Jag minns våren 2014 och hur monstruöst bra Skellefteå var. Allt talade för att man skulle bli historiska och försvara sitt guld och det gjorde man också - med eftertryck. Där och då visste man ju det inte, men man tog denna framgång för given. Nu kommer vi väl alltid att vara såhär bra?

Förvisso tog sig Skellefteå till ett gäng fler finaler, men då dök ju ett visst lag upp från Småland och förstörde festen ett gäng gånger. Och när det väl var finalserie 2024 så hade tvivlet satt sig i mitt huvud. Ska det här bli ännu en finalförlust? Den sjunde på nio finaler sedan vår storhetstid påbörjats i början av 2010-talet? Jag minns att jag var nervös och att många fick säga till mig att vi löser det här, att jag inte ska slösa energi på att vara oroad.

Förra säsongen blev ju som den blev med allt snack om Robban Ohlssons beteende i staden och hans utbrott som ledde till att han fick gå på dagen och att Skellefteå körde utan huvudtränare resten av säsongen. Inte många trodde på Skellefteå inför den här säsongen. Daniel Hermansson? Det var väl en jävla chansning ändå? Och visst: det såg inte så bra ut första matcherna med fyra segrar och fyra förluster första åtta. Men sedan kom maskinen igång och laget har bara blivit bättre och bättre och bättre. Erik Forsell hade ett legendariskt transferfönster och Daniel Hermansson har förvaltat spelarna och gjort många bättre till den här säsongen.

Nu står vi här med final nummer två avklarad och det blev ju inte ens en match av det hela. Som jag skrev om i förra matchrapporten så var Skellefteå ringrostiga i match ett och både Pudas och Lindholm sa att vi har mycket mer att ge än det här. Från Röglelägret så var det stora ord om att det behövs en attitydsförändring och att de kommer att lära sig av final ett. Vad fick vi då se? Jo, vi fick se ett Skellefteå som gick ut med en skoningslös press som ledde till 4-0 i första perioden. Alla mål var frukten av ett otroligt presspel av hela laget och Rögle fick inte möjlighet att andas under den första perioden.

Det var en otroligt märklig känsla att gå in i periodpaus och bara: "happ, det här är ju avgjort?". De två resterande perioderna blev mest en defilering och att hindra Rögle från att få allt för mycket momentum inför match tre. Matchen slutar 5-1 och tankarna vandrar 12 år tillbaka i tiden igen. Det sättet vi vinner på påminner verkligen om 2014 och jag vill verkligen inte ta det här för givet. Visst kan Rögle ta en match av oss, men samtidigt finns det ju verkligen ingenting som talar för det.

Skellefteå AIK anno 2026 är ett mäktigt lagbygge, ett lagbygge där så gott som alla dessutom har kontrakt inför nästa säsong. De enda frågetecknen är Lars Bryggman och Max Krogdahl. Visst kommer Pontus Johansson och säkert någon fler lockas av USA eller Schweiz, men då vet vi också att vi har ett gäng hemvändare som kommer att titta hemåt inom ett, två år också.

Njut av varje sekund, kära Skellefteåfans. Ta inte den här finalserien för givet, även om det ser förbannat bra ut inför framtiden också.

+++++
Victor Stjernborg gör en makalös insats. Den här killen är helt komplett som hockeyspelare. Arvtagare till Pär Lindholm.

++++
Martin Lundberg gör ett otroligt stort jobb i det tysta.

+++
Valter Lindberg skulle nog må bra av en utlåning och några kilo muskler under nästa säsong. Men blott 19 år gammal har han visat att han kollat på mycket Jocke Lindström under uppväxten.

+ +
Victor Grahn gör några år i Luleås juniorer, ett år i SHL men flyttar söderut för att få spela mer kontinuerligt. Forre fyndar denna hemvändare som spelar ishockey i Skellefteå som om han aldrig har gjort något annat.

+
Lars Bryggman måste få ett nytt kontrakt. Bara lämna ett blankt papper framför honom.