VfB Stuttgart är tyska cupmästare

Jag var på plats.
Jag stod utanför Olympiastadion med en hög VfB-fans som inte heller hade biljett. Skönsjungande Schwaber "Nur der VfB" och en blandning av rök, korvångor, pommes mit mayo och öl. Det flödade om hela Olympiastadion och när väl matchen drog igång, så dröjde det inte länge innan det började höras avgrundsvrål från arenan. 

Men jag startar lite tidigare. 

Jag hoppade på en Flixbus 15h40 på torsdagen för en lång färd genom Sverige och Danmark. Ett avhopp i Rödby där en Flixbus-vresig chaufför vrålade åt alla att kliva ur bussen under överfarten. Efter några timmars sömn i ett allt ljusare norra Tyskland anlände jag 07h00 till Berlins Centralstation. Efter en snabb frukost och mindre vandring i omgivningen så tog jag mig an Barock-slottet Charlottenburg. Ett preussiskt herresäte där Fredrik den Store bosatte sig när han inte orkade ta sig till vattenslottet Sanssouci. Ett mästerverk med Versailles som bakgrund fyllt med gallerier, statyer, vaser, stora salar och en prakt i guld, pärlemor och ädelstenar. 
Efter denna nostalgi så blev det en lunch med en kompis från svenska ambassaden innan jag tog mig till Treptower Park. Har velat besöka denna länge, då det är en fornlämning från en svunnen tid. Ett hyllningsmonument till Sovjetunionens hjälp i Nazi-Tysklands fall. En stor park som präglas av det väldiga ryska krigsmonumentet och där den kyrilliska skriften gör en påmind om en tid som en gång i tiden var stark i denna del av Berlin. På andra sidan Spree var det Västberlin. 
Jag bodde i närheten av Prenzlauer Berg och just denna del av Berlin är häpnadsväckande då den på ett väldigt bra sätt matar ihop öst och väst med sitt nybyggande, grafitti, publiv och hipster-affärer.

Det var sedan en lång dags väntan inför matchen. Lördagen fylldes med äventyr. Museum, Humboldt Forum och East Side Gallery. Runt eftermiddagen började resan ut mot OlympiaStadion. Fullkletat av VfB-fans och Arminia Bielefeld-fans. Under dagen i staden när man gick runt med VfB-tröja så var det mycket heja-rop och "auf geht's Jungs"  på staden. Aldrig för en enda gång kände man sig hotad, rädd eller på annat sätt i en konstaig situation. Vägen ut till stadion via tunnelbana var kaosartad med massor av fans, sånger och glädjerop. Väl ute vid stadion, en del sånger och massa folk. Lagom till matchen tömdes platserna utanför stadion och vi var en handfull personer som lyssnade på radio, såg TV via någon telefon och följde matchen. 

Vi vet alla hur det gick. VfB segrade med 4-2 och tog hem cupen, men kunde ha startat annorlunda, då Bielefeld hade en boll i ribban redan efter tio minuter. Det var inget vidare avslut av Grodowski, som nog borde ha satt bollen. 
Sedan gick det fort. Knappt hade man pustat ut förrän det första jublet kom från arenan. 
Två mittbackar i Bielefeld misstog sig på bollen och Woltemade fick fri lejd och fortsatte att göra mål i cupen. "Super-Nick, Super-Nick, Super Nick Woltemade". 1-0. 
Sedan gick det fort. Bielefeld hade ett par felpassningar och vips var Undav igenom med Millot bredvid sig. Enkel pass i sidled och 2-0. Mer jubel minuterna senare då Undav själv gjorde 3-0. 
3-0 efter en halvtimme. Kassaskåpssäkert och "die Arminier" var chockade. 
När sedan Millot gjorde 4-0 i andra halvlek var det locket på och trots att Kania  gjorde 4-1 och Leweling på något konstigt sätt fick in 4-2, så var det aldrig nervöst.

Domaren blåste av. 
VfB förkunnades segrare. Atakan Karazor lyfte bucklan och Sebastian Hoeness fick kröna en säsong med en titel.
VfB Stuttgart - Pokalsieger 2025.  

01:30 på natten efter matchen gick bussen tillbaka från Alexanderplatz. 23:00 var jag åter i hemstaden. Nöjd, glad, fylld med upplevelser. VfB Stuttgart - Pokalsieger 2025.