Tyskland
2018-10-10 16:15
Vad är problemet i Bayern?
Kass trupplanering, en styrelse som suttit för länge eller bara en undermålig tränare?
Axel Falk
1 kommentarer
Drygt 100 dagar efter att Niko Kovac tillträdde som tränare i Bayern München blåser det synnerligen snåla vindar i södra delen av det Tyska landet. Kroaten har fått utstå ganska hutlösa mängder kritik för sin trupplanering och sitt val av spelare i sin startelva. Spelare som James Rodriguez och Mats Hummels har klagat på sin speltid och Kovac hantering av situationen och nu när man tappat poäng i fyra raka matcher, där man tagit två poäng från 12 möjliga mot Hertha, Ajax, Augsburg och Mönchengladbach, ser det ut som om Kovac kan komma att sparkas. Men är han verkligen problemet i klubben?
I senaste Dreierkette Podcast förklarade Bayern München-experten Erik Appelqvist sin syn på saken. Han menar att det egentligen handlar om kass trupplanering och att ledarna i klubben suttit för länge och blivit bekväma. Uli Hoeness, Karl- Heinz Rummenigge och Hasan Salahamidzic anser han vara bovarna i dramat och jag är synnerligen benägen att hålla med. Dessa är tre stycken som aldrig behövt känna någon press i det elitistiska Bayern München, tre stycken som oavsett kaos suttit kvar, om man då räknar bort Uli Hoeness tid bakom galler.
Att några sitter vid sina poster för länge på grund av bekvämlighet är någonting jag som gammal Arsenal-supporter känner till alltför väl och jag är mycket medveten om hur det kan skada klubben i längden. Om analysen säger att problemet ligger i ledningen så är det synnerligen viktigt att man skiftar ut det gamla och tar in nytt och det rappt, innan det är alldeles för sent. Om man inser att dessa tre män helt enkelt har kört klubben i botten måste man sparka dem och plocka in nytt. Plocka tillbaka Matthias Sammer och ordna upp skiten och gör det innan klubbens framtid är alltför mörk.
Men låt oss gräva ännu djupare. I samma avsnitt av Dreierkette Podcast förklarade gästen Andreas Holm sin syn på saken. Han ansåg att det även hade att göra med en överdriven kommersialisering av klubben. Kan det vara så att spelarnas behov av marknadsföring och marknadskommunikation härstammar från att klubben i sig kräver en viss kommunikation med medier och marknaden? För det känns synnerligen vedertaget att spelarna har ett behov av att marknadsföra sig på sociala medier, de ser ut att ständigt jaga reklamintäkter och nya reklamuppdrag och verkar aldrig vila i just detta. Jag har svårt att se hur detta kan vara bra för varken spelare eller klubb, detta behov att jaga reklam och marknadsutrymme. Dagen efter matchen mot Mönchengladbach poserade spelarna med öl i händerna. Varför gjorde de detta? jo, för att klubben ville det, för att det hör till rollen som fotbollsspelare i Bayern München 2018. Ska det verkligen vara så?
Det finns många problem i Bayern München. Det handlar om en överkommersialisering av klubbens identitet, en förlust i vad klubben egentligen betyder och hemsk trupplanering av en styrelse som suttit för länge och blivit bekväm. Men jag är fortsatt övertygad om att problembördan inte ligger hos tränare Niko Kovac. Däremot är jag övertygad om att han är rätt man om klubben ska gå in i en ny framtid. Visserligen har det varit hans ansvar att ta in nya spelare, men det har samtidigt inte varit enkelt när styrelsen sålt Juan Bernat till PSG för ynka 5 miljoner. Vad ska han göra? Vad kan han egentligen göra? Kovac har blivit fasthållen och kontinuerligt blivit sparkad i skrevet av en styrelse som handplockat honom. Nu skylls det på honom i medier. Men han är inte problemet, han är inte den som ska beskyllas för detta kaos. Tvärtom kan jag inte finna ett bättre val i just denna svåra tid.
