Tysklandskollen; The return of the lost Prinz

Tyskland har väntat.
Bayern München tittar avundsjukt och irriterat. Köln säger "ser man på, du är tillbaka".

Lukas Podolski spelar återigen stor fotboll och den tyska nationen andas ut, ser med tillförsikt på framtiden och hoppas att Prinz Poldi är tillbaka för att stanna i toppen. Men det har inte varit enkelt för den forne supertalangen, som i år blir 26 år. När han slog igenom som 18åring i Köln, så var han en komet. Han exploderade i landslagsdressen och sedan i svensk TV när han hamrade in målen mot Sverige i Åttondelsfinalen och en stjärna var född. Podolskis namn var på allas läppar, men det var redan skrivet i stjärnorna att unge "Wookasz", som pratar så envetet "Kölsch" att han verkar frånvarande och lätt enfaldig, att han skulle landa i Bayern München. Förr eller senare landar alla unga stjärnor i Bayern München. Inte alla lyckas dock.

Podolski kom till Bayern som firad stjärna, men upplevde Felix Magath, Ottmar Hitzfeld, Jürgen Klinsmann och sedermera Jupp Heynckes.Inte någon gång var han lycklig. Pressen var enorm, han fick inte spela där han trivdes och hela mediatrycket kring FC Hollywood blev honom övermäktigt. När han 2009/2010 återvände till Köln igen så emottogs han som den förlorade sonen. "Der Poldi kütt" stod det på läktaren och de Höhner sjöng nya sånger.
Efter ett mediokert första år under Zvonimir Soldo, då han knappt hamnade i målprotokollet, så har han exploderat under senare delen av denna säsong och efter tretton mål i årets Bundesliga och därtill nästan dussinet assist, så är han tillbaka på stjärnaltaret.

Vad har hänt?
Jo mycket av det som skett tillskrivs Frank Schaefer. Kölns nye tränare känner Podolski sedan gammalt och vet vad som krävs för att plocka ut det bästa. Även fast man kan tro att Podolski med sin stjärnstatus är en mediapersonlighet, har stoirt självfötroende och känner sig bekväm i den stora världen, så är det tvärtom. Lukas Podolski är verkligen en man av folket, som bodde hemma tills han var över 20 år, gärna återvänder till sin hembygd runtomkring Köln, besöker sina föräldrar och trivs bäst utanför rampljuset, samt behöver monumental coaching och peptalk. Han har gärna ett par extra minuter med Schaefer och lyssnar på andra. Han är sin störste kritiker och när det gick dåligt i Bayern, så var det få han kunde prata med. Klinsmanns tid i Bayern borde ha varit den bästa tiden, men Klinsmann hade stora problem att finna sitt eget lugn i den bajuvariska huvudstaden och kunde inte ägna stor del åt att hålla Podolski på rätt humör. Nu verkar det som att han har återfått en stor del av den saknade storheten, han levererar passningar, han skjuter, han är iskall framför mål(som i fredags mot Hannover) och levererar frisparkar och genombrott. Den store lille prinsen är tillbaka.