Dagen efter triumfen i Köln satte jag mig på pendeltåget med färdmål Leverkusen. Dessförinnan hade jag knallat omkring förstrött i den förstnämnda staden och insupit allt det vackra med vetskapen om att jag snart skulle mötas av industrialismens högborg. För mycket annat än stora gråa fabriker med tillhörande skorstenar som vomerar upp tjock och giftig rök finns det inte att se i den lilla staden som är hemort till Bayer Leverkusen. För det var just därför jag gjorde den kvartslånga resan, för att besöka BayArena och med egna ögon bevittna bataljen mellan Bayer Leverkusen och TSG Hoffenheim.
Det är inte långt man behöver åka med tåget innan fälten med skördande traktorer tornar upp sig. Då jag är uppväxt på Österlen är jag van vid den här synen, men det är verkligen inte någon form av hemlängtan jag känner. Tvärtom.
Väl framme i Leverkusen var det med vana steg jag påbörjade min promenad mot BayArena, som ligger på gångavstånd från tågstationen med namn Leverkusen Mitte. För att ta sig dit måste man gå antingen genom eller bredvid det som kallas för ”Stadtpark” - vilket i ärlighetens namn är den mjäkigaste stadsparken jag någonsin satt min fot i. Ett par bänkar och papperskorgar omgärdade av missväxta träd och buskar är vad som möter en och det är knappt så den borde få benämnas som en park överhuvudtaget.
Arenan däremot förtjänar att få beröm. Som många andra arenor runt om i Tyskland rustades den upp inför VM 2006 och känns väldigt fräsch och modern. Stort minus är dock omgivningen runt omkring med en högljudd motorväg samt fabriker vart du än vänder och vrider dig. Det finns även ett hotell som byggts samman med arenan, där restaurangen samt en del av rummen har insikt in över spelplanen - vilket inte direkt tillhör vanligheterna. En dröm för den på resande fot vars hjärta bankar för ”Die Werkself”.
På tal om restaurang finns det även en sådan tillägnad journalisterna, där det bjuds på buffé. Dessutom finns det en bar med en bartender som serverar dig det du frågar efter. Huruvida det finns alkohol att tillgå eller inte kan jag inte svara på då allt jag drack var kolsyrat vatten. Maten serverades på riktigt porslin med klubbemblemet på, vilket kändes oerhört professionellt.
Efter en snabb måltid begav jag mig ut på pressläktaren och möttes av en klibbig värme samt en mäktig utsikt. Arenan håller verkligen hög klass och är byggd på ett vis att känslan är att den inhyser betydligt fler än 30 000 åskådare. Det är dock sällan den är utsåld och trots att det vankades hemmapremiär saknades drygt 3000 personer för att ordet ”Ausverkauft” skulle pryda storbildskärmarna när dagens publiksiffra presenterades.
Matchen i sig bjöd på stor underhållning från början till slut med gott om målchanser åt båda håll. Koncentrationen saknades dock på tok för ofta i avsluten och det blev ”inte mer” än två mål vardera. För tro mig, det fanns lägen till minst det dubbla med den Hawaii-fotboll som spelades.
Stämningen var generellt sett mycket god där främst hemmasupportrarna gjorde väsen av sig. Hoffenheim hade ett klent och passivt följe med sig till industristaden, vilket var något förvånande då det inte skiljer mer än drygt 30 mil städerna emellan. Men Hoffenheim är ingen klubb som direkt är känd för sina anhängare och spelarna är troligtvis vana vid att mestadels höra motståndarnas fans när man spelar borta.
Det jag tar med mig som mitt starkaste minne från mitt besök på BayArena är att jag fick se Stefan Kießling beträda planen. För den som är en flitig lyssnare av Bundesligapodden är väl medveten om min hatkärlek till den gänglige anfallaren, vars urtrista aura blivit en het potatis (hänger ni med i svängarna?) i den enda svenska podcast som enbart behandlar tysk fotboll. När hans namn ropades ut i högtalarna skanderades ”Fußballgott” från Nordtribüne och det var även hans namn som syntes mest på fansens matchtröjor.
Mitt förakt gentemot Leverkusen känns aningen påklistrat, men faktum är att det är en deprimerande stad som enklast kan beskrivas som baksidan av Köln. För om Köln är paradiset på jorden så är Leverkusen den raka motsatsen. För spelarnas egen skull hoppas jag innerligt att de är bosatta i Köln, för jag kan verkligen inte begripa hur de annars skulle stå ut med tillvaron.
Summa summarum är Leverkusen ingen stad jag råder dig att besöka. Dock kan det vara värt att se en match där, men för din egen skull rekommenderar jag dig att välja att bosätta dig i Köln då och enbart åka till Leverkusen för matchens skull och inget mer.
Fakta och tips:
Grundades: 1904
Smeknamn: Die Werkself
Arena: BayArena (30 000)
Maskot: Spygröna lejonet Brian
Tränare: Heiko Herrlich
Så mycket kostar en öl: 4 € (Bitburger)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 20 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från stationen Leverkusen Mitte promenerar du enklast. Vägskyltar visar dig vägen till arenan som är belägen drygt en och en halv kilometer bort.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