Jag säger: Ut med det gamla och in med det nya, i januari har man en chans att ersätta Robben och Ribery tre år för sent, man har en möjlighet att förstärka ett svagt centralt mittfält och man får ånyo chansen att stärka sina positioner på ytterbacken. Ut med det gamla och in med det nya, Bayerns överhuvudhar ett ansvar nu och det måste de stå för. För vintern kommer bli sista chansen att rädda vad som räddas kan för denna storklubb, för annars kan man se fram emot fyra/fem år där Bayern München är lika svagt som under Klinsmann och Van Gaal. Det kan låta som en utopi, men det är det värsta som kan hända för den tyska fotbollen.
I senaste Dreierkette Podcast förklarade Bayern München-experten Erik Appelqvist sin syn på saken. Han menar att det egentligen handlar om kass trupplanering och att ledarna i klubben suttit för länge och blivit bekväma. Uli Hoeness, Karl- Heinz Rummenigge och Hasan Salahamidzic anser han vara bovarna i dramat och jag är synnerligen benägen att hålla med. Dessa är tre stycken som aldrig behövt känna någon press i det elitistiska Bayern München, tre stycken som oavsett kaos suttit kvar, om man då räknar bort Uli Hoeness tid bakom galler.
Att några sitter vid sina poster för länge på grund av bekvämlighet är någonting jag som gammal Arsenal-supporter känner till alltför väl och jag är mycket medveten om hur det kan skada klubben i längden. Om analysen säger att problemet ligger i ledningen så är det synnerligen viktigt att man skiftar ut det gamla och tar in nytt och det rappt, innan det är alldeles för sent. Om man inser att dessa tre män helt enkelt har kört klubben i botten måste man sparka dem och plocka in nytt. Plocka tillbaka Matthias Sammer och ordna upp skiten och gör det innan klubbens framtid är alltför mörk.
Men låt oss gräva ännu djupare. I samma avsnitt av Dreierkette Podcast förklarade gästen Andreas Holm sin syn på saken. Han ansåg att det även hade att göra med en överdriven kommersialisering av klubben. Kan det vara så att spelarnas behov av marknadsföring och marknadskommunikation härstammar från att klubben i sig kräver en viss kommunikation med medier och marknaden? För det känns synnerligen vedertaget att spelarna har ett behov av att marknadsföra sig på sociala medier, de ser ut att ständigt jaga reklamintäkter och nya reklamuppdrag och verkar aldrig vila i just detta. Jag har svårt att se hur detta kan vara bra för varken spelare eller klubb, detta behov att jaga reklam och marknadsutrymme. Dagen efter matchen mot Mönchengladbach poserade spelarna med öl i händerna. Varför gjorde de detta? jo, för att klubben ville det, för att det hör till rollen som fotbollsspelare i Bayern München 2018. Ska det verkligen vara så?
Det finns många problem i Bayern München. Det handlar om en överkommersialisering av klubbens identitet, en förlust i vad klubben egentligen betyder och hemsk trupplanering av en styrelse som suttit för länge och blivit bekväm. Men jag är fortsatt övertygad om att problembördan inte ligger hos tränare Niko Kovac. Däremot är jag övertygad om att han är rätt man om klubben ska gå in i en ny framtid. Visserligen har det varit hans ansvar att ta in nya spelare, men det har samtidigt inte varit enkelt när styrelsen sålt Juan Bernat till PSG för ynka 5 miljoner. Vad ska han göra? Vad kan han egentligen göra? Kovac har blivit fasthållen och kontinuerligt blivit sparkad i skrevet av en styrelse som handplockat honom. Nu skylls det på honom i medier. Men han är inte problemet, han är inte den som ska beskyllas för detta kaos. Tvärtom kan jag inte finna ett bättre val i just denna svåra tid.
Jag säger: Ut med det gamla och in med det nya, i januari har man en chans att ersätta Robben och Ribery tre år för sent, man har en möjlighet att förstärka ett svagt centralt mittfält och man får ånyo chansen att stärka sina positioner på ytterbacken. Ut med det gamla och in med det nya, Bayerns överhuvudhar ett ansvar nu och det måste de stå för. För vintern kommer bli sista chansen att rädda vad som räddas kan för denna storklubb, för annars kan man se fram emot fyra/fem år där Bayern München är lika svagt som under Klinsmann och Van Gaal. Det kan låta som en utopi, men det är det värsta som kan hända för den tyska fotbollen.
