StartfotbollTysklandVi ska aldrig bli som ni- en fussballistisk vänsterhistoria
Lagbanner

Tyskland

2017-02-24 20:24

Vi ska aldrig bli som ni- en fussballistisk vänsterhistoria

Några veckor har gått sedan jag skrev om högerextremism inom tysk fotboll. Någonstans kände jag att det var dags för en balansering av vågskålen. Här är någonting om vänsterextremism inom tysk fotboll.

Author
Axel Falk

instafalk@outlook.com

@Falkfurt

3 kommentarer

Frågan är om det är legitimt, om det finns nog med material- var frågan jag ställde mig själv för någon dag sedan när jag började fundera förstrött kring en god balansgång. Det är svårare att hitta information om vänsterextremism inom fotboll, mestadels på grund av att det måhända har en tendens att vara mindre rasistiskt och mindre stötande mot gemene man. Ändock, det finns. Och med tanke på att jag skrev om högerextremism inom fotboll för ett tag sedan känns det inte mer än rimligt att jag tar emot dess motsats. 

Jag ämnar fortsätta på den inslagna vägen och öppna med ett citat från bandet Kent. "På stora torget brinner kors, Nu är hat ok om det riktas åt rätt håll, inget slår hårt som vänstervåld. Vi ska aldrig bli som ni", sjunger Jocke Berg i låten Egoist,vars egentliga mening är mer dov än man kan tro. Så är även fotbollens vänsterextremism. Här handlar det inte om anti-semitism eller "Pegida"-bejakning eller dylikt. Istället handlar det inom vänsterextremismen generellt sett om ett hat mot de hatande, en avsky mot de som avskyr, en ilska mot de ilskna. Vänsterextremism växer i och med högerextremism, den existerar inte utan den andre och frodas när den andre frodas, växer i den andres skugga och blir stark och lika hatisk som den den vill radera från världen. Vänsterextremismen brukar legitimera sig själv med att påstå att den är på rätt sida av historien. Må så vara, men våld är våld. 

En klubb som sannerligen bejakar detta är, som många vet, St.Pauli, en klubb vars namn flugit runt jorden både en, två och tre gånger. Utan problem brukar klubben från de mindre välbärgade delarna av Hamburg hanka sig fram, dess ibland dolda kontroverser till trots. Det har även seglat upp till en av de mest populära "andraklubbarna" i Sverige och även England. "Andraklubb" är alltså en benämning på det lag man skulle heja på om ens favoritlag inte fanns. Dessa brukar vara hipster-aktiga och även ha bra fans med eldig passion, någonting som deras egna lag sällan har. Varför St. Pauli är populära i Sverige låter jag er klura ut, det ämnar jag inte gräva i. Istället ska vi leta upp klubbar vars fans utvecklat en slags vänstervåldskultur för att balansera upp vågskålen jag satte i spinn för några veckor sedan. 

Frankfurter Allgemeine Zeitung öppnar en mycket briljant studie om just vänsterextremism inom fotbollen med en intressant slogan. "Gegen rechts zu sein ist Pflicht...", det är en plikt att vara mot högervridna. Intressant nog verkar denna tes stämma ganska ofta. Och visst, om "höger" innefattar antisemitism och annan rasism, då är det en plikt att kämpa mot det, utan någon tvekan någonstans. Men ursäktar det våld  åt andra hållet? Ursäktar det stenkastning och häckleri åt olika håll? Vissa säger att det gör det, i vissa fall kanske det även stämmer. Likväl, det finns många tillfällen där det gått för långt och har eskalerat något oerhört. Rote Armee Fraktion är ett klockrent exempel, fotbollsfanatismens vänstervåld är ett annat. 

Det finns ett annat exempel. Eintracht Braunschweig är en klubb bland många som inte är känd för några klart politiskt vridna supportrar, men efter en match i Bundesliga 2013 mot Gladbach blev det slagsmål mellan två olika grupperingar och båda blev förbjudna på arenan. Den vänstervridna gruppe av dessa har öppet gått ut och sagt att de är emot våld och bara vill samexistera för att kunna ha en grupp som kan stötta sitt lag. Likväl, när folk med högervridna åsikter ville gå med blev det ramaskri och det mynnade till slut ut i en öppen konflikt. Oförmågan att acceptera en annan, rivaliserande åsikt kan vara vad som kännetecknar extremism som mest. 

Sedan kommer man ganska oavkortat och automatiskt till Hamburg och St.Pauli, klubben vars rykte sannerligen föregår. Kultklubben har en öppen fientlig relation mot sina meningsmotståndare och det har sagts att man bör acceptera kroppsskador om man pratar "nazisprache" på läktaren. Det finns även en grov acceptans för våld mot poliser bland annat, just på grund av att de "står på rätt sida av historien". Det är på många sätt en offerkofta de svepit in sig i, de har anammat hatet och legitimerar sitt eget hat med det. Knepigt att lösa, men slutsatsen kan egentligen bara vara att "hat föder hat, våld föder våld". Sankt Pauli är ett gott nog exempel för de flesta människor. Man kan tycka att det på många sätt legitimt, att vad deras fans gör är korrekt, me då accepterar man även högerextremisternas hatiska våld. Det är inte ett dugg möjligt att acceptera endast en. 

Det som kanske gör just St. Paulis fans så farliga är just den legitimitet de utsöndrar i sitt hat. All respekt till deras fans frenesi och tifo-vilja, samt pasion för klubben, men det är just detta som får folk att fraternisera med dem, just detta som leder till att man fastnar i en legitimitet som inte är självklar till en början, men som sedan växer och växer. Legitimitet är farligt och viktigt, ty med det kan man göra det mesta utan egentliga protester. 

Exakt vad i samhället är det som har skapat denna typ av fotbollshuliganer, denna falang av vänstervridna fanatiker? Högerextremismen är det paradoxala svaret. Att det finns klubbar som Lokomotiv Leipzig som egentligen bara bejakar sina högerextrema fans leder till att fotbollsfans i områden som Sankt Pauli som måhända på grund av demografi automatiskt är åt det socialistiska hållet väljer att skapa våldsamma protestgrupper. De använder då fotbollen som forum, ty det är en plats där många kan ta del av deras budskap samtidigt. Utan tvekan är detta ett stort problem inom fotbollen, politiken. Att supportrar måste använda sporten vi älskar som en plattform på nästan bästa sändningstid är ingenting nytt, men visst är det hyperirriterande. Speciellt eftersom vänstervåld tydligen är fullt acceptabelt, dess ibland livsförstörande konsekvenser till trots.

Är det inte någonstans så att summa summarum av hela pajkastningen åt olika håll precis är som Jocke Berg sjunger: Vi ska aldrig bli som ni.


 

em2025-sponsored-image

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.

spela18-logostodlinjen-logospelpaus-logospelinspektionen-logo