ALNER: Nu lever drömmen på riktigt – Brynäs till final!

Matchen började i högt tempo. Skellefteå inledde så pass desperata man förväntade sig och utmanade Erik Källgren och resterande Brynäsförsvar tidigt. 

Brynäs hade svårt i början att skapa något. Klockan närmade sig nästan tio minuters spel med noll skott mot mål. Men möjligheten kom när Skellefteås Jonathan Danielsson proppar till Theo Lindstein rejält. Domarna dömde matchstraff – fem minuters powerplay till Brynäs. 

Nio sorgsna procent skulle kunna vara siffror som hör hemma i ett konkursbo. Men i det här fallet handlar det om Brynäs powerplay. Men nu förfinade man siffrorna. En gnutta.

Schroeder får ett jätteläge, men missar. Men så – med hjälp av videodomaren – Charles D'Astous. Han är där. Han står rätt. Han trycker dit den. 1–0 Brynäs. Oväntat? Absolut. Välförtjänt? Definitivt.

Målet gav Brynäs den där energin som krävdes för att spelmässigt komma in i matchen. Gällas pojkar satte, till publikens entusiasm, full fart framåt.
Bobby Trivigno får en jättemöjlighet till att göra 2–0. Men målet ville inte in. Inte än.    

Istället fick Skellefteå chansen att svara i numerärt överläge. Ett läge där man i den här matchserien brukar dansa foxtrot genom Brynäs box. Så blev också fallet. Brynäs boxplay har inte mycket att sätta emot när västerbottingarna sätter fart. Matchen blev reducerad.

Brynäs var inte helt nöjda med hur det såg ut i den första perioden. Kanske att Gällstedt sade några väl valda ord – för spelarna klev ut i den andra i bestämdheten att hemmapubliken förtjänade bättre.

Nu höjde man nivån med flera steg, var hetare framåt och spelade sådär kompakta som får Skellefteå mångt och mycket att vantrivas på isen.

Och visst var det dags igen. Charle-Édouard D’Astous, vars namn som låter som en fransk poet men spelar hockey som en kanadensisk björn – 2–1!

Skellefteå får en kvittering bortdömt. Ett domslut som fick Hockeysverige att rasa, till och med brynässpelarna i båset skrattade, experten Sanny Lindström svor i TV-rutan – alla kände nog att det inte blev riktigt rätt.

Brynäs fick dock till slut signera i målprotokollet med ära. För hemmalaget fortsatte att forcera framåt – och så small det till från hans klubba, mannen som kan få hela Gävle att sjunga ”Oh, ah Silfverberg!”.  Tavlan visade 3–1 i och hemmapubliken började boka in SM-finalyra i kalendrarna.

Skellefteå försökte gasa på – bokstavligt talat. Man kastade sig framåt med allt man hade, som om varje anfall var ett sista rop på hjälp. Det var desperation. Rå vilja. En säsong som stod och darrade på randen till sitt slut.

Men Brynäs – det här Brynäs – stod emot.

Det var ett kompakt försvarsspel som ekade av gamla storhetstider. Spelare som grävde, kämpade och slet för Bock- och Gevalialand. Skellefteås Lundberg dammar av skott, med Erik Källgren satte stopp.

För det här var Brynäs kväll.

En kväll då drömmar fick andas om någonting stort.

En kväll då förhoppningarna spred sig till historiska nivåer.

Så kom avslutet. Jack Kopacka stängde matchen med 4–1

Stämningen – elektrisk. Atmosfären – som kondenserad historia. Det var som om hela arenan höll andan och samtidigt sjöng högre än någonsin. En kväll när Brynäs bara blev så självklara.

Och nu? Nu lever drömmen.

Nu är det SM-final.