Micke tog sina första skär för Huddinge IK. Det blev debut för A-laget i Division 1, som 15-16-åring. Huddinge var hans hockeyvärld och barndomsidolerna var Huddingespelare. Hans 10 år äldre bror Kent Johansson var Huddinge trogen i 9 säsonger på 70- och 80-talet innan han gick vidare till Djurgården och andra storklubbar i hockeyvärlden. Micke växte upp nära Björkängshallen, Huddinges anrika hemmahall. Han såg många A-lagsmatcher live under uppväxten. På bl.a. flertal nervösa kvalmatcher. Det blev även en och annan bortaresa han åkte på i helt andra delar av Sverige, för att få följa klubben i hjärtat. Det var inte bara brorsan som höll på med hockey som var närvarande under uppväxten, utan även båda föräldrarna var extremt hockeyintresserade.
Den första seniorsäsongen för Huddinge var 1982/83. Det blev 1 poäng på 2 matcher. Han hade fram till dess fått börja träna med A-laget, det började med försäsongen. Tränare Bosse Andersson kände Micke sedan tiden då han var ledare för hockeyskola. En annan ledare inom Huddinge var Lasse Falk som sen skulle bli guldtränare för Djurgården. Han tränare Micke som J18-spelare för Huddinge.
Säsongen 1985-86 var det dags att ta nästa steg i karriären, till Djurgården. Där var Gunnar Svensson tränare, som dessförinnan varit Huddinges A-lagstränare. Även AIK var intresserade av Micke, men nej tack. Det var inget dåligt Djurgården han kom till, med klubbikoner som Håkan Södergren, Rolf Ridderwall, Tommy Mörth, Kalle Lilja, Jens Öhling m.fl. Utöver Micke fanns där också blivande storspelare som Tommy Albelin och Arto Blomsten. Det blev 10 poäng på 21 matcher. Djurgården hade en väldigt tuff säsong. Gunnar fick kicken från tränarposten. Elitseriekontraktet säkrades i sista matchen, det var på den nivån. Micke spelade junior-vm ’86 där han gjorde 5 poäng på 7 matcher. Han spelade med bl.a. Fredrik Olausson, Calle Johansson, Ulf Dahlén och Robert Burakovsky.
1986-87 fick Djurgården Leffe Boork som tränare, som satte en ny struktur och ordning i laget. Man befann sig i en uppstartsfas. Nya friska spelare kom in, kanske främst Johan Garpenlöv och Christian Due-Boje. Djurgården hamnade på en 4:e plats i grundserien. Det gick så långt som till semifinal där man slogs ut av Björklöven, som gick och vann sm-guld.
1987-88 utökades Elitserien från 10 till 12 lag. Det var en fortsatt tuff ekonomi för Djurgården, men de sportsliga prestationerna talade för sig själva. Djurgården vann grundserien. Dock behölls inte samma form under slutspelet och man åkte ut mot ett överlägset AIK i kvarten. Micke gjorde under säsongen 33 poäng på 38 matcher.
Landslagsprofiler i Djurgården, vanligt förr .
1988-89 vanns grundserien igen och i kvartsfinalen uttogs revansch mot gnaget, två matcher och sen var de uträknade. Brynäs städades också av efter 2 matcher. En något jämnare finalserie mot Leksand vanns till slut och Djurgården var svenska mästare. Djurgårdens starkaste lagdel var defensiven, och Leksand offensiven. Efter ungefär halva säsongen öppnade Globen upp portarna för första gången och blev Djurgårdens nya hemmaborg. Den första Globenmatchen spelades mot AIK och det blev vinst med 3-2 inför nästan 14000 åskådare. Kenta Nilsson, Mr. Magic, vann guldpucken. Micke Johansson gjorde 21 poäng på 29 matcher, och i slutspelet 9 poäng på 8 matcher.
1989-90 förenades han och storebror Kent för spel i Djurgården, ännu ett sm-guldår. De hade fram till dess varit på isen samtidigt men som motståndare i internationella klubblagsmatcher. Micke kan inte minnas att de var så mycket på isen samtidigt, i Djurgården. Den enda andra gången de ingick i samma lag var i Tre Kronor, i en miniturnering 1988 i Moskva. I alla fall, 1989-90 kom Djurgården 2:a i grundserien. I finalen ställdes vi mot serieettan Färjestad. Djurgården vann match 1-3 i sudden death. I match 4 som äntligen spelades i Stockholm och i Globen, vann Djurgården med 5-2. Det var första gången sedan 1977 som ett Elitserielag vann två raka sm-guld. Det blev 34 pinnar på 36 matcher för Micke.
Gott om profiler då.
Guldframgångarna upprepades 1991. Några spelare hade inför säsongen stuckit men de viktigaste spelarna var kvar. Djurgården var fortfarande fyllt av landslagsspelare. Sammansvettsningen i laget underlättades av att många i laget var Stockholmskillar. Man hade även en bra åldersblandning och gott om ledare som tog hand om resten av laget. Samtidigt var det bra konkurrens på träningar och i matcher. I finalen mötte vi Färjestad, som hade fått heta hemvändare i Håkan Loob och Bengt-Åke Gustafsson. De hade i övrigt ett väldigt bra lag, men Djurgården drog det längsta strået. Samma år vann Djurgården även Europacupen.
