Krönika: Idrotten offras med ologiska argument
Våra stora betongklossar till arenor får inte ta in mer än 50 personer. Samtidigt ser jag köpcentrum, kollektivtrafik och restauranger där allt från flera hundra- till tusentals besökare tydligen är helt okej, skriver Viktor Alner.
Ingen missade väl förra veckans beskattade bomb; regeringen öppnar inte för att fler personer ska få ta sig in i arenorna under matcherna.
En stor käftsmäll för både SHL och Hockeyallsvenskan. Rapporter visar att många av SHL-föreningarnas egna kapital skramlar tomt efter bara åtta hemmamatcher. Sedan står klubbkassorna tomma och minusresultaten gör sig påminda. Likviditeten, alltså rena pengar på bank, är inte heller en rolig läsning om vi ska generalisera elitföreningarnas lägen.
Klubbarna lider i alla ligor. Mora har redan kommit ut med det tragiska beskedet om att läget inte längre bara handlar om plus/minus-resultat, det handlar om klubbens överlevnad. Läget är kritiskt.
Tillåt mig att hävda att Mora inte är ensamma om det länge till.
Jag läser om frågor om varför arenor som kan ta emot 4000 – 10 000 åskådare bara får ta emot 50 personer och får svaret att det handlar om att arenorna i sig skulle kunna ta emot fler besökare – men en del av svaret är att man ser en risk med att fler människor ska vallfärda genom kollektivtrafiken till matcherna.
Samtidigt står jag varje morgon och inväntar på tunnelbanan i Bromma för att ta mig till kontoret som ligger på Östermalm. Det är en resa rakt in i Stockholms centrala delar. Bara på min perrong i närheten till där jag bor, räknade jag lite grovt till över 100 personer denna måndagsmorgon som skulle på samma tåg som jag. Då är det närmare ett tiotal stopp till där folk ska på tåget innan Odenplan eller T-centralen, där majoriteten också ska kliva av… Det var trångt, folk fick stå och det är bra mindre än ens en meter från varje individ. Detta sker varje dag, måndag till fredag. Tvåmetersavståndet är en omöjlighet i samband med att man stiger på vagnen... men det är tydligen ingen av de högre beslutsfattarna som sätter ner foten om detta.
Jag uppmärksammar också att där bussarna stannar kommer hjordar av stressade människor som tränger sig ut ur bussen samtidigt som nya personer ska klämma sig in för att få sin plats. Allt för att hinna till jobbet i tid. Busschaufförerna har larmat om situationen, men det är tydligen okej att det fortsätter.
I helgen gick jag förbi flertal restauranger, pubar och barer, några ställen är bättre än andra vad gäller kontroll på sina gäster med hänsyn till coronaavstånd. Antalet besökare på de flesta platser är betydligt fler än 50 personer – men så länge restaurangerna tar sitt ansvar och covid-anpassar lokalen är det enligt myndigheterna okej.
Det är tydligen skillnad på branscher och sammanhang vad gäller hur mycket egenansvar du anses kunna ta.
Skolorna är öppna för hundratals elever, köpcentrum är öppna för tusentals besökare och som sagt kollektivtrafik och krogar är öppna för kunder och resenärer. Där pratar man om egenansvar och social distansering. Tvätta händerna, håll avstånd, sunt förnuft – alla tar gemensamt ansvar!
Men när idrotten ska få anordna något, då står regeringen fast att risken för smittspridning tydligen är så påtaglig stor att våra enorma betongklossar till arenor med sina tusentals kvadratmetrar, många som till och med har flera våningar, loger och restauranger, inte får överstiga 50-personerspärren för det innebär en risk...
Ens 500 personer är tydligen sådan komplicerad fråga att vi får vänta med svar några veckor eller någon månad till. Om vi ens kommer att få något? Men det där varuhuset, gallerian eller köpcentrat – där får det vara öppet. För där kan tydligen tusentals individer tänka själva och ta ansvar.
Det är lätt att bli irriterad och raljera över den här frågan. Men med denna logik som hittills presenterats ska Sveriges största folkrörelse få blöda. Några föreningar kanske till och med kommer att gå under i processen medan andra tvingas gå igenom kraftiga stålbad flera år framöver.
SHL och Hockeyallsvenskan har redan färdiga strategier för fler besökare. Föreningarna har påvisat möjligheter till logistiken inne i arenorna för att kunna ta emot fler på ett sådant Covid-19-vänligt sätt det bara går. Med arenornas storlekar, oavsett om du tar in 2000 eller 10 000 åskådare, är det rimligen enklare med logistiken inne en hockeyarena än inne på en restaurang eller bar med några hundra kvadratmetrar att förhålla sig till.
Givetvis ska idrotten ta sitt ansvar i kampen mot Covid-19 och det är ingen som hittills efterfrågat fullsatta hus. Alla förstår att vi inte kan ha helfyllda arenor. Men om våra hockeyklubbar (gäller även sporter som fotbollen mfl), som tillbringar ett massivt miljonbelopp i rena skatteintäkter årligen till den svenska staten och samhälle, ska ta ett sådan tung ekonomisk smäll samtidigt som andra verksamheter kan fortsätta ta in (ibland berusade) gäster, kunder och passagerare beroende på bransch – då blir hela systemet mer märkligt än förtroendegivande.
Det är oacceptabelt att idrottsrörelsen ska offras på ett sådant ologiskt sätt som det görs idag.