Jag vaknade denna morgon med min nattmössa på sned. Jag hade dreglat lite, kanske drömt något konstigt, seglat iväg på fjärran ocean eller bara gått vilse i en skog. Något var det. Det gnagde mig när jag satt och tryckte i mig in surdegsbaguette med Schwarzwaldschinken. Till slut kom det. VfB II. Jag har ju inte skrivit något om VfB II på ett tag. Jag kan se dessa idogna läsare av VfB Srtuttgart-artiklar- hur ledsna och besvikna de är. De skickar ilskna pamfletter till Svenskafans centralredajtion. "var bor den jäveln?" och lägger ilskna lappar i brevlådor med orden "du är jättedum. På riktigt!" med förhoppning att kanske är någon min.
Men sluta upp med er farsot, bästa läsare. Här kommer något. Om VfB II. På riktigt.
För det är match i Essen ikväll. Detta fantastiska lag, som jag gärna hade hållit på. Inte bara för att Siw Malmqvists "Adiole" sjungs av publiken eller att man hittar Helmuth Rahn på staty i närheten, nej utan för att det har en skön historia och lever sitt liv i det bitvis sunkiga Ruhr mellan giganter som Schalke 04, BVB Dortmund, Vfl Bochum, MSV Duisburg och andra, men inte gör så mycket väsen av sig. Årets RotWeiss Essen tränas av Uwe Koschinat och kanske finns det något gryende här. I lokala tidningar pratar man om en jakt på framgång och att man har byggt ett lag med bredd, ungdomlighet och med öppna spjäll. För Essen gör mål. Mycket mål. Essen släpper in mål. Också rätt mycket mål. Men de gör mer än de släpper in och ligger med i toppen av Dritte Bundesliga. De gör och släpper in dem under den sista tredjedelen av matchen också. Sedan finns det ingen riktigt målsprutan utan de 35+ mål som gjorts är fördelade på 13 målskyttar. "Vi är svåra att scouta" menar Koscinat. Japanen Kaito MIzuta är den som gjort mest mål. fem stycken. han har också lika många assist. I truppen noteras två f.d VfB II-spelare i Luca Bazzolli och José Enreique Rios Alonso.
Nico Willig åker till Essen med en fin placering i tabellen. VfB II har lagt sig som åtta och med bara några matcher kvar på höstsäsongen, så är det "Chapeau" på det. Spelarflödet från VfBs A-trupp har varit begränsad och de spelare som gjort några matcher - Stergiou,Zagadou,Keitel och Diehl har gjort små avtryck och hjälpt till. De spelare som stuckit ut under hösten har varit målvakten Hellstern, backen di Benedetto, mittfältarna Olivier och Catovic samt forwardsalternativen Ouro-Tagba. Bäst av alla har dock Noah Darwich varit. Mittfältaren, som kom från Barcelona II, har verkligen klivit fram och varit i händelsernas centrum. Kul också att man nu ser yngre spelare få chansen i Yannick Spalt och Julian Lüers, som kom från U17.
Match ikväll. Nu mår jag mycket bättre. På riktigt.
