När verkligheten kommer ikapp
ÖSK förlorade mot Utsikten och saker och ting börjar ställas på sin spets för en sportklubb som kämpar på i motvind.
Vad ska man säga egentligen?
Direkt efter slutsignalen hade jag mycket att säga och en del av detta sade jag i den chattgrupp vi i redaktionen har.
Det var inte särskilt snälla saker.
Det mesta var 3+ takes som passar bättre på twitter än i en chatt men det är väl en sorts försvarsmekanism.
En kunde inte riktigt svälja att ÖSK förlorade mot UTSIKTEN, ett lag som har färre supportrar än Örebro Syrianska på sina matcher.
Det som följer är snäsiga, halvroliga uttalanden om det ena och det andra men det är bara ett sätt att försvara sitt psyke på.
Vi kan ju inte acceptera att vi förlorar mot Utsikten, även fast de på något sätt är serieledare.
Men dagen efter är det bara att inse att detta är den nya verkligheten.
ÖSK ligger på trettonde plats i tabellen, på kvalplats.
Vid vinst för AFC Eskilstuna sjunker vi till fjortondeplats.
Utsikten leder serien, följt av Västerås.
Det är verkligheten och den är så kall, så bister, så mörk.
Vi skulle ha tittat bort under försäsongen.
Den gav oss hopp, förhoppningar och farligast av allt för alla inblandade, förväntningar.
Hoppet är släckt.
Förhoppningarna borta.
Förväntningarna än längre bort men ÖSK kan ju vinna tjugo i rad och då kommer alla säga att de första tio omgångarna var "ett viktigt elddop" för laget.
Men det kommer inte ske.
Det kommer inte ske om saker och ting förändras snabbt.
Vi kan tala om detaljer i spelet.
Som att laget har svårt att anfalla i rörelse.
Att vi återigen börjat spela som under Axels dagar vid rodret; fegt, långsamt och från mittback till mittback.
Se bilden nedanför som jag gjorde 2019 men som jag uppdaterade idag.
Det ska dock sägas att det inte är lika illa som det kunde vara 2018 och 2019 men man märker att det finns i lagets ryggrad ännu.
En stor anledning till att det blir på detta sätt när vi spelar dåligt är för att vi har tre mittbackar.
Jag är så otroligt jävla trött på trebackslinjen.
Det må visserligen ge oss fler försvarare i straffområdet när motståndarna kommer mot oss men anledningen till att de gör det är för att vi inte har nåt jävla mittfält!
Det är som att säga att det är ett bra taktiskt beslut att ha en hink på golvet för att fånga vattnet som läcker in genom taket.
Jo, det må vara sant men det är för att du tillåter det att läcka igenom taket! Fixa det så slipper du ha en hink på golvet!
Vårt mittfält blir konstant utmanövrerade i match efter match av fler och ofta till storleken större motståndare.
Vi blir konstant pressade och tvungna att spela bakåt för motståndarna går upp i press direkt på de få bolltransporterande spelarna vi har.
Spelare som förövrigt inte vågar titta upp bakom sig innan de tar emot en boll för att se om de kan vända om och gå till anfall rättvända.
Ofta spelar de med ryggen mot motståndet, tar emot bollen, märker att de blir satta under press och passar tillbaka bollen.
Kanske är det ett strategiskt beslut? Tvinga upp motståndarna bakom ryggen på dina mittfältare för att öppna upp ytor bakom dem?
Kanske, men har det gett resultat? Vår tabellposition talar sitt tydliga språk.
Det hjälper inte att lagets anfallare ofta står otroligt högt upp i planen heller.
Bollen kan ibland hitta sin väg upp till Bark, Milleskog eller Jake men det är bara den senare som kan hantera flera motståndare på egen hand.
De andra blir ofta brutaliserade då de blir allför isolerade och inte har någon med sig.
Det som saknas allra mest i detta lag, sett till spelet, är rörelse.
Som en följd av att det är få spelare på mittfältet och framåt och långa avstånd så blir det svårt att anfalla synkroniserat i rörelse.
Rörelse sträcker ut lag, öppnar upp ytor för andra att röra sig in på men står det still så gör vi det väldigt enkelt för försvaret att göra sitt jobb i nittio minuter.
Detta lag måste våga anfalla från djupet av sin planhalva, att våga anfalla i samlad trupp och jobba sin väg framåt.
Att försöka hitta genvägar till mål med långbollar funkar kanske ett par gånger per säsong men vi måste våga jobba oss framåt genom planen med rörelse som nyckelord.
Nåväl, coach Per har talat färdigt.
Jag väntar fortfarande på ett samtal från Discovery+ men för någon anledning har de inte ringt mig.
Jag har ju tusentals timmar i football manager! Är det inte tillräckligt meriterande?!
Meriter hit och meriter dit. Som vi har sett gör dessa saker ingenting om laget inte har självförtroende.
För det är lagets absolut största brist just nu.
De har inget självförtroende och vågar därför inte göra något.
Det är därför Andrésson och Bergmark får agera Pirlo längst bak i planen.
Detta lag har som följd av sin brist på självförtroende fastnat i sina egna huvuden känns det som.
Idén om att de är dåliga fotbollsspelare har rotat sig fast i deras huvuden och den måste försvinna.
Vi måste genomföra motsatsen till Christopher Nolans Inception på detta lag.
Istället för att plantera en idé i lagets huvuden måste vi ta bort en idé.
Idén om att de är dåliga fotbollspelare, för det är dem inte.
