Under den senaste tiden har jag nämligen tack vare en nyfunnen vän till mig fått god insyn i Hamburgs supporterkultur och blivit bekant med den innersta kretsen av de olika ultrasgrupperingarna. Jag har sett, hört och gjort saker jag aldrig trodde jag skulle få vara med om i mitt liv och det har på många sätt och vis varit intressant för mig, som överlag är en nyfiken och öppensinnad människa.
Därför var det med stor glädje jag tackade ja när jag fick frågan om jag ville värma upp inför premiären tillsammans med de tre största grupperingarna i deras gemensamma supporterhus intill Holsten-bryggeriet.
Det är många gånger jag gått och cyklat förbi byggnaden utan att ha haft den blekaste aning om vad som gömmer sig på insidan av det gamla stationshuset, och jag fullkomligt älskar när jag får ta del av nya platser i en stad jag redan har god kännedom av. Överallt på väggarna pryder HSV-memorabilia och på den lilla innergården har det målats sevärd graffitti med koppling till föreningens historia. Att fotografera är inte särskilt populärt där, men jag var tvungen att ta några kort för att kunna visa mina läsare.
Efter att de törstiga supportrarna torrlagt stället på öl bar det gemensamt av mot Volksparkstadion med S-Bahn – där uppladdningen fortsatte fram till strax innan avspark.
Att traska den klassiska promenadsträckan från stationen Stellingen till Volksparkstadion är varje HSV-anhängares svar på pilgrimsfärden och det är en stark rekommendation från min sida att skippa bussarna för att i stället gå. Det tar inte mer än drygt en kvart och på vägen finns möjlighet att köpa både öl och korv om det skulle kurra i magen.
Den här säsongen har jag införskaffat mig ett säsongkort på pressläktaren, vilket de senaste åren varit en dröm som alltså nu gått i uppfyllelse. Så efter att ha kvitterat ut min laminerade papperslapp klev jag in på pampiga Volksparkstadion – redo för säsongens första match.
Kanske det beror på att jag lärt känna många av de röststarkaste individerna på Nordtribüne, eller att HSV tog – och behöll – ledningen redan i den åttonde minuten, men stämningen var bättre än på länge. Jag har tidigare varit kritisk mot att fansen de senaste åren inte lyckats skapa det tryck man har förmåga till, men kanske man äntligen fått ordning på det.
Tifot som anordnades i samband med spelarnas inmarsch var helt okej. Där ska jag dock vara ärlig med att jag tidigare upplevt betydligt mäktigare.
Matchen i sig finns det egentligen inte så värst mycket att säga om. Varken HSV eller Augsburg bjöd på något vidare skönspel och vore det inte för oturfågeln Nicolai Müllers tidiga fullträff hade tillställningen troligtvis slutat mållös då inget av lagen skapade några heta chanser.
Efteråt växlade jag några snabba ord med Albin Ekdal, som omgående sa ”det hade du inte förväntat dig, va?” med ett stort leende på läpparna. Svensken var en av de bättre på planen och bevisade hur stor betydelse han har för laget. När han är frisk och kry gör han skillnad. Så enkelt är det.
Länge har jag varit nyfiken på Augsburgs Alfred Finnbogason, som har ett förflutet i Sverige och Helsingborgs IF. Därför gjorde jag slag i saken och intervjuade honom där vi bland annat pratade om Bundesliga generellt, hans tid i Sverige samt Lars Lagerbäcks storhet på Island. Den 28-årige anfallaren var verkligen sympatisk och hur trevlig som helst, vilket inte alla spelare är efter att nyligen ha förlorat en viktig match.
» Läs min intervju med Alfred Finnbogason här
Det var med lätta steg jag lämnade Volksparkstadion, med vetskapen om att jag snart är tillbaka igen. Som supporter är man inte direkt bortskämd med vinster och speciellt inte i premiären då det var första gången på sju år (!) som man gick vinnande ur öppningsmatchen.
Kvällen spenderades till stor del i supporterhuset tillsammans med festglada likasinnade, med ett avbrott för middag inne i centrum tillsammans med Helena Marjakangas – som i grund och botten är den stora anledningen till att jag skriver den här texten. För den som inte vet var det tidigare Helena som drev HSV-sektionen här på sajten och var den som gav mig chansen att bli en del av redaktionen. Sedan dess har mycket skett i mitt liv och jag kommer för alltid vara henne tacksam för att hon frågade mig om jag ville hjälpa henne men den där texten vintern 2010.
Hamburg som stad då? Det känns lite märkligt att försöka skildra hur ens egen hemstad är, men för dig som inte besökt den underbara hamnstaden i norra Tyskland finns det bara en sak att säga; gör det. Hamburg är min absoluta favoritstad och jag ångrar inte en sekund att jag flyttade dit.
Mixen mellan storstadspuls och underbar natur med strand, skog och vatten är det få städer som kan erbjuda och det är svårt att någonsin känna tristess då det alltid är något på gång.
Fakta och tips:
Grundades: 1887
Smeknamn: Die Rothosen
Arena: Volksparkstadion (57 000)
Maskot: Dinosaurien Hermann
Tränare: Markus Gisdol
Så mycket kostar en öl: 4,20 € (König Pilsener)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 21 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du med U-Bahn linje 21 och kliver av på stationen Stellingen eller Eidelstedt. Därefter antingen promerar du eller åker med bussarna som kör dig gratis bort till arenan.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig!
