Tyskland
2018-02-14 09:00
Tyskland runt med Wollin #16: 1. FC Kaiserslautern
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Filip Wollin
7 kommentarer
Uppe på toppen av Betzenberg är den placerad likt en klenod för staden. Jag syftar naturligtvis på anrika Fritz-Walter-Stadion, som blivit något av ett adelsmärke i den lilla staden Kaiserslautern belägen drygt sju mil från den franska landsgränsen.
Här är fotbollen det invånarna lever för – om vi ska hårdra det. För i ärlighetens namn finns det inte mycket annat som sätter staden på kartan. Det skulle i så fall vara den amerikanska militärflygbasen vid namn Ramstein Air Base, som ligger strax utanför Kaiserslautern (eller K-Town som amerikanerna benämner staden på grund av bekymmer med det tyska uttalet).
Kommer du osökt att tänka på det tyska metalbandet Rammstein nu? Det är i så fall inte särskilt konstigt. För trots att de har sitt ursprung i Berlin är namnet taget efter den flygkatastrof som ägde rum på flygbasen 1988 efter att två italienska stridsplan kolliderat med varandra under en flyguppvisning och störtade ner i publikhavet – vilket renderade i att 70 människor miste sina liv.
En lika omfattande katastrof råder inte just nu i staden även om det nog är många inbitna anhängare till den klassiska föreningen som skulle vilja hävda det. Kaiserslautern ligger nämligen sist i tabellen och riskerar att för första gången någonsin spela i tredjeligan om det vill sig riktigt illa.
För de äldre läsarna av den här texten behöver jag troligtvis inte presentera ”Lautern” mer ingående än att det är en av landets mest välkända och traditionsrika fotbollsklubbar. Men för den yngre generationen ter det sig inte underligt om faktakunskaperna om klubben är svaga. De senaste tio åren har man nämligen mestadels spenderat i 2. Bundesliga och det är inte bara på planen det rått besvärligheter, utan även ekonomiskt då man mer eller mindre går på knäna och tvingas varje år vända på slantarna för att få budgeten att gå ihop.
Vi behöver dock inte backa tiden mer än 20 år för att hitta Kaiserslautern som nyblivna tyska mästare – och det i egenskap av nykomlingar i Bundesliga. Sedan dess har det sakta men säkert gått utför och som det ser ut i dagsläget har man en lång och snårig väg tillbaka till den tyska fotbollens finrum.
En gång tidigare i mitt liv har jag varit i Kaiserslautern, och även den gången med syftet att se fotboll på Fritz-Walter-Stadion – som är en av mina favoritarenor här i världen. Först och främst är den väldigt speciell då den som tidigare nämnt är belägen uppe på Betzenberg, vilket gör att man ser den från distans. Med en kapacitet på nästan 50 000 platser är det en reslig pjäs, som jag anser är ett måste att besöka för alla fotbollsvurmare.
Likt de flesta resor jag gör inom Tyskland anlände jag med buss till Hauptbahnhof i Kaiserslautern. Med vanda steg begav jag mig upp för Betzenberg tillsammans med en klunga berusade fans. Motståndet stod serieledande Fortuna Düsseldorf för, och nog var det klokt av hemmalagets supportrar att berusa sig för att bedöva den smärta de flesta var beredda att utsättas för när botten mot toppen skulle ställas mot varandra inför inte ens halvfulla läktare.
I pressrummet kom jag att samtala med en dam som arbetade i caféterian, som efter att jag talat om att jag är svensk började berätta att hon i yngre dagar var förälskad i Ronnie Hellström. Den före detta burväktaren spenderade tio år i klubben och anses vara en av de största profilerna med över 300 framträdanden. Dock ansåg hon inte längre honom vara lika fager, då hon nyligen hade träffat på honom och med en cirkel som gest beskrev hon hur hans kroppsform ser ut i dag.
Annars är det Fritz Walter som är den i särklass störst profilen i föreningens historia. Under hela sin karriär representerade han ”die roten Teufel” och var minst sagt framgångsrik. Därav är arenan döpt till Fritz-Walter-Stadion, och även gatan som löper parallellt med arenan är en hyllning till den tidigare storspelaren då den namngetts Fritz-Walter-Straße.
Flertalet omtalade spelare har genom åren burit den vinröda tröjan, och för att nämna några från modern tid väljer jag Miroslav Klose, Michael Ballack och Kevin Trapp.
Förutom Hellström finns det åtta andra svenska spelare som varit i klubben. Roland Sandberg är den näst störste av dem efter Hellström då han är den femte bästa målskytten genom tiderna för Kaiserslautern. Även i dagens upplaga finns det en i form av Sebastian Andersson, som i somras lämnade IFK Norrköping för att testa sina vingar på tysk mark.
Andersson fanns i bruklig ordning med i startelvan och stångades bra med Düsseldorfs backlinje. Under den första halvleken var det faktiskt hemmalaget som var det bättre manskapet och det syntes klart och tydligt att Düsseldorf saknade båda sina centertankar i form av Rouwen Hennings och Emir Kujovic.
