Tysklandskollen: Om Concha och Greuther Fürth

Det är vansinnigt imponerande att spela 16 matcher och ha tappat fem poäng. Borussia Dortmund ångar på som en slåttermaskin i Bundesliga. 43 poäng på 16 matcher. Har de redan säkrat mästartiteln? Jag misstänker det. Jag ser inte hur Leverkusen skall kunna ta in elva poäng under resten av serien, jag ser inte Bayern München ta in 17(!). Klopps spelande piano är finstämt, välfunktionerande och enormt attrativt att se på. Det går snabbt, det är tekniskt effektivt och så länge de inte drabbas av en masspsykos och börjar få skador, så springer laget genom serien. Klopp har spelat sexton matcher i Bundesliga med sexton gubbar. Där har ni framgångsreceptet. De hittar varandra i sömnen.

Men alla skriver så gott om Dortmund och så skall det vara, så jag vikar av på ett annat spår, som är värt att nämna och det är tragiskt. Matias Concha och Andreas Johansson är de två bortglömda svenskarna i Zweite Bundesliga. När VfL Bochum åkte ur ifjol, så valde att stanna kvar i klubben och de har fått en beskärd del av speltiden. "Ante" Johansson inledde svagt, men har på sitt sedvanliga arbetarsätt jobbat sig in i starelvan igen och spelar en viktig roll i Funkels lag. För Concha tog säsongen slut förra helgen. Tragiskt nog. I en match mot Union berlin så bröt han vad- och skenben i en otäck olycka och sammanstötning och Malmö-pojkens säsong är nog över. Jag gillar Concha. Jag har pratat med honom tre-fyra gånger och han är klart sympatisk och lätt att prata med. Han har trivts bra i Bochum, även fast det nog fanns en vilja att ta sig hemåt ett tag och jag var lite förvånad att han stannade när laget åkte ur. Hursomhelst, årets deltagande har varit mycket bra. Som alltid så slåss han med fransmannen Pfertzel om högerbacksplatsen, men erövrade den ganska tidigt och använder högerkanten som sin egen. Hans skada var allvarlig och Union-spelaren Younga-Mouhani, som skadade Concha med en vårdslös tackling bakifrån, var mycket ångerfull efterår. En jobbig skada för Malmö-gossen, som för några år sedan gjorde en mycket bra säsong för Bochum och i min bok var en av de bättre i Sverige på platsen. Vi skänker en tanke till Matias och önskar honom god bättring och hoppas att julen kommer och skänker honom hopp och glädje ändå.

Rundar av med att glädjas åt ett par saker. Bastian Schweinsteigers förlängning av kontraktet var en gudagåva för tysk fotboll. Det förvånade mig dock också, ty killens kvaliteter och spelkänsla gör att han hade varit som gjord för den engelska ligan. Jag hade mycket väl kunnat se honom som ersättare för Lampard i Chelsea exempelvis. Men nu blir det Allianz Arean i ytterligare några år och det tackar vi för. Sedan glider min tanke och glädje till ett lag som jag gärna tittar extra på, Spielervereinigung Greuther Fürth i Zweite Bundesliga. Vad är nu detta, frågar sig vän av ordning? Fürth är nämligen ett unikum. genom åren har det varje år varit med och slagits i topp sex av Zweite Bundesliga och efter varje år, så tappar de sina bästa spelare. För ett par år sedan tappade de båda mittbackarna Mijatovic och Kleine, som var ligans bästa på den positionen; de tappade halva mittfältet och sin bästa forward. vad gjorde de säsongen efter? Slogs om uppflyttning. Igen. Det är likadant varje år och naturligtvis slåss de i toppen igen. Inför detta år försvann Allagui- toppforward - till Mainz och Caligiuri till Freiburg. Året innan Reisinger till Freiburg. De har dock haft en enastående förmåga att fylla på; år efter år. Sådant ger en skribent glädje.