Rudi Ball – En judisk hockeyhjälte i Nazityskland

Rudi Ball föddes den 22 juni 1911 i Berlin. Hans fader var tysk och hans moder var en judinna från Litauen, varför han därför betraktades som en halvjude. Han föddes i en tid då Tyskland var ett kejsardöme, eller egentligen en förbundsstat mellan fyra kungariken samt flera storhertigdömen och mindre hertigdömen.

När Ball föddes hade kejsaren sedan många år tidigare grundat det alltyska förbundet – ett patriotiskt projekt som innebar att det var först nu i historien som man skulle vara stolt över att vara tysk, och tyskarna skulle stå enade som ett mäktigt folk under en och samma fana.
 
Att födas 1911 i Tyskland innebar dock att barndomen kantades tidigt av större nationella konflikter. När Ball bara var tre år inleddes det första världskriget och under krigets slutskede blossade de interna stridigheterna upp inom det tyska kejsardömet. Kejsaren gick till landsflykt och år 1919 fick Tyskland författningen som en republikstat, även kallad Weimarrepubliken.
 
Denna republik skulle komma att hålla fram till 1933 då Tyskland träder in i en ny historisk era. En era som kom att sätta Rudi Balls och hans familjs livsöden på spel och räddningen var hans talang i ishockey.
 
Lämnade ett Tyskland i förändring
 
Som 15-åring kom Ball i kontakt med ishockeyn och redan som 17-åring gjorde han debut i Berlins andra hockeylag, SC Berliner, och där ifrån skulle han snabbt stegra inom en tyska inhemska ligorna. 

Under säsongen 1929/30 gjorde han 33 mål på 24 matcher och etablerade sig då som en av Tysklands främsta ishockeyspelare. Året 1930 gjorde han därför debut i det tyska landslaget under hockey-VM. Han gjorde dock bara ett mål och det var vid en 6–1-förlust mot Kanada. Men Tyskland var tillräckligt bra det året för att ta VM-silver.
 
Säsongen därefter fortsatte Ball att imponera i den tyska ligan och nu började hans namn att spridas bland internationell press i Europa. I Frankrike skrev man om Rudi Ball som den bästa hockeyspelaren i Europa och bland hockeyentuisasterna i Tyskland fick han en stjärnstatus få skådat under den tidiga europeiska hockeyhistorien.
 
Under de olympiska spelen 1932 fanns Rudi Ball med i det tyska landslaget som gick hela vägen till medaljplats och det är än idag den bästa prestation någonsin som Tyskland gjort i de internationella hockeyturneringarna. 
 
Men samtidigt började saker och ting förändras i Tyskland. Det nationalsocialistiska partiet, ledd av Adolf Hitler, fick allt mer makt i landet och samhällsklimatet hårdnade. Inte minst började man alltmer anklaga judarna, en folkgrupp som Ball själv tillhörde.
 
Året 1933 kom Hitler till makten och det politiska läget i Tyskland skulle förändras avsevärt. Rättigheterna för det judiska folket begränsades och Rudi Ball, tillsammans med hans bror, som var halvjudar, lämnade Tyskland. Samma år började de spela för den schweiziska klubben St. Mortiz. Där stannade dem fram till 1934 då de flyttade till norra Italien och började spela för Diavoli Rosso Milano. I Milan var Rudi Ball den dominerande spelaren och under två säsonger gjorde han mål i varje match.
 
Balls komplicerade relation till Nazityskland
 
De olympiska spelen 1936 närmade sig och det skulle ske i just Tyskland. Egentligen ville inte Hitler att Tyskland skulle stå som värd för det kommande olympiska spelen men det var hans rådgivare som ansåg att det var ett utmärkt tillfälle att propagera för den ariska rasen. Vart den tyska regimen stod i frågan gällande Rudi Ball var därför tydligt. För trots att han var den dominerade spelaren i Europa och sågs som bland dem bästa tyskar i hockeyvärlden skulle han inte få vara med i det tyska landslaget. 
 
Gustav Janecke, en ledande profil- och stjärna i det tyska landslaget var också en god vän till Ball. Och skulle komma att spela en viktig roll för Ball och hans familjs öde. Janecke ville hjälpa Ball att återvända till Tyskland och var därför med och planerade ett motstånd mot det tyska förbundet. Janecke visste om både hans och Balls status i den tyska ishockeyn och han protesterade därför och hotade med att inte delta och representera Tyskland om inte Ball också fick vara med. Utan Janecke och Ball i truppen protesterade därefter också flera andra landslagsspelare då de ansåg att utan deras två största stjärnor hade dem ingen chans att återuppleva OS-bragden 1932. 

Vidare hade Rudi Ball hunnit blivit en nationshjälte i Tyskland med brett folkligt stöd utifrån sin status i den europeiska hockeyvärlden. Det tyska folket såg Rudi Ball som en nationalhjälte och krävde också att Tyskland skulle ställa upp med ett sådant slagkraftigt lag som möjligt i alla internationella sammanhang. 
Situationen blev en huvudvärk för regimen i Nazityskland. Hitlers regering ville visa världen hur pass stark deras idé var kring den ariska rasen – varför idrottsliga framgångar var viktiga för att spegla på deras politiska agenda. Samtidigt skulle Tyskland inte ha en chans i ishockey utan deras bästa spelare.
 
Det kanske kan ses som något märkligt att Rudi Ball ens ville tillbaka till Tyskland och delta i det tyska landslaget under en regim som avskydde honom. Men Ball hamnade i en otacksam politisk konflikt varför också han hade en tydlig agenda: Rudi Ball och hans bror befann sig i säkerhet utanför Tysklands gränser, men deras judiska familj och släktingar fanns fortfarande kvar i Tyskland vars öden var mycket oklart. 
 
Ball utnyttjade därför sin position som en folkkär hockeystjärna och skrev ett avtal med Naziregimen som löd att under förutsättningar för att Ball skulle ställa upp i det tyska landslaget skulle regeringen försäkra sig om att hans familj skulle få tillåtelse att emigrera bort från Tyskland. Även i den här frågan var hans gode vän Janecke väl engagerad och ordnade med kontakterna i Tyskland. 

Avtalet mellan den tyska regimen och Rudi Ball slöts i Schweiz på neutral mark men vem det var som Ball träffade och slöt avtalet med är en tvistad fråga. Det finns källor som hävdar att det var Hitler själv som engagerade sig i frågan, men högst troligt verkar det ha varit en högre officer från Nazityskland som hade direktkontakt med Hitler.
 
"Jag tillhör den judiska tron och den tyska nationen"
 
Under OS-1936 i Tyskland fick Rudi Ball till slut vara med i det tyska landslaget. Den första matchen inleddes mot USA, Tyskland blev mållösa och Rudi Ball ska ha åkt på en skada. Men trots detta fortsatte han att spela turneringen.

Det är oklart hur illa skadan var, och varför Rudi fortsatte att spela trots skadan. Men det finns de som hävdar att avtalet som fanns mellan Ball och regimen var att Ball skulle leda Tyskland under de olympiska spelen – därför var han tvungen att spela klart turneringens samtliga matcher för att hålla sin del av avtalet.
 
Under en intervju med den kanadensiske journalisten Matthew Halton fick Ball frågan om han såg sig som jude eller tysk.

Ball svarade då:
– Jag tillhör den judiska tron och den tyska nationen.

Trots förlusten mot USA vann Tyskland sin grupp och gick vidare till mellanomgången. Där slutade tyskarna på en tredje placering efter Storbritannien (som vann hela turneringen) och Kanada. Under de totalt sex spelade matcher som skadad gjorde Ball trots det två mål. Totalt slutade Tyskland på en femte placering. 
 
Trots besvikelsen över att medaljplatsen uteblev så höll Hitler sin del av avtalet. Senare samma år skickades Balls båda föräldrar till Sydafrika med förorden om att de aldrig mer var välkomna tillbaka till Tyskland.
 
Ball blev kvar i Nazityskland
 
Med familjen säkrad i Sydafrika var Ball själv kvar i en knepig situation. Under en tid då judar allt mer regelbundet skickades till olika ghetton fick han själv gå relativt fri. Detta var tack vare tre anledningar; dels hade han varit en olympisk representant för nationen och sågs som en nationalhjälte, han var hade blivit enormt folkkär i Tyskland och på pappret var han, tack vare hans icke-judiska fader, betraktade endast som en ”halvjude”. Men det hängde på att han fortsatte karriären som en hockeystjärna. 

Under två år i rad, både 1936 och 1937, vann han det tyska mästerskapet och han fortsatte sedan att spela i Tyskland mitt under ett brinnande andra världskrig. Ball blev ett bevis på idrottsrörelsens kraft – hans popularitet satte käppar för hjulet för en regim som inte ville ha honom där.

Men Hitlers regim stärkte sina positioner och mitt under det andra världskriget blev Ball tvungen att vikan sig för regimens politik. Året 1943 mitt under det så kallade krigstidsmästerskapen i Tyskland (Kriegsspeilgemeinchaften) påbörjade man ett projekt att rensa bort alla icke-tyskar i den tyska idrottsrörelsen. Detta var nästa stora steg i NSTG-programmet, det nationalsocialistiska gymnastikprogrammet. Det blev från och med nu förbjudet att hålla på med någon typ av sport om du inte betraktades som arisk. Och Ball kunde inte längre skyddas av det folkliga stöd han hade, eller tidigare meriterna som representant för nationen. Han fick därför inte längre spela ishockey men han blev heller inte behandlad som de andra judarna.

Vad som hände honom mellan åren 1943 – 1945 vet vi inte idag. Men viss information uppger att han fick lämna Nazityskland med samma löfte som hans familj tidigare om att aldrig mer återvända till Tyskland, och han tog sig till i Sydafrika. Vilket vi vet bekräftat att han till slut hamnade. 
 
Ett år efter kriget,1946, återvände Rudi Ball till Berlin och bjöd ännu en gång de hockeyentusiastiska tyskarna på ishockey. Men året 1948 reste Rudi Ball tillbaka Johannesburg i Sydafrika och ska då ha försökt att bidragit till att sprida ishockeyn även där. 
 
Rudi Ball ses idag som en av Europas största hockeypionjärer. Han somnade in 1975, då 64 år gammal i Johannesburg, Sydafrika.

Han fick sin upprättelse i hockeyhistorien 2004 då han blev vald till ishockeyns Hall of Fame.