det var självmål valde speakern att tillägna Gomez det och ett öronbedövande målfirande tog vid framför hemmasupportrarnas kortsida.
I övrigt var stämningen inte den bästa och jag kan i ärlighetens namn säga att jag hade förväntat mig mer. Möjligtvis berodde det på kylan och den mindre smickrande tabellplaceringen, eller kanske något helt annat. Nog tror jag i alla fall att det finns en växel till att lägga i (ni hajar va?).
Efteråt intervjuade jag Hertha Berlins genomtrevlige norrman Per Ciljan Skjelbred om bland annat säsongen så här långt, Östersunds chanser i Europa League samt norsk fotbolls framtid. Intervjuerna med honom går att ta del av här nedanför.
» Min intervju med Per Ciljan Skjelbred om säsongen och Östersund
» Min intervju med Per Ciljan Skjelbred om norsk fotbolls framtid
För att summera mitt besök i Stuttgart anser jag mig inte ha tillräckligt med kött på benen för att ge staden en rättvis bedömning. Men jag åker mer än gärna tillbaka i framtiden för en längre vistelse där jag har tid att utforska desto mer.
Mercedes-Benz Arena anser jag vara en av de finare arenor jag besökt. Den håller verkligen toppklass på alla sätt och vis och är defintivt värd ett besök. Helt enkelt en arena som hör hemma i Bundesliga och så gör även VfB Stuttgart.
Fakta och tips:
Grundades: 1893
Smeknamn: Die Schwaben
Arena: Mercedes-Benz Arena (60 500)
Maskot: Krokodilen Fritzle
Tränare: Tayfun Korkut
Så mycket kostar en öl: 4,20 € (Krombacher)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 17 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du smidigast med S-Bahnlinje nummer S1 till hållplatsen Neckarpark (Mercedes-Benz). Därifrån promenerar du sedan ungefär 500 meter innan du är framme vid arenan.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
På vägen vandrade jag förbi Goethe-universitetet, finanskvarteret och slutligen stadens egna lilla red light district som är beläget intill järnvägsstationen. Från en av de många suspekta haken stapplade en tydligt påverkad medelåldersman ut. I den ena handen höll han en fryspåse modell större från lågprismatkedjan Penny och i den andra en motorsåg (!). Även om min nyfikenhet omgående växte sig stor ansåg jag det inte vara läge att fråga vad som egentligen försiggått bakom de lykta dörrarna.
I stället agerade jag typiskt svenskt genom att lämna mannen åt sitt öde medan jag klev på bussen och påbörjade min dagsutflykt. Får jag dock lov att gissa var han håller hus i dag säger jag bakom lås och bom i fängelset beläget i Preungesheim.
I egenskap av skåning och tidigare invånare i både Hamburg och Berlin var det första som slog mig efter att ha kommit ut från Frankfurt de höga höjderna och den fina naturen som omgärdar staden. För ovanlighetens skull visade solen sig och det är tydligt märkbart att man den här årstiden inte är bortskämd med naturlig D-vitamin.
En annan grej det är lätt att reagera på ju längre söderut man kommer är de många kristna kors och Jesus-statyetter som finns belägna lite varstans. Fast än att Tyskland är ett relativt litet land till ytan skiljer det sig enormt från norr till söder när det kommer till den här punkten.
Räkna därför med att en stor del av befolkningen i Stuttgart är religiöst troende, om du någon gång skulle hamna i diskussion med en ”Stuttgarter”. Dock är det annars lätt hänt att tro att Mercedes och Porsche är det som invånarna dyrkar då de två bilmärkena gör sig påminda mer eller mindre vart du än befinner dig. Detta eftersom de båda fordonsjättarna har sitt säte i staden. Faktum är att Stuttgart räknas som en av fyra bilhuvudstäder i världen tillsammans med Turin i Italien, Detroit i USA och Toyota i Japan.
Tar man sig en titt på TripAdvisor över vad som är populärast att göra i Stuttgart är det första som dyker upp ett besök på Mercedes- och Porsche-museerna – vilket talar sitt tydliga språk.
Nu hade jag endast en timme på mig att strosa omkring i Stuttgart innan jag var tvungen att bege mig ut till mina förpliktelser i form av match, och valde därför att strunta i ovanstående tips för att i stället utforska centrum.