Ingen av klubbarna lyckades hitta nätet under den första halvleken men i inledningen av den andra tilldelades Kaiserslautern en straffspark som lagkapten Christoph Moritz förvaltade på bästa tänkbara vis.
Lyckan skulle dock bli kortvarig. Mindre än en kvart senare synade hemmalagets målvakt Marius Müller sitt andra gula kort efter att ha orsakat en straff och fick lämna planen. Därefter tog Düsseldorf över mer och mer, och med en man mer till sitt förfogande lyckades man göra tre mål innan domaren blåste av tillställningen.
Efteråt växlade jag några ord med en märkbart frustrerad Andersson, som delade mig sig av sina tankar om säsongen så här långt, livet i Tyskland och sina chanser till en plats i den svenska VM-truppen. Intervjun med honom går att ta del av här nedanför.
» Länk till min intervju med Sebastian Andersson
Sedan mitt besök i slutet av januari har saker och ting hunnit hända. Tränaren Jeff Strasser får inte längre leda laget på grund av sina hälsoproblem och i stället har Michael Frontzeck tagit över rodret – vilket resulterat i två vinster på lika många matcher. Plötsligt ser läget något ljusare ut för den klassiska föreningen som sannerligen inte hör hemma i 3. Liga.
När jag lämnade Fritz-Walter-Stadion gjorde jag det med en känsla av att vilja återvända i framtiden. Trots att arenan gapar överhängande tom på långsidorna skapar de trogna supportrar som alltid är på plats en magnifik stämning och jag kan bara föreställa mig vilket sanslöst tryck en utsåld stadion kan åstadkomma.
Staden Kaiserslautern är en klassisk skitstad där det i ärlighetens namn inte finns mycket att ta sig för. Därav betyder fotbollen oerhört mycket för invånarna och jag håller alla tummar och tår för att man säkrar nytt kontrakt i Zweite.
Återigen måste jag lyfta fram arenan som verkligen är superhäftig, även om den som sagt är något för stor med tanke på hur det går för laget just nu. Men trots det ger jag den högsta betyg och jag hoppas innerligt den i sinom tid får husera ett lag i Bundesliga.
Fakta och tips:
Grundades: 1900
Smeknamn: Die roten Teufel
Arena: Fritz-Walter-Stadion (49 900)
Maskot: Djävulen Betzi
Tränare: Michael Frontzeck
Så mycket kostar en öl: 4 € (Karlsberg)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof promenerar du ungefär en kvart innan du är framme vid den mäktiga arenan. Smidigast är att följa strömmen av matchklädda supportrar.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
15. Merck-Stadion am Böllenfalltor, Darmstadt
16. Fritz-Walter-Stadion, Kaiserslautern
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
Här är fotbollen det invånarna lever för – om vi ska hårdra det. För i ärlighetens namn finns det inte mycket annat som sätter staden på kartan. Det skulle i så fall vara den amerikanska militärflygbasen vid namn Ramstein Air Base, som ligger strax utanför Kaiserslautern (eller K-Town som amerikanerna benämner staden på grund av bekymmer med det tyska uttalet).
Kommer du osökt att tänka på det tyska metalbandet Rammstein nu? Det är i så fall inte särskilt konstigt. För trots att de har sitt ursprung i Berlin är namnet taget efter den flygkatastrof som ägde rum på flygbasen 1988 efter att två italienska stridsplan kolliderat med varandra under en flyguppvisning och störtade ner i publikhavet – vilket renderade i att 70 människor miste sina liv.
En lika omfattande katastrof råder inte just nu i staden även om det nog är många inbitna anhängare till den klassiska föreningen som skulle vilja hävda det. Kaiserslautern ligger nämligen sist i tabellen och riskerar att för första gången någonsin spela i tredjeligan om det vill sig riktigt illa.
För de äldre läsarna av den här texten behöver jag troligtvis inte presentera ”Lautern” mer ingående än att det är en av landets mest välkända och traditionsrika fotbollsklubbar. Men för den yngre generationen ter det sig inte underligt om faktakunskaperna om klubben är svaga. De senaste tio åren har man nämligen mestadels spenderat i 2. Bundesliga och det är inte bara på planen det rått besvärligheter, utan även ekonomiskt då man mer eller mindre går på knäna och tvingas varje år vända på slantarna för att få budgeten att gå ihop.
Vi behöver dock inte backa tiden mer än 20 år för att hitta Kaiserslautern som nyblivna tyska mästare – och det i egenskap av nykomlingar i Bundesliga. Sedan dess har det sakta men säkert gått utför och som det ser ut i dagsläget har man en lång och snårig väg tillbaka till den tyska fotbollens finrum.
En gång tidigare i mitt liv har jag varit i Kaiserslautern, och även den gången med syftet att se fotboll på Fritz-Walter-Stadion – som är en av mina favoritarenor här i världen. Först och främst är den väldigt speciell då den som tidigare nämnt är belägen uppe på Betzenberg, vilket gör att man ser den från distans. Med en kapacitet på nästan 50 000 platser är det en reslig pjäs, som jag anser är ett måste att besöka för alla fotbollsvurmare.
