Tysklandskollen: Om uppfostran, Arnesen och en cykel

När det är så kallt som vädret visar just nu, så krävs det kraftfulla jämfotahopp och gutturala lärkskrik för att få igång kroppen. Alternativt så åker man skridskor med barnen, vilket jag gjorde igår. Jag har tre stycken; alla tre intresserade av boll, puck och allt som rör sig. Som förälder så vill man ju barnens bästa och låter dem vinna jämna matcher. Det blir 16-15, det blir 8-7, det blir 12-11 och någon av småkidsen får stöta in det avgörande målet och jubla. Det är så det skall vara. Såvida inte de börjar pika en. Såvida de inte börjar pika en.  Då blir det andra bullar. Ty efter några matcher med jämna avslut, så fick man höra att man var kass. Tio minuter senare så låg två av småbarnen och grät vid sidan av planen. Fullständigt söndergråtna. Ni som har barn vet hur söndergråtna barn ser ut. Hulkande med stora tårar nedför kinderna. Min sambo anslöt precis då till rinken och fick se de små telningarna ligga med stora tårar och undrade vad som hade hänt. Efter att ha försökt förklara det tre gånger, men tokgråtit varje gång, så fick han ur sig.."paaappaa...vann..."  Min sambo försökte trösta den lille sexåringen och betygade  "att det var väl inte så farligt". Men sexåringen gav sig inte..."paapppaa  vann..med 18-2".

Alternativt lägger man sin tid på Bundesliga.
Kanske inte så intressant just nu, när Dortmund går på som en "Claas tröskmaskin" längs Bundesligas upp-plogade väg till die Schale. Som en dag på Niedersachsens slätter. St Pauli kunde inte stå emot när Dortmunds offensiv välde fram som en vårflod. I nästa omgång väntar Bayern München; 13 poäng efter. Det är Elva matcher kvar. Avståndet till Bayer Leverkusen har varit intakt under våren. Det är nu avgörandet kan komma. Bayern kan effektivt hakas av till helgen. Vinner Dortmund, så är det verkligen "Bye-Bye,Bayern"; vinner Bayern och Leverkusen, så kan jag tänka mig att gossarna från Westfalen börjar känna viss nervositet. Vinner Dortmund, så är det tio matcher kvar; 30 poäng och på dessa skall de tappa mer än tio pinnar mot Leverkusen. Det funkar inte.

Jag läste en av de mest framgångsrika sågningarna i modern historia i helgen. I en livesändning så frågades Berti Vogts - gammal ur-Fohlen - om vad han ansåg om Max Eberl, som sportchef i sitt gamla lag. "Er weiß ja gar nicht, wie er in diese Position gekommen ist. Er ist wahrscheinlich zufällig mit dem Fahrrad vorbeigefahren und Rolf Königs (KlubbPresident i Borussia Mönchengladbach, d.Red.) hat ihn gesehen und dann gesagt: 'Max, willst Du nicht Sportdirektor werden?".  Kriget i Gladbach fortsätter. De gamla uvarna som var med förr i tiden vill ha en nyordning och kasta ut dagens ledning. Mitt i alltihopa sitter Rainer Bonhof och vet inte hur han skall ställa sig till allting.

Frank Arnesen till HSV. Det kallar jag en mäktig sportchefsvärvning. Det är precis vad HSV behöver. En sportchef, som kan gå in och slita Hoffmann i örat och kliva upp ur dyn och ta vettiga beslut när det gäller spelare. Did Beiersdorfer var en sportchef med en hel del känsla, men mot slutet rullade pengarna som dukater ur hans händer och spelare av högst tvivelaktig karaktär anslöt. Bastian Reinhardt har varit en platshållare och ett "Danke-schön" för att du verkar vara en trevlig kille. Arnesen kommer med enastående erfarenhet och kunskap. Tyvärr så har hans tränar och sportchefskarriär ibland kantats av konstiga beslut, liknande den varning han tog mot tyskland 1986, som gjorde att han missade matchen mot Spanien, som var så viktig och under ahns tid i Chelsea så har han inte varit helt rumsren- eller snarare sedd att inte vara helt rumsren- då han värvat spelare på misstänkta sätt. Mikel och Kakuta exempelvis. Men han har en näsa för affärer och har jobbat intensivt med sportakademier. Jag tror på detta för HSVs räkning.

Noterar vid sidan av att Andreas "Ante" Johansson i Vfl Bochum spelar varje match numera och  att VfL Bochum är på väg uppåt i tabellen. Per Nilsson har hamnat på avvägar i Nürnberg efter sin skada och eftersom "Club" vinner, så spelar inte Pelle. Enkelt.

Målvaktsbyten var det gott om efter juluppehållet. Inte mindre än tre lag bytte sina målvakter inför våren. Hur har det gått?
Köln skickade iväg den omständlige rutionerade mondragon och satsade på Bayerns gamla avfälling Michael Rensing och denne har haft en bra vår. Bitvis bländande och det var naturligtvis urskönt att slå Bayern München med 3-2. Har Rensing vuxit upp? Möjligtvis. Vi ger honom lite plus och kollar av honom när "die Maikäfer" börjar flyga.
Thomas Kraft ersatte Jörg Butt och sex matcher senare, så kan man konstatera att det verkar som att van Gaal visste vad han gjorde. Kraft har hållit tätt och spelat lysande i de matcher som spelats. Bayern vinner och Kraft är utan fel. Inte direkt Kraftlöst.
Målvakt tre är U19-målvakten Ron-Robert Zieler, som tog över efter Fromlowitz i hannover 96. Egentligen en liten skräll, då Fromlowitz varit stabil under hösten. Han kan dock variera rejäla "Patzers" med bra insatser och påminner därvidlag om en ung Tim Wiese. Zieler har dock varit enastående bra under våren och framför allt dominerat i luften.

Avslutningsvis noterar jag att de ibland dyker upp. De gamla rävarna. Jag läste igenom några web-sidor på nätet och hittade Dirk Lottner. Vem?
Jo, Dirk Lottner, som under sex-sju år var mer Köln än Kölnerdomen. Dirk Lottner, som trots en bakgrund i Fortuna Köln, hade spelat in sig i die Geissböcke-fansens hjärta redan efter några matcher med sin "never-let-die" "immer-Kölle" och annan attityd. Han tog sig gärna några bira med fansen, rökte ett pack cigaretter, men gav - trots sina hyfsat begränsade kunskaper på fotbollsplanen - aldrig upp och visade att han hade touch med välriktade frisparkar och en härlig vänster. Nu dyker han upp igen. Var? Jo naturligtvis i 1.FC Köln. Som biträdande tränare i Köln II. Die Geissböcke für immer und ewig.

18-2. Får förklara det för min sambo vid tillfälle. Jag såg det mer som en undervisning. 6 hattricks. Bara en sådan sak.