Staden är belägen i en dal och omhägnas av vinrankor, vilket är ett annat välbekant kännetecken. Gågatan, som löper från Hauptbahnhof till Feuersee, fick mig osökt att tänka på Drottninggatan i Stockholm. Passande nog heter den Königstraße – vilket för dem som inte behärskar det tyska språket betyder ”Konungsgatan”.
Stuttgart är den sjätte största staden i Tyskland och till skillnad från de ovan i listan andas den gammalmodig. Flertalet byggnader går nämligen i korsvirkesstilen och jag kan tänka mig att det under sommarhalvåret får staden att uppfattas aningens mer charmig än under den råa vintern.
Nog om staden i sig och mer fokus på VfB Stuttgart och Mercedes-Benz Arena (eller Neckarstadion som den heter i folkmun) – som var grunden till mitt besök.
Så tidigt som 1933 stod den första upplagan färdig och gick då under det något kontroversiella namnet Adolf-Hitler-Kampfbahn. En hel del vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess – både när det gäller namn och utformning.
Dagens arena är hypermodern och hyser en bit över 60 000 åskådare. Under VM 1974 och 2006 samt EM 1988 fungerade den som en av landets värdarenor och var den plats där tyskarna vann bronsmatchen mot Portugal 2006.
Till vardags fungerar den som hemmaplan åt VfB Stuttgart, som är en av Tysklands mest klassiska fotbollsföreningar. De senaste åren har det dock gått knackigt och så sent som förra säsongen var man en vända i Zweite, för att direkt ta steget upp till den tyska fotbollens finrum igen.
Ett par timmar innan avspark tog jag tåget från Hauptbahnhof tillsammans med ett hundratals VfB-anhängare och gick ett varv runt arenan innan jag erkände mig besegrad av kylan och begav mig in i det desto varmare pressrummet.
Förutom att det var årets första hemmamatch för VfB Stuttgart var det även den förlorade sonen Mario Gomez första framträdande sedan sin återkomst till moderklubben. 32-åringens namn var på allas läppar och när startelvan presenterades jublades det givetvis extra högt när den gänglige anfallarens namn ropades upp i högtalarna.
Motståndet stod Hertha Berlin för och även om det inte bjöds på många målchanser var det en underhållande tillställning att beskåda. Under den första halvleken hade Gomez bollen i nät, men vinkades av för offside.
Han skulle dock få sin revansch under den andra halvleken då det var han som stressade Niklas Stark till ett självmål – vilket blev matchens enda. Trots att det klart och tydligt syntes att det var självmål valde speakern att tillägna Gomez det och ett öronbedövande målfirande tog vid framför hemmasupportrarnas kortsida.
I övrigt var stämningen inte den bästa och jag kan i ärlighetens namn säga att jag hade förväntat mig mer. Möjligtvis berodde det på kylan och den mindre smickrande tabellplaceringen, eller kanske något helt annat. Nog tror jag i alla fall att det finns en växel till att lägga i (ni hajar va?).
Efteråt intervjuade jag Hertha Berlins genomtrevlige norrman Per Ciljan Skjelbred om bland annat säsongen så här långt, Östersunds chanser i Europa League samt norsk fotbolls framtid. Intervjuerna med honom går att ta del av här nedanför.
» Min intervju med Per Ciljan Skjelbred om säsongen och Östersund
» Min intervju med Per Ciljan Skjelbred om norsk fotbolls framtid
För att summera mitt besök i Stuttgart anser jag mig inte ha tillräckligt med kött på benen för att ge staden en rättvis bedömning. Men jag åker mer än gärna tillbaka i framtiden för en längre vistelse där jag har tid att utforska desto mer.
Mercedes-Benz Arena anser jag vara en av de finare arenor jag besökt. Den håller verkligen toppklass på alla sätt och vis och är defintivt värd ett besök. Helt enkelt en arena som hör hemma i Bundesliga och så gör även VfB Stuttgart.
Fakta och tips:
Grundades: 1893
Smeknamn: Die Schwaben
Arena: Mercedes-Benz Arena (60 500)
Maskot: Krokodilen Fritzle
Tränare: Tayfun Korkut
Så mycket kostar en öl: 4,20 € (Krombacher)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 17 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du smidigast med S-Bahnlinje nummer S1 till hållplatsen Neckarpark (Mercedes-Benz). Därifrån promenerar du sedan ungefär 500 meter innan du är framme vid arenan.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
