Tyskland
2011-01-05 00:34
Tysklandskollen: Hallenturnier - skönt modus
Magnus Falk
Tyvärr är det på tillbakagång. Tyvärr.
Jag gillade det skarpt. En härlig turneringsform, en riktigt fest.
Hallenturnier. Det kallas då i tyskland; innefotbolslcuperna som spelas lite här och var i Tyskland för att mjuka upp leder , hålla liv i säsongen och låta spelarna sträcka på sig. Jag såg Mannheim-cupen på Eurosport häromdagen och lyste naturligtvis av glädje av att se SC Freiburg rulla bollen på den härliga mattan. Vitryssen Putsila trivdes som en fisk i ett stort hav och sulade, klackade och levde upp på ett sätt som han inte gjort på planen. Men det som fascinerar är tempot, glädjen, festen och den goda stämningen. Lagen står och småpratar i pausen, de kramas efter matcherna, det är sällan några våldsamheter, det öses på med musik mellan matcherna, det är bra stämning på läktarna med fan-sånger, flaggor, det dricks naturligtvis en del pilsner, men hög svansföring och man bli bara glad av att se det.
Tyvärr är det en utdöende del av den tyska fotbollen, eller snarare, den stannar nog på den nivån den är idag. För tio-talet år sedan, så vimlade det av cuper och det spelades till och med ett mästerskap, där man räknade ihop poängen från de olika turneringarna och ARD/ZDF tillsammans med DSF sände turneringarna på eftermiddagarna. Köln hade en rasande grann turnering, Hannover likaså. Nu har Mannheim överlevt, Hessen Cup och Stadtwerke Cup i Düsseldorf.
Jag har naturligtvis förståelse för att många klubbar väljer att lägga träningsläger utomlands. Man kommer ifrån stressen, kan genomföra förberedelser i egen regi och får bättre väder. Många Bundesligaklubbar är detta år i Belek- VfB, Nürnberg, Schalke, Bremen, Frankfurt eller i Spanien: Dortmund och Wolfsburg. Hallenturniere innebär en del skador, snabba vändningar på en konstgjord matta och vi har sett Höwedes i Schalike och Reisinger i Freiburg kliva av exempelvis.
Ändå; Hallenturniere gör livet gladare. Det är ett skönt modus med gruppspel, semifinaler och final på kort tid. Jag gillar det. Mycket.
Jag gillade det skarpt. En härlig turneringsform, en riktigt fest.
Hallenturnier. Det kallas då i tyskland; innefotbolslcuperna som spelas lite här och var i Tyskland för att mjuka upp leder , hålla liv i säsongen och låta spelarna sträcka på sig. Jag såg Mannheim-cupen på Eurosport häromdagen och lyste naturligtvis av glädje av att se SC Freiburg rulla bollen på den härliga mattan. Vitryssen Putsila trivdes som en fisk i ett stort hav och sulade, klackade och levde upp på ett sätt som han inte gjort på planen. Men det som fascinerar är tempot, glädjen, festen och den goda stämningen. Lagen står och småpratar i pausen, de kramas efter matcherna, det är sällan några våldsamheter, det öses på med musik mellan matcherna, det är bra stämning på läktarna med fan-sånger, flaggor, det dricks naturligtvis en del pilsner, men hög svansföring och man bli bara glad av att se det.
Tyvärr är det en utdöende del av den tyska fotbollen, eller snarare, den stannar nog på den nivån den är idag. För tio-talet år sedan, så vimlade det av cuper och det spelades till och med ett mästerskap, där man räknade ihop poängen från de olika turneringarna och ARD/ZDF tillsammans med DSF sände turneringarna på eftermiddagarna. Köln hade en rasande grann turnering, Hannover likaså. Nu har Mannheim överlevt, Hessen Cup och Stadtwerke Cup i Düsseldorf.
Jag har naturligtvis förståelse för att många klubbar väljer att lägga träningsläger utomlands. Man kommer ifrån stressen, kan genomföra förberedelser i egen regi och får bättre väder. Många Bundesligaklubbar är detta år i Belek- VfB, Nürnberg, Schalke, Bremen, Frankfurt eller i Spanien: Dortmund och Wolfsburg. Hallenturniere innebär en del skador, snabba vändningar på en konstgjord matta och vi har sett Höwedes i Schalike och Reisinger i Freiburg kliva av exempelvis.
Ändå; Hallenturniere gör livet gladare. Det är ett skönt modus med gruppspel, semifinaler och final på kort tid. Jag gillar det. Mycket.
