Men prestationen fortsätter ge mitt ångestdrivna supporterskap problem. För under året har det kommit, snacket om SHL. Att mitt KHC kan gå långt, riktigt långt i slutspelet. Och det fortsätter driva mig uppåt i förhoppningar. Och höjdräddslan ger mig svindel.
Så det var med jobbiga känslor jag satte mig för att följa veckans åttondelsfinaler. Det bästa utfallet var alltså en dust med Almtuna-spöket. Det näst sämsta var derbyn mot ett Oskarshamn som svajat under säsongen, men verkar hitta en extra tändvätska i rädslan av att se sig passerade i länets hockeyhierarki av Kalmar. Och det sämsta utfallet så som jag såg på det, Södertälje. Södertälje som vi spelar jämnt mot under säsongen poängmässigt. Ett lag vars spel på isen är något slags anti-tes till den typ av hockey Kalmar vill stå för. En motståndare som ger mig dåliga känslor i magen när jag minns tillbaka förra årets snöpliga uttåg mot dom i kvartsfinalen.
Det blev ett utfall av åttondelarna som tvingade mig att stirra neråt från dom höga höjderna av förhoppningar, och svindeln får hela mitt synfält att snurra. Vad gör man då. Jo man köper sig en slutspels-keps. Bokar sig på en bortaresa. Bänkar sig för match i Hatten. Och lyssnar på piloterna för planet som tagit oss till dessa höjder. Piloterna jag lyssnar på Henrik Nilsson, Daniel Stolt och Viktor Tuurala. Tuurala som följer detta lag varje dag och tydligt skjuter ner tidningarnas skribenter som tvekar på lagets förmåga att spela ”slutspelshockey”. Daniel Stolt som tydligt tagit lärdom av förra årets uttåg och byggt ett nytt lag med dessa lärdomar i bagaget. Och vår kapten Nilsson som med en glöd i ögonen lugnande mig med att laget var redo för vad som komma ska. Ett lag som vad jag kunde se på lördagens träning verkade alla spelare redo för att spela.
Så med dessa ord i öronen. Låt oss vända blicken ut mot en kvartsfinal ute på isen. Och njuta av utsikten, en fullsatt Hatstore och drömmar om ett långt slutspel. Det är åtminstone bra mycket roligare än att låta en ångestdriven supporterhjärna fastna i en gammal oväsentlig Ceasars Palace-låt.
