Tysklandskollen: Det sparkas ju inga tränare längre..

Jag är förvånad. Jag måste säga det. Det är kanske inte så att jag måste gå i terapi, få chockbeshandling och prata med en snygg babe i högklackat, när jag ligger på en divan och får mitt blodtryck uppmätt - inte för att jag har något emot det, inte alls - men det är inte på den nivån. Jag är förvånad över stiltjen in den tyska Bundesliga på tränarfronten. Har ligan nått en status, där tränarna gått runt så mycket att kvaliteten har utarmats?

Om man ser historiskt, så har det varit en enastående tränarkarusell i Bundesliga. Tränarna har lämnat klubbarna på löpande band och normalt brukar 4-5 stycken ha lämnat klubbarna under höstperioden. Runt 8 per år brukar få gå. För några år sedan, så slog man rekord, då alla utom en (Schaaf, väl?) lämnade klubben under 12 månader- Det var extrem växel av folk. Detta år är helt annorlunda. Endast Stuttgart - som gjort det två gånger till och med - har ändrat ledning av spelarna, samt Köln med Soldo har ändrat, och trots miserable insatser de senaste tio matcherna i Mönchengladbach, så har man inte sparkar Frontzeck; van Gaal har suttit kvar i Bayern trots diskussioner med Hoeness; McLaren sitter kvar i Wolfsburg och Veh i Hamburg.

Är det ett trendbrott vi ser framför oss? Jag hoppas på det, men samtidigt ger det ett par insikter. Inser äntligen tysk fotboll att man måste hobba med kontinuitet; låta tränarna misslyckas? Det tar tid att bygag upp en idé, att forma ett lag , att spela in spelare i roller. Rom byggdes inte på en dag, som bekant. Om man tittar på normalförfarande, så är de första klubbarna som brukar skyffla iväg folk de nyuppflyttade som startar illa. Detta år ser vi både Kaiserslautern och St Pauli med starka tränare och jag tror att de båda sitter kvar även om klubben skulle ramla ur.  Både Kurz och Stanisalwski har en god jordmån i klubbarna. Typiska "Zitter-mannschaften" som Mainz och Freiburg spelar en fenomenal fotboll med offensiva kvaliteter och med mycket moderna tränare med god kollegialitet, bra dialog med spelare och media och sin omgivning, samt med en klar spelidé. Sedan måste man inse att tränarmarknaden är ganska mättad. Jag tittade omkring när Stuttgart skulle sparka Keller. Det var inte många tyska tränare som var aktuella, som verkligen hade ett namn att komma med. Diskussionen var omkring Daum, men det blev Labbadia; en av få tränare med någon vettig erfarenhet, som var aktuell. För några år sedan så snurrade Meyer, Möhlmann, Berger, Middendrop och andra runt som "Feuerwehrmänner", men inte längre. Fortfarande finns det yngre tränare utomlands som på sikt blir intressanta för Tyskland. Både Franco Foda i Österrike och Thorsten Fink i Schweiz har varit aktiva och framgångsrika och om de tar sig tillbaka till Tyskland, så kan detta vara en ny boom, som är på väg och ligan vill växla in nytt blod.

Just nu känns dock tränarkarusellen stabil, men det kan vara lugnet före stormen.