Är de begränsade i vissa fall? Ja men alla fotbollsspelare har sina begränsningar och brister.
Bark är valpig och inte den snabbaste.
Dajje må vara snabb men hans offensiva fokus har blivit mer defensivt, på gott och ont.
Jake kan dribbla men ibland dribblar han för mycket.
Eskelinen kan göra riktigt stabila insatser och göra en insats som den igår.
Jag kan fortsätta men ni förstår vad jag menar.
ÖSKs spelare är inte dåliga!
De har bara dåligt självförtroende och det syns.
Vi bör dessutom ha i åtanke att vi har ett skadeläge som enbart slås av Helsingborg.
Valgeir har varit skadad, Shlimon likaså
Milleskog har varit lite halvskadad och det har Andrésson varit också.
Seger har varit sjuk.
Crona är skadad precis som Backman.
Sen finns det säkert fler jag glömmer men ni förstår.
Det är ett skadeskjutet ÖSK vi ser just nu, inte bara ett ÖSK med dåligt självförtroende.
Vi bör alla ställa in oss på att detta kommer återigen bli en tuff säsong.
En säsong som härdar och utvecklar men som förmodligen inte tar oss till allsvenskan.
Just nu pekar det mer mot division ett norra.
Ju snabbare vi ställer om vårt tankesätt kring laget och förväntningarna, desto mindre ont kommer fortsättningen på säsongen göra.
Den diskrepans som råder just nu i vilka förväntningar vi har (hade) på laget och vad de levererar gör ingen nåt gott överhuvudtaget.
Den allmäna publiken förväntar sig att laget ska vara i en toppstrid baserat på försäsongen men det är dem inte och därför sviker de.
Det är här det allra största problemet för klubben finns just nu.
Publiken.
Vi har alla sett de krympande publiksiffrorna de senaste åren och trenden pekar inte åt rätt håll.
Mycket är kopplat till de sportsliga resultaten, Örebroarna gillar framgång, men jag tror helt ärligt att det är spelet i sig som skrämmer bort de som faktiskt bryr sig.
Under försäsongen var det frejdigt och hög press, folk fick förväntningar, sen kom säsongen och detta försvann tillsammans med resultaten och publiken.
Detta måste vi snabbt vända på.
Att ge ut gratis biljetter till ungdomslag i länet är en bra idé och borde helt ärligt vara ett permanent inslag.
Det är en sak att vi har fyratusen i publiken med flera ungdomslag på plats, det är inte en dålig siffra men det ser dåligt ut när mer än halva arenan gapar tomt.
Arenan känns för stor och tomheten vi ser på plats och framför teverutorna lockar inte folk.
Folk lockar folk.
Det är väl därför så många här på landsbygden där jag bor håller på stockholmslag som Bajen, därför att de ser inramningen och tänker "wow, det där ser coolt ut!"
Detta leder till att folk lockar folk, man vill vara "där det händer."
Jag tror att även samma tankesätt gäller hos vissa unga i Örebro, att detta inte bara är ett fenomen i min lilla hemort.
Varför kolla på deppiga ÖSK som spelar en tråkig fotboll på en halvtom arena när du kan åka till Stockholm och se ett lag som spelar bra fotboll (förutom AIK) och gör det framför en stor publik?
ÖSK skulle må bra av en mindre arena som är mer välfylld och inte bara välfylld när det kommer ett storlag på besök.
Ett storlag som oftast fyller halva arenan med sina egna supportrar.
En mindre arena med en kapacitet på runt 9000 vore bättre.
Med stängda hörn, såklart.
Svaga resultat, dåligt spel och brist på publik.
Tre faktorer som skrämmer bort många.
En del vill lägga in Örebro hockey men där lägger jag in mitt veto.
Folk kan väl för tusan gå på hockey OCH fotboll?!
Visst, hockeyn kanske lockar sponsorer som ÖSK vill ha och håller i tramsiga jippon men det funkar uppenbarligen.
Vi får se till att ge våra sponsorer bättre erbjudanden och kanske också luta oss in i jippoverksamheten.
Jag känner att jag svär i kyrkan när jag säger det men vi är nog illa tvungna.
Så fokusera inte på hockeyn, skyll inte vår inkompetens på deras kompetens.
Skyll inte våra misslyckanden på deras lyckanden.
Vi har bara oss själva att skylla på i det avseendet.
Anledningen till att jag trycker extra mycket på publikfrågan är för att ÖSK behöver en viss mängd publik per match för att det ska gå ihop.
Som det ser ut just nu och som trenden pekar går det inte ihop.
Vad kan då bli den yttersta konsekvensen av detta?
Jo, att Örebro sportklubb dör.
Ingen publik.
Inga pengar.
Ingen elitlicens.
Inget Örebro sportklubb.
Därför vill jag lyfta ett mycket smart men samtidigt enkelt förslag från David Flatbacke-Karlsson.
Ge publiken gratis inträde till matchen mot Gefle på söndag.
Vad har vi egentligen att förlora på det? Vi skulle må bra av en match på en välfylld arena och om ÖSK skulle kunna spela lite mer hjärndött och bara ösa på fram till en seger så vore det guld värt i längden.
Ett bra sportsligt resultat, bättre spel och mycket folk.
Tre faktorer som kan locka många.
Kanske kan det vända säsongen?
Det är värt en chansning, om du frågar mig.
Det måste vända och det måste vända snart.
För om det fortsätter så här kommer det bara leda till en sak:
Örebro Sportklubbs oundvikliga död.