Likt de flesta resor jag gör inom Tyskland anlände jag med buss till Hauptbahnhof i Kaiserslautern. Med vanda steg begav jag mig upp för Betzenberg tillsammans med en klunga berusade fans. Motståndet stod serieledande Fortuna Düsseldorf för, och nog var det klokt av hemmalagets supportrar att berusa sig för att bedöva den smärta de flesta var beredda att utsättas för när botten mot toppen skulle ställas mot varandra inför inte ens halvfulla läktare.
I pressrummet kom jag att samtala med en dam som arbetade i caféterian, som efter att jag talat om att jag är svensk började berätta att hon i yngre dagar var förälskad i Ronnie Hellström. Den före detta burväktaren spenderade tio år i klubben och anses vara en av de största profilerna med över 300 framträdanden. Dock ansåg hon inte längre honom vara lika fager, då hon nyligen hade träffat på honom och med en cirkel som gest beskrev hon hur hans kroppsform ser ut i dag.
Annars är det Fritz Walter som är den i särklass störst profilen i föreningens historia. Under hela sin karriär representerade han ”die roten Teufel” och var minst sagt framgångsrik. Därav är arenan döpt till Fritz-Walter-Stadion, och även gatan som löper parallellt med arenan är en hyllning till den tidigare storspelaren då den namngetts Fritz-Walter-Straße.
Flertalet omtalade spelare har genom åren burit den vinröda tröjan, och för att nämna några från modern tid väljer jag Miroslav Klose, Michael Ballack och Kevin Trapp.
Förutom Hellström finns det åtta andra svenska spelare som varit i klubben. Roland Sandberg är den näst störste av dem efter Hellström då han är den femte bästa målskytten genom tiderna för Kaiserslautern. Även i dagens upplaga finns det en i form av Sebastian Andersson, som i somras lämnade IFK Norrköping för att testa sina vingar på tysk mark.
Andersson fanns i bruklig ordning med i startelvan och stångades bra med Düsseldorfs backlinje. Under den första halvleken var det faktiskt hemmalaget som var det bättre manskapet och det syntes klart och tydligt att Düsseldorf saknade båda sina centertankar i form av Rouwen Hennings och Emir Kujovic.
Ingen av klubbarna lyckades hitta nätet under den första halvleken men i inledningen av den andra tilldelades Kaiserslautern en straffspark som lagkapten Christoph Moritz förvaltade på bästa tänkbara vis.
Lyckan skulle dock bli kortvarig. Mindre än en kvart senare synade hemmalagets målvakt Marius Müller sitt andra gula kort efter att ha orsakat en straff och fick lämna planen. Därefter tog Düsseldorf över mer och mer, och med en man mer till sitt förfogande lyckades man göra tre mål innan domaren blåste av tillställningen.
Efteråt växlade jag några ord med en märkbart frustrerad Andersson, som delade mig sig av sina tankar om säsongen så här långt, livet i Tyskland och sina chanser till en plats i den svenska VM-truppen. Intervjun med honom går att ta del av här nedanför.
» Länk till min intervju med Sebastian Andersson
Sedan mitt besök i slutet av januari har saker och ting hunnit hända. Tränaren Jeff Strasser får inte längre leda laget på grund av sina hälsoproblem och i stället har Michael Frontzeck tagit över rodret – vilket resulterat i två vinster på lika många matcher. Plötsligt ser läget något ljusare ut för den klassiska föreningen som sannerligen inte hör hemma i 3. Liga.
När jag lämnade Fritz-Walter-Stadion gjorde jag det med en känsla av att vilja återvända i framtiden. Trots att arenan gapar överhängande tom på långsidorna skapar de trogna supportrar som alltid är på plats en magnifik stämning och jag kan bara föreställa mig vilket sanslöst tryck en utsåld stadion kan åstadkomma.
Staden Kaiserslautern är en klassisk skitstad där det i ärlighetens namn inte finns mycket att ta sig för. Därav betyder fotbollen oerhört mycket för invånarna och jag håller alla tummar och tår för att man säkrar nytt kontrakt i Zweite.
Återigen måste jag lyfta fram arenan som verkligen är superhäftig, även om den som sagt är något för stor med tanke på hur det går för laget just nu. Men trots det ger jag den högsta betyg och jag hoppas innerligt den i sinom tid får husera ett lag i Bundesliga.
Fakta och tips:
Grundades: 1900
Smeknamn: Die roten Teufel
Arena: Fritz-Walter-Stadion (49 900)
Maskot: Djävulen Betzi
Tränare: Michael Frontzeck
Så mycket kostar en öl: 4 € (Karlsberg)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof promenerar du ungefär en kvart innan du är framme vid den mäktiga arenan. Smidigast är att följa strömmen av matchklädda supportrar.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
15. Merck-Stadion am Böllenfalltor, Darmstadt
16. Fritz-Walter-Stadion, Kaiserslautern
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
