Spelet hackade fram lika energifattigt som X-tåget på slitna räls till Bollnäs. Passningarna var sällan briljanta, spelet blev hafsigt, och när chanserna väl dök upp var de oftast blygsamma. Inte ens målet – det enda för kvällen – kom ur en offensiv idé från Skellefteå. Det var snarare en olyckshändelse, ett ögonblick av den mänskliga faktorn när Damian Clara slarvade en puck som han annars plockar 99 av 100.
I mittperioden började det åtminstone att röra sig, om än blygsamt. Det var fortfarande ingen dunderhockey, ingen glädjande underhållning, men det var åtminstone ett embryo av närliggande till ett okej spel. Brynäs försökte hitta en puls i matchen. De kontrollerade pucken bättre, försökte spela sig fram, sätta press. En del chanser skapades – men pucken studsade inte alls deras väg.
Skellefteå är vanligtvis ett målfarligt lag med Oscar Lindberg i spetsen, men ikväll såg de alldeles för mänskliga ut. Inte ens i powerplay klarade man av att imponera.
Den tredje perioden hade ändå något. Intensiteten ökade när Brynäs försökte växla upp, inte med hockeybriljans utan med desperation från ett lag i uddamålsunderläge. Den unge Michal Svrcek vågade ta sig in framför målet, en av Brynäs farligare lägen i slutperioden. Kempny försöker avlossa från skottsektorn.
Brynäs var aggressivare i attackerna, klockan tickade vansinnigt snabbt – målvakten togs ut och alla spelbara individer på isen störtade mot Skellefteåkassen. Ändå ville inte hockeygudarna svara till hemmalagets favör.
Skellefteå vann i Gävle utan att övertyga. Det var inte Skellefteå som var bra, utan Brynäs som var sämre.
Brynäs står i ett läge där det inte bara handlar om poäng. Det handlar om identitet på isen. Om att bygga något som håller även när spelet inte gör det.
Brynäs är inte där än – och det märks i tabellen.
--
Brynäs – Skellefteå 0–1 (0-1, 0-0, 0-0)
Monitor ERP Arena
Första perioden
0–1 (13:48) Frans Haara (Emil Djuse)
Andra perioden
-
Tredje perioden
-