Säsongen 1991-92. Utvisningsligan leddes av Börje Salming och Djurgården tog sig välförtjänt till final trots en halvknackig grundserie, men det blev silver efter en väldigt jämn serie mot Malmö. Micke gjorde 36 poäng på 30 matcher.
Svensktrion i Kloten.
Säsongen 1992-93 blev det utlandsäventyr till Kloten i Schweiz. Där spenderade han 5 väldigt individuellt lyckade säsonger, och lyckat blev det även för laget som vann ligaguld 4 av dessa säsonger. Conny Evensson var tränare och den enda andra svensken i laget var Anders Eldebrink. Conny ska ha varit som en extra morfar till Mickes barn. Så småningom fick han även sällskap av djurgårdskollegan Challe Berglund, som i högsta grad bidrog till Klotens fortsatta framgångar. Både under VM ’94 och 95’ var Micke en viktig spelare för Tre Kronor, såväl som under OS ’92, VM ’91, 90 och OS ’88. Ja, titlar tog han även med landslaget.
Finalen ’98 var sur.
1997-98 var han åter i Djurgården, och blev assisterande lagkapten. 38 poäng på 43 matcher. Micke och Challe hade möjligheten att bryta Kloten-kontraktet ett år innan vilket de gjorde. Även Kenneth Kennholt och Tommy Söderström återvände hem till Djurgården inför säsongen. Niklas Wikegård var tränare. Djurgården vann grundserien. I Elitseriens poängliga återfanns en djurgårdare på 2:a plats, Patric Kjellberg med 48 poäng, 30 mål och 18 assist. HV71 slogs ut i kvarten i en jämn serie och efter ännu en jämn semifinalserie, slogs Modo ut. Och till sist den sura finalen där Färjestad vann i matcher med 3-2, i den allra sista matchen avgjorde de på sudden death. 2:an i grundserien besegrade 1:an. Samma sommar skulle Micke göra ännu en stark insats i landslaget och Tre Kronor vann vm-guld.
Guldår.
Efter ett mellanår blev det sm-guld igen år 2000. Djurgården spelade sin framgångsrika ”torpedhockey” som förespråkades av tränare Hardy Nilsson och Mats Waltin. Äntligen hade man både ett starkt lag och man fick vinna guld med det. Micke själv spelade ”libero” i Hardys system. Micke blev Guldpucken-vinnare. Följande säsong 2000-01 gick några stjärnspelare vidare i karriären, men man fick in bra förstärkning i spelare som Jimmie Ölvestad och Mathias Tjärnqvist. Framgångarna upprepades. Djurgården vann grundserien överlägset. Antagonisterna från Solna slogs ut i kvarten med 4-1 i matcher. Luleå städades av lika enkelt i semin. Färjestad bjöd på lite mer motstånd i finalen men Djurgården var det klart bättre laget. Micke var fortsatt en av lagets viktigaste spelare. 15 mål på 10 slutspelsmatcher var extra imponerande.
2001-02 var han en fortsatt väldigt viktig spelare i en besvikelsens säsong där man åkte ut i kvarten mot Frölunda med 4-1. Något otippat. Säsongen 2003-04 blev han lagets kapten. Säsongen därpå blev hans sista, lockout-säsongen då en mängd välmeriterade NHL-spelare följaktligen flydde till Djurgården och till Elitserien under en säsong. Under slutspelet blev det respass mot Frölunda i semifinalen som hade fått förstärkning av bl.a. Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Sami Salo m.fl. Det var alltså inte fy skam att åka ut mot Frölunda, och omgången dessförinnan besegrades ett väldigt namnstarkt Timrå. Micke fick följaktligen ta mindre plats i laget då han inte kunde mäta sig med NHL-stjärnorna. Vid säsongens slut var det dags att lägga skridskorna på hyllan, det kändes som rätt tidpunkt.
Micke har gjort näst flest poäng i Djurgårdens historia, med 520 poäng på 700 matcher. Bara Linkan Bremberg som slår honom. Han blev draftad av Quebec Nordiques 1991. Han kunde ha åkt över till Quebec under tidigt 90-tal och sedan kom chansen på nytt att få åka till Columbus under 2000 men båda gångerna matchade det inte med hans privatliv.
Meriterna talar för sig själva: 5 sm-guld, 2 vm-guld och 4 ligatitlar i Schweiz. Guldpucksvinnare och Rinkens Riddare.
Omgående efter spelarkarriären fick han en förfrågan om att bli Huddinges tränare, som nyss hade åkt ur Allsvenskan, näst högsta serien. Han tog jobbet. Några juniorer som skulle bli stora stjärnor anslöt, bl.a. Linus Klasen och Dick Axelsson. Efter en säsong gick de upp till Allsvenskan igen. Efter en säsong i allsvenskan tog Micke steget upp till Djurgården. Han var assisterande tränare 2009-10 när det blev silver. Under säsongen 2011-12 fick han kicken tillsammans med Hardy Nilsson. Tränarbytet gav ingen effekt och Djurgården degraderades till Hockeyallsvenskan. Hans senaste tränaruppdrag var 2023-24 som Linköpings J20-tränare. Februari 2007 hissades hans tröja upp i taket inför fansen i Globen.
