En period räckte nästan

Stundtals fanns fysiken och också viljan men man hade glömt bort skridskoåkningen och tekniken vilket speglade större delen av matchen. Skellefteå hade högre fart, bättre finess och framförallt tydligare linjer i sitt spel mot ett Luleå som inte riktigt hängde med och tvingades ofta ta till klubban för att få stopp på SAIK-spelarna. Det är uppenbart att Skellefteå kommit längre i sina ispass än Luleå hittills då man ofta skapar fina kombinationer i anfallsspelet medans Luleå Hockey mest åkte in i zon. Efter två perioder stod det också 3-0 till Skellefteå vilket inte alls var orättvist. I den tredje perioden trappade Skellefteå ner på farten avsevärt – kanske tog det höga tempot ut sin rätt – när Luleå Hockey hämtade ikapp till 3-3 där samtliga mål kom från backskott (styrning av Karlsson-Bergman på den sista?) som letade sig genom trafiken och in i mål. Pierre Johnsson respektive Robin Olsson gjorde de två övriga målen. Dock så avgör Skellefteå matchen på återigen en kvick kombination då man erövrat pucken efter Luleåslarv. Just de förlupna puckarna som ledde till kontringar var ett ständigt problem bakåt och det oorganserade anfallsspelet var ett framåt. Dock så bör man kunna förvänta sig att detta rättas till allt eftersom tiden går och ispassen avverkas.

Man formerade laget i stort sett som i matchen mot Icebreakers. Miettinen/Omark/Chabada bildade återigen kedja men var håglösa och en av de kallare enheterna för kvällen. Mäkinen gick in som väntat bredvid Lindqvist och Burström och visade prov på fysiskt spel och ska han ta en plats i LHF så bör han nog nästan uteslutande hålla sig till det. Storleken och styrkan finns där och kan bli en tillgång för LHF men han är inte i laget för att bli poängkung. Ejdepalm och Pierre Johnsson bildade återigen backpar medan Janne Sandström kamperade ihop med Robins Olsson istället för sin sedvanliga kollega Jaroslav Obsut som istället spelade med Kristoffer Berglund. Dock så kan man ju ställa sig frågande till huruvida det sistnämnda backparet är ett optimalt utnyttjande av resurserna? Krisse visade prov på att kunna slå långa öppnande passningar – en färdighet som behövs utspridd till flera enheter. Av naturliga skäl fick man inte se några ”special teams” ikväll då Luleå ännu inte kommit till den fasen på träningarna.

Robin Olsson spelade övertygat och visade att det både finns vilja och färdigheter att spela konstruktivt på backposition då han ofta löste situationerna på ett moget sätt utan att kasta iväg pucken på måfå eller för den delen överspela situationerna. Jonas Berglund och Kim Karlsson-Bergman var två andra unga spelare som visade framförtterna och gjorde företagsamma insatser. Råmaterialet finns helt klart i de egna leden och det gäller bara att förädla malmen till stålmän i vårat gäng. Luleå Hockey gör sammanfattningsvis en ganska tam insats ikväll och det verkade som att flera spelare var sega i benen. Till helgen väntar två nya träningsmatcher i Finland där Radek Philipp också väntas spela och då har hela laget förhoppningsvis tagit några steg framåt inför det nalkande serispelet.

Luleå - Skellefteå 3-4 (0-2, 0-1, 3-